Mörka glasögon eller...?

Jag upphör aldrig att förvånas över att så många fortfarande inte kan se det som händer omkring oss. Inte ens nio skjutningar eller hundratals bilbränder får dessa människor att ens höja på ögonbrynet.
Hundratals mördade genom skjutningar på ett par år borde ju få hjärnan att börja jobba.
Till och med i Malmö  så dyker det upp individer och påstår i stort sett att ingenting konstigt händer i deras stad. "Jag älskar min Stad Malmö, den bästa av alla städer!"
Ser man ingenting så kanske man inte ens läser stadens tidningar vilka ändå skriver när det händer brott.
Jag valde att sticka från staden efter 26 år och oräkningsbara  incidenter. Mordbränder i de hus jag bodde i, stölder av allting de kom åt.Vet ej hur många cyklar jag blivit av med, massor!
Överfall flera gånger. Hot mot både mig och med mina barn som vapen.
Men så både bodde jag i Rosengård och hade yrken bland människor.Offentliga jobb.
Kan tänka mig att de som låser in sig på det flotta Kockumsområdet och kanske till och med arbetar på ett kontor där lever i en värld bortom verkligheten.
Men hur man kan undgå att se misären i andra områden i denna mycket tudelade stad är svårt att förstå. Eller att skolorna på vissa ställen bara får ut 50% godkända elever!
Här i Stockholm behöver man bara ta en tur med tunnelbanan till norra delarna av Stockholm så känner man lust att bara fly! Misären lyser en i ögonen! Uppdelningen av A och D-lag är så tydlig!
Ungdomsgängen blir fler och fler och jag hade det tvivelaktiga nöjet att komma mitt i flera sådana gäng i lördags men tack och lov var det fullt med poliser där !
En öppenhjärtig polis sa att de håller på att totalt tappa kontrollen över dessa grupper. Inget görs, sa han och anmärkte på politikerna i staden. Han sa sedan något ovanlig:" Det är val om ett år och då kanske det blir lite ändring"!

Tänk att möte en polis som är så trött på vad han håller på med så att han tom. uttrycker sina åsikter på detta sätt.

Men, de som inget ser eller hör går på "känslosås" och rent psykologiskt är det väl ett sätt att hålla skiten från sig. Drömmare har det alltid funnits.