kan du läsa den med stora bokstäver!

En lite annorlunda inspelning av Gene Krupa men Sing,sing,sing håller än! Benny Goodman i toppform!
Jag har anställt en person i mitt lilla företag. Hon ska ta fram bakgrundsmaterial till min nästnästa bok, administrera mina turnéer som talare och hålla ställningarna när jag gör nästa resa i Asien och Afrika. För detta betalar min firma cirka 3 500 kronor i månaden. Om jag vill betala högre lön är det upp till mig. Resten, cirka 15 000 kronor, betalar staten, det vill säga skattebetalarna.
Hur är detta möjligt? Genom att regeringen skapat något som heter ”Särskilt anställningsstöd” för långtidsarbetslösa.
Särskilt anställningsstöd lämnas med 85 procent av lönekostnaden, dock högst 750 kr per arbetsdag. Stödet gäller under tolv månader. Lagen om anställningsskydd, Las, gäller inte.
Detta låter som en våt och vällustig mardröm för högern. Karl Marx köper kvinnans arbetskraft för nästan ingenting, dessutom kan han avskeda henne när som helst.
Hur hemskt som helst! Och jag ger det gratis till oppositionen. Ni får här jordens chans att en gång till försöka lura de okunniga med populistisk retorik.
Men jag tror att detta stöd är ett ekonomiskt genidrag – som gynnar alla. Det är en progressiv reform som gör alla till vinnare. Låt mig förklara varför.
Om den person jag talar om går arbetslös, då får hon bidrag. Hon betalar tillbaka en del genom skatt, och moms på det hon konsumerar. Men hon skapar inga nya ekonomiska värden.
När jag anställer henne på särskilt anställningsstöd händer följande: Hon betalar tillbaka en del genom skatt (liksom tidigare), och hon får större möjlighet att konsumera, vilket skapar nya skatteintäkter för staten (moms).
Men dessutom: genom hennes arbete får jag möjlighet att arbeta ännu mer, vilket ger upphov till ännu större intäkter till staten.
Genom hennes arbete får jag till exempel möjlighet att snabbare producera nästnästa bok. Denna kommer att skapa arbete för ett antal människor (förlagsfolk, tryckare, distributörer, kuskar som kör ut böcker etc) vilket kommer att skapa intäkter till staten.
Genom hennes arbete får jag dessutom möjlighet att göra nästa dokumentär, i Asien och Afrika. Jag kommer att köpa biljetter, anlita fotografer, redigerare, folk som sköter försäljning och distribution. Jag måste anlita jurister, osv. Varje led skapar nya intäkter till svenska staten.
(Dessutom gynnas människor i Afrika och Asien, genom att vi kommer att konsumera i deras länder. Detta verkar dock fortfarande vara helt tabu för vår välfärdshöger. De tycks fortfarande inte klara av det faktum att företagande skapar välstånd.)
Den insats som min nya assistent gör kostar staten/skattebetalarna cirka 15 000 kronor per månad, men den genererar mångdubbelt till staten per månad. För finansministern och svenska staten innebär det en fantastiskt förräntning på insatt kapital.
Den lilla kuggen håller igång ett stort hjul.
Vissa politiker – ni vet vilka – vill allra mest ge människor bidrag för att inte arbeta. Att, som regeringen har gjort, i stället ge människor bidrag för att arbeta, framstår i detta ljus faktiskt som ganska begåvat.
PS Jag har ändrat texten lite se orginalet på Svd Opinion
Tekniken har förändrat förutsättningarna totalt. Om storföretag och dagens politiker tar kontroll över informationstekniken får vi ett övervakningssamhälle som är värre än något som kunnat beskrivas i romanform. Men om i stället medborgarna tar kontrollen innebär det en revolution som stärker demokratin, skriver Rick Falkvinge.
När liberalismen slog igenom runt 1880 sa etablissemanget till de unga idealisterna att de inte var kloka. De kunde ju inte starta ett politiskt parti bara för att de inte ville lyda kungen! ”Det är lite större än så”, sa de. ”Låt oss förklara.”
När arbetarrörelsen slog igenom runt 1925 sa etablissemanget till de unga idealisterna att de inte var kloka. De kunde ju inte starta ett politiskt parti – bara för att de ville ha löneförhöjning! ”Det är lite större än så”, sa de. ”Låt oss förklara.”
När miljörörelsen slog igenom runt 1970 sa etablissemanget till de unga idealisterna att de inte var kloka som startade ett nytt parti bara för att de inte ville jobba. ”Det är lite större än så”, sa de. ”Låt oss förklara.”
I dag får vi höra att vi inte är kloka som startar ett politiskt parti för att vi vill ha gratis musik. Det är lite större än så. Låt oss förklara. Piratpartiet är nästa generations medborgarrättsrörelse. Förra våren var Piratpartiet väldigt engagerat i tre lagförslag som var på väg, som avskaffade brevhemligheten, gav polisbefogenheter till privata intressen, och gjorde våra mobiltelefoner till statliga spårsändare. Hela vårkampanjen inriktades bara på detta. Men folk trodde inte på oss, så FRA-lagen om allmän telefon- och mejlavlyssning kom – och gick igenom. Ipred, som ger upphovsrättsindustrin större befogenheter att kränka medborgare än polisen, kom – och gick igenom. Under sommaren läggs en lag fram som gör våra mobiltelefoner till statliga spårsändare. Även den väntas gå igenom.
Därför behövs en ny medborgarrättsrörelse och vi kan fråga oss hur detta hänger ihop med fildelning. Det är ganska enkelt. Så länge vi har den självklara medborgarrätten att skicka privata förseglade brev, som kan innehålla film, böcker och musik. Enda sättet att hindra medborgare från att skicka kopierade filmer, böcker och musikstycken till varandra i förseglade elektroniska paket – genom fildelning, är att ta bort rätten att skicka privata förseglade brev. Ta bort brevhemligheten, alltså.
Och det är precis däråt dagens upphovsrättslobby strävar. På Irland har de stämt den största internetleverantören och kräver att få installera avlyssningsutrustning i deras största knutpunkter. De kräver rätten att lyssna på allt som folk gör på nätet: dejtar, bokar resor, surfar porr och pratar privat. I Sverige har skivindustrin redan krävt att få självständig tillgång till det övervakningsdata som uppstår när våra mobiltelefoner blir statliga spårsändare, så att de kan kartlägga både hur vi rör oss och vilka vi pratar med. Och ja – det var faktiskt precis så det var i Östtyskland. Fast privata industrier var inte lika inblandade. Om en storfilmsindustri kräver avveckling av så vitala medborgarrätter som brevhemlighet, meddelarskydd och budbärarimmunitet för att de inte kan tjäna pengar, får de hitta andra sätt att få inkomster eller också gå under.
Egentligen handlar det inte om pengar. Det handlar om kontroll över kultur och kunskap. Tidigare har politiker uppmuntrat medborgare att delta i politiken på ett kontrollerat sätt, till exempel genom att skicka en insändare till lokaltidningen.
I dag kan vem som helst gå till biblioteket och publicera sina tankar till hela världen på tio minuter. Det är fantastiskt för oss medborgare, men skrämmande för dem som tidigare hade kontrollen. Därför försöker de göra om internet till ett kabel-tv-nät, där bara vissa får prata, och resten ska sitta ner, hålla tyst och öppna plånboken. Lyssna nästa gång någon av dem pratar om internet, hur ordet ”deltagande” saknas, och hur de pratar om något som låter som kabel-tv.
Tekniken har förändrat förutsättningarna totalt. Om storföretag och dagens politiker tar kontroll över informationstekniken, får vi ett övervakningssamhälle som är värre än något som kunnat beskrivas i romanform. Men om i stället medborgarna tar kontrollen innebär det en revolution. Dels i myndighetstransparens och demokrati, dels i att varje medborgare får tillgång dygnet runt, året runt, till hela mänsklighetens samlade kunskap och kultur. Inte bara tillgång – vi kan också förändra och återpublicera. Det är inte längre så att bara vissa får prata – vi har alla blivit jämlikar i vårt gemensamma kulturarv. Vi är inte ”tittare” och ”lyssnare” längre – vi är alla deltagare. Vilken värld vill du ha?
På Västanfors hembygdsgård fick vi gott kaffe med macka och mjuk kaka. Underbart litet ställe där vi var även på vår julresa. Nu visade hembygdsgården upp sig med sin allra finaste skrud i den skira grönskan där vitsipporna fortfarande blommade i full prakt tillsammans med tulpaner m.m. och björkarna precis slagit ut.
Efter vår fikapaus åkte vi sedan vidare till Engelsbergsbruk där en guide mötte upp och berättade många intressanta händelser på dessa historiska marker där järnmalm brutits sedan lång tid tillbaka och om hur folket levt, både hög som låg. Det var tuffa tider då med skiftarbete dygnet om.
En god lunch intogs på en mysig restaurang med utsikt över den vackra nejden och sjön med Oljeön som vi sedan skulle bese.
En liten båt skeppade oss över sjön till Oljeön där världens äldsta bevarade oljeraffinaderi fanns. Även där blev vi guidade med de mest otroliga historier från förr. Mycket intressant tyckte vi alla.
Efter all lärdom så tog oss bussen hem igen, Bosse Stener underhöll oss med sina roliga historier så vi fick många goda skratt. Lite förtäring såsom läsk, frukt och godis som Gunvor och Laila kom delade ut satt jättefint på hemresan
Ett stort TACK till Lokala Hyresgästföreningen i Veckoområdet som ordnar så fint för oss boende.
En mycket nöjd och glad resenär
Solveig
http://kastanjegarden.blogspot.com/
Västanfors hembygdsgård vid Strömsholms kanal har fyra äldre stugor och Rune Lindström museet. I detta område finns även Västanfors kyrka, Herrgården, Slussvaktarstugan, en gammal handelsbod, en kaffestuga och en trädgårdsbod.
|
"Sveriges Författarförbund ser inget skäl att avråda sina medlemmar att ingå i förlikningen med Google men uppmanar dem att inte skriva på Bonnieravtalet. Bonniers utnyttjar sin dominerande position för att få avtal som ger dem rätt att sitta på författares texter utan att faktiskt göra något. Böcker låses in i upp till tre år utan att författaren får en enda krona. SFF vill se en bred branschöverenskommelse som ger läsare tillgång till litteraturskatten och alla parter en rimlig ersättning, även förläggarna där de har legitima intressen.
På det här sättet drar Bonniers med sig hela bokbranschen i samma träsk som nästan tagit kål på musikbranschen.
Mats Söderlund"
Så här slutar debattinlägget i DN från författarförbundets ordförande!
Läs hela inlägget :
Socialdemokraterna: 29,4%
Miljöpartiet: 6,7%
Vänstern: 5,8%
Moderaterna: 25,9%
Folkpartiet: 10,2%
Centerpartiet: 5,9%
Kristdemokraterna: 4,6%
Piratpartiet: 5,6%
Sverigedemokraterna: 3,1%
Junilistan: 2,3%
Novus opinion har intervjuat 1 953 personer under tiden 28 april till 11 maj 2009.
Så här nära valet kommer det en försmak av vad upphovsrättslobbyn vill ha. Idag röstades HADOPI-lagen igenom i Frankrikes parlament.
HADOPI är tänkt att "skydda artister mot fildelning". Den innebär:
Nu ska vi se här. En myndighet som bara rapporterar till storföretagen, och som kräver att få se allt - precis allt - som vi gör på våra datorer. Storföretag som vill stänga av medborgare från Internet -- och politiker som kallt räknar med att det kommer att ske i hundratusental. Kopplingen mellan fildelningshäxjakten och klappjakten på privatliv kunde inte vara tydligare.
Anaïs har gett en förstklassig löpande rapportering på sin blogg
Det är det här som upphovsrättslobbyn strävar efter. Nu är det inte längre foliehattiga fantasier - för det har hänt i ett land i Europa. (Som visserligen har aktivister som kommer att släpa lagen inför författningsdomstol, EU-domstol och Europadomstol. Men ändå. Lagen röstades igenom.)
När någon försöker försvara fildelningsjakten, så har vi nu Frankrike att peka på som exempel på vad den jakten leder till. Det här är vad som krävs för att stoppa fildelning: spionprogram på datorn som bevakar dig. Ingen politiker här i Sverige, åtminstone inte ännu, förespråkar att man ska ha ett spionprogram på sin dator eller automatiskt vara skyldig. Men det är verklighet på andra platser i Europa.
Därför behövs Piratpartiet. Slaget om det öppna samhället står här och nu.