Jag sitter och känner mig bedrövad!

 I eftermiddag ringde min telefon med ett okänt nummer men jag såg att det var en fast telefon i Eskilstuna.

I andra änden var en kvinna som jag känt ända sedan början på 70-talet från en gemensam arbetsplats.

Vi har genom åren träffats och nu var det ett bra tag sedan vi talades vid. Men jag förstod efter bara några minuter att något var fel. Hon talade om så konstiga saker utan sans o vett allt mellan klokt tal om barn och händelser vi delat.

Men hon kunde berätta att hon bodde på ett hem och då började jag förstå. 

Jag sökte hennes söner men kunde inte hitta dem men fick tag på ett barnbarn som kunde berätta.

Diagnos: senildement!

Jag måste säga att jag blev verkligt ledsen över detta !  Grymt och hemskt och eftersom jag i så många år har arbetat just med senila personer så har jag ju all kunskap om detta gissel.

Men frågan är, hur kunde hon ringa till just mig ? Hur klarade hon av detta?

Undrar vad hon tänkte denna eftermiddag? 

Ja, det är så sorgligt och jag lider av att veta vad som drabbat henne!

PS! Jag funderade inatt över flera telefonsamtal för ca 2 år sedan. Redan då borde jag ha insett att något illavarslande var på gång.

Jag avfärdade en del konstigheter genom att bara betrakta dem som "bizarra" ,tex att hon kände sig övervakade av olika krafter.

Avlyssnad!

Internet var bara spioneri på henne osv!

Redan då var ju naturligtvis hjärnan på väg att förstöras av sk plack.

Det är kanske efter sådana signaler man ska vara oberservant på släkt och vänner?

Det är ju sällan bara dåligt minne som gäller i denna sjukdom!