DESSA RASISTANKLAGELSER av Per Brinkemo
Min yngsta dotter är tolv år. Hon hör att pappas bok beskrivs som rasistisk av en kvinnlig skribent i Aftonbladet.
Hon fattar ingenting.
Hon har en "storebror"som är född i Somalia. Hon har en pappa som jobbat med migranter i Rosengård, en pappa som är ute och föreläser om hur vi ska lösa kulturkrockar.
Hon säger:
"Du ringer väl och skäller ut henne?"
"Nej," säger jag.
Hon googlar recensentens namn. Och säger; " Hon bor i Paris. Ringer inte du så ringer jag."
Hon är förbannad.
Jag är förbannad.
Men trött.
Förbannat trött.
Jag har gjort några resor nu, i detta helvetesträsk av rasistanklagelser.
Jag är ändå priviligerad. Kommuner, länsstyrelser, rättsstaten vill höra mig tala, berätta, försöka förklara, försöka hitta framkomliga vägar i det som kallas integration.
Men detta; att inte bara få en dålig recension. Men anklagas för rasism. Det äter en.
Hur i helvete kommer vi förbi allt detta, får till ett samtalsklimat som är värdigt?
Det här skrevs 2018 av Brinkemo och dessvärre fortsätter vänstern med samma unkna taktik. Slentrianmässigt eftersom de INTE förmår gå i svaromål såsom hederliga människor gör!
Att diskutera sakligt gör de inte !
Men de har misslyckats totalt, de flesta som har en hjärna att tänka med inser ju att de använder gammal nazistisk taktik utlärd av Goebbels.
Ljug och ljug ännu mer!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar