Enköping, en underbar stad!

Mitt möte med Jan Fridegård i Enköping blev fint, jag läste allt av honom redan som en fjorton års grabb så det var skönt att få se honom!
Enköping är staden med de många parkerna och det är verkligen en sevärdhet att gå runt med kartan i handen och söka upp dem en efter en.
Samtidigt passar man på att tala med de man möter och då får man se en vänlighet och verbal förmåga som man inte alltid hittar i Stockholm!

Enköping är en stad utan trafikljus och det var också skönt att se att det fungerar mycket bra, bilarna stannade för oss utan muck. Staden har en historia som sträcker sig tusentals med år bakåt och meddelande från vikingatiden finns det åtskilliga av i form av runstenar. Stadens museum innehåller också många intressanta saker att se på. Man ska veta att vattnet för ca 15.000 år sedan var 35 meter högre än dagens vattenstånd och det är intessant att se kartor  där man kan följa hur vattnet drar sig tillbaka genom landhöjningen.

Inne i staden har man märkt upp på trottoaren var vattenlinjen gick vid olika årtal  !

Ett rejält kulturcentrum finns också i en mycket trevlig byggnadsstil. Deras bibliotek var ett av de vackraste jag någonsin sett.

Bra matställen fanns det gott om även om Statt hade rivits efter en lång strid med byggnadsfirman som äger tomten. Vi hittade tex ett ställe som serverade kantatellsoppa med svamp från Västmanland, kungligt gott och billigt i jämförelse med Stockholm. Dessutom var personalen på alla ställen vi besökte oerhört trevliga och pratsamma.

Enköping är ju en hamnstad som under många tusen år har varit en handelsplats men nu är den ju naturligtvis en hamn för seglare och annat båtfolk. Vackert beläget i södra delen av staden med godsmagasin där krogar och kaffeställen finns under sommartiden!

Konst finns lite överallt och pryder sin plats. Så vi blev mycket belåtna med staden och det syns nog på följande fotografi!

Imponerande var också att i varje park fanns det ett ark att få där en ritning över parken och alla dess växter fanns med. Ingen behöver vara okunnig över vad namnet är på parkens blommor och träd.
Fint var också att överallt där det fanns konst så var konstverket numrerat och man kunde ringa ett speciellt telefonnummer och då berättade Totte Wallin vad det var man såg!