Jag faller (men har tur som en tokig)!

Den senaste tiden har jag oturligt fallit omkull med brak och dunder, senast i lördags.
Då skulle jag gå in med en kudde i barnens rum men satte ena foten rakt på en leksaksbil som tog mig på en färd som slutade med platt fall. En duns som var hemsk att höra i något slags ultrarapid.
Jag såg bilarna men mina fötter som tappat känseln plus min starr gjorde att jag gjorde fel bedömning.
När jag så låg där så var det bara att börja kolla om något var brutet.
Ont gjorde det men inget var brutet och så har det ju varit hela tiden. Mina 90 kilo dunsar bra men benstommen är tydligen rätt så bra och håller. (Ta i trä)!
Bland äldre är fallskador mycket vanligt och jag minns min mor som bröt lårbenet två gånger men kom på benen igen.
Trappor börjar också bli besvärligt på det sättet att jag missar ofta sista trappsteget av någon underlig anledning.
Börjar oroa mig lite över att jag bor på andra våningen och här finns ingen hiss, hur ska det gå om allt blir värre i mina ben?

Tanken på att flytta gillar jag inte alls, det känns helt fel! Min bostad är ju toppen och jag trivs här på ett sätt som jag aldrig gjort någonstans tidigare.
Nå , man ska inte ta ut något i förskott eller hur? Ingen vet egentligen vad morgondagen har att bjuda på!