Fars dag eller affärsmännens dag?

Jag har skummat igenom vad som skrivs denna dag om den sk fars dag. När jag gick i skolan så fick vi rita och måla farsdagskort. Ofta med svenska flaggan på framsidan.
Undrar om barnen får göra så idag nu när det finns så många barn som kanske inte har en pappa i vardagslivet?

Jag läser också om unga kvinnor som sörjer att deras far inte bryr  sig om dem! Min far är alkoholist, skrev en tjej och berättade att hon alltid haft dålig kontakt med honom.
Sedan finns det ju en berättelse som mer sällan berättas och det är ju om fäder vars barn har "kidnappats" av mödrarna  från de var små.  De har alltid fått höra moderns syn på denne fader med alla fel och brister ! Än värre är när denne fader totalt upphör att finnas till i deras värld eftersom det har blivit tabu att ens nämna faderns namn i något sammanhang.

Ett barn kan ju inte värja sig på något sätt om de utsätts för ensidiga berättelser där fadern inte får en chans att svara. En mamma kan ju påstå vad som helst om svek som ett barn aldrig kan veta om det är sant eller ej. Vem vill tvivla på sin mamma som man bor hos?
Däremot kan man tycka att när man är vuxen så måste man börja fundera över vad som är sant eller falskt.

Som far kan det vara lätt att tappa hoppet och bita i det sura äpplet och försöka gå vidare i sitt liv ofta med en ny familj. Maktlösheten kan vara svår att greppa och då är det tyvärr lättare att till slut ge upp och låta allt vara som det är. Vuxna barn som har fastnat i sina känslor och inte vill ens försöka nå en kontakt med sin far kan man inte påverka tyvärr!
Det måste ske någonting inom människan själv innan någon förändring kan skönjas.
Man kan ibland i detta skilsmässornas förlovade land  undra hur många barn och föräldrar som har det på detta sätt?