Åren 1958-61!

Jag började arbeta på "tånglindström" 1957 mitt inne i Eskilstuna på Nygatan.Vem kan tro idag att det låg så många fabriker inne i staden!
Dålig lön och vem kan tycka att 25 kronor i veckan för 48 timmar är något att ha. Gamle folkpartiledaren Sven Wedén var ägaren men han var mest i riksdagen  så hans svåger plus några till skötte hela klabbet.
Nå, jag tröttnade på denna lön och fick arbete i hemstaden istället på Holmens mekaniska verkstad vilken ägdes av Nyby Bruk och där fick jag arbetet som tidskrivare. Det innebar att jag räknade ut lönen åt ca 100 man och skötte om ackordskorten.
Efter några dagar så började jag känna igen några som jobbade där bla Sven Sjövik som jag hade varit skolkamrat med. Sedan såg jag en kille som jag hade respekt för , han var från samhället Nyby där det bodde många från Finland och i synnerhet Närpes.De talade en svensk mycket gammeldags dialekt vilken var så svår att förstå. Jag trodde Pelle också var Närpesbo eftersom jag hade hört honom tala denna dialekt.Vi började talas vid när han kom med sina kort och då insåg jag att han var genuin Torshälla bo.

Vi märkte att vi hade mycket att tala om så vi gjorde upp om att jag skulle komma hem till honom efter avslutat jobb på lördagen. Han skulle genom sin mor skaffa en flaska whisky. Så blev det både den lördagen och många andra lördagar med färd in till Eskilstuna för att träffa andra.vi gick ofta på kafé Tuna eller krogen  Rudan . Ibland slank vi in på Lundins ölkafé av bara farten.
Vi höll till mycket på Eskilshem också där det bodde många tonåringar på den tiden. Men Fristadstorget var på den tiden en samlingsplats också och där hände det alltid något uppseendeväckande.

Här sitter vi med Majlis Berg och Yvonne Nilsson just på Fristadstorget. Två flickor som vi hade en hel del kul tillsammans med. Okomplicerat och glatt , jag minns dem som snälla och roliga flickor. Så här efteråt kan jag medge att jag var nog rätt så förtjust i Majlis, hade varit tillsammans med hennes yngre syster Lisbet så det var på den vägen jag kände henne.

På den tiden så klädde man sig rätt så propert, då visste man också att man kom in på krogen. Jag hade ju inte åldern inne men blev aldrig nekad att komma in. Umgicks ju tillsammans med Pelle med stans alla då kända personligheter (busar) tex storhajen Hagström och hans bror.

Storhajen skyddade alltid mig mot de raggare som inte gillade mig eftersom jag inte såg ut som dem varken till klädsel eller utseende.

Pelles mor hette Neijda och var sambo med Axel Larsson, en gammal atlet vilken ihop med sin bror "Mulle" Gösta Larsson åkt i parkerna med en sk mänsklig pyramid. De kände många olika artister som var hemma hos dem och festade. Olle Johnny,Thory Bernhards mfl , då flödade spriten och sången men kul var det.

Men allt har sitt slut, Pelle åkte in i lumpen och när han kom därifrån så var han sig inte lik, sa upp sig från jobbet och blev ett sossfall. Började gå under namnet "ölPelle" och det var ju inte så roligt att se hur han gick ner sig.

Vi tappade kontakten men jag fick höra att när min mor såg honom så kom han alltid fram och talade med henne. Han frågade vad jag gjorde osv.Han fick sig ett gott skratt när han hörde att jag arbetade på Systembolaget-rätt man på rätt plats ,sa han!!

Pelle var en känslig kille som var mycket snäll men han hade inte kunnat visa detta tidigare bland hans forna rätt så tuffa vänner. Ihop med mig kunde han få vara sig själv. Frid över hans minne, tänker ofta på hans sorgliga öde!