Ibland tar det tid att byta åsikt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article19806815.ab

Jag reste till Kina 1976 och Mao levde fortfarande och studerade engelska enligt våra tolkar när vi frågade hur rorsmannen mådde.Vi reste från norr till söder och fick se allt vi begärt att få se. Man gjorde upp med Kinas ambassad i förväg vad man ville se och i mitt fall så hade jag önskat att se ett modernt stålverk. Såg ett stålverk och fick tala med ledningen plus arbetare där. Jättestort med modern utrustning, de producerade så stora mängder stål så jag hisnade.
 Men till skillnad mot Kadhammar så var jag äldre och kanske lite mer kritisk. Mitt avståndstagande för Kina började nog efter denna resa då jag insåg vad "demokratisk centralism" innebar.

 Men det tog sin tid att bli avprogrammerad. Vi la ner SKP som först i mitten av åttiotalet och tog då avstånd från både Lenin och Mao och förklarade att deras politik enbart ledde till förtryck och mord. Maoismen drabbade många i västvärlden som en religiös upplevelse. Dyrkan av Mao kan jämföras med dyrkan av Jesus. Därför är det så svårt att resonera med dessa svårt troende politiskt färgade anhängare. Mao hade ju en hel del tankar som vi svalde med hull och hår men som man efteråt i historiens ljus inser att partiet och Mao enbart använde för att komma åt de som tänkte med sin hjärna. Det var därför man  tex proklamerade "låt hundra blommor blomma"!

Denna kampanj släppte loss ett uppdämt behov från många att tala fritt.Men säkerhetspolisen tog dessa fritänkare på nätterna och de dömdes till hårda straff. Socialismen leder alltid till förtryck av människorna, det finns inget land som någonsin har fungerat demokratiskt med socialism.( PS ,det är 25 år sedan Berlinmuren revs just i dagarna.) Socialismen i öst försvann.Unga idag förvillas fortfarande av utopiska tankar och drömmer om ett "rättvist" samhälle men det kanske hör ungdomen till? Jag var ju lika förvillad som ung och drömde om ett samhälle utan orättvisor men förstod inte då att dessa drömmar bara ledde till ännu större orättvisor.Men ska jag vara ärlig så var det en härlig tid att befinna sig i detta rus som ofta gav lyckokänslor och gemenskap. Bäst av allt var ändå vår hjälp till både Solidartiet i Polen och den tjeckiska oppositionen med Vaclav Havel i spetsen. DET gjorde vi bra och lite grann medverkade vi till att regimerna i dessa länder föll med dunder och brak. Havel blev liksom Walensa presidenter i sina länder!