Vi har fått ett Stockholm som blir mer och mer förfulat och opraktiskt. Spåren från 60-talets rivningar förskräcker och det finns inte en huvudstad med självaktning i världen som far fram så okänsligt mot den gamla bebyggelsen såsom nu håller på att ske.
Plan B som nu lanceras är en bra plan som faller mig på läppen inte minst därför att man bevarar den gamla lösningen som det inte finns minsta fel på. Staden har medvetet låtit slussen förfalla, en gammal känd taktik. När något har blivit fult och dåligt då kan man argumentera för rivning och få folk med sig, en ful och ohederlig taktik!
Det är synd att politiker ofta har en förmåga att "låsa" fast sig för de planer de lagt. Alla andra har fel och andras åsikter avfärdas nästan hånfullt, detta är ovärdigt vuxna människor.
Man kan i vissa avseenden nästan känna lukten av lite diktatur, tänk bara på hur medborgare utestängs från stadens möteslokaler därför att de har "fel" åsikt. Man fick inte ha möte i Stadsmuseums lokaler och det är ju högst anmärkningsvärt att något sådant kan utspelas i ett modernt Stockholm!
När ledande politiker dessutom försöker att framställa oppositionen mot slussen som en samling kufar så är man dessutom mycket demagogisk, de flesta av slussmotståndarna är mycket välutbildade med mångårig praktik in tex arkitektområdet. En del har tom. arbetat åt Stockholms stad i många år just med byggnation och stadsplanefrågor.
De kan nog mera om dessa ting än en del unga borgarråd skulle jag tro.
Det är lätt för politiker att hamna i fel knä om det vill sig illa, det finns ju naturligtvis stora ekonomiska intressen för att riva och bygga nytt. Var gränsen går för korruption är det ingen som berättar men många exempel från andra länder kan uppvisa en mutkultur i sådana här sammanhang.
Går Stockholms politiker fria från denna kultur?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar