Läs Cordelia Edvardson artikel "Min död är min"!klicka här
Cordelia tar mot slutet upp en sak som jag har varit inne på många gånger och det är aborträtten.
Vi kan besluta över ett barns död med lagen på vår sida och sannerligen så utnyttjas den rätten mycket i vårt land, ca 30.000 barn aborteras årligen! Hur många som totalt aborteras i hela världen vill jag inte ens tänka på.
Det är i detta sammanhang diskussionen om rätten till sin egen död blir så underlig. Gamla sjuka människor eller obotligt sjuka som inte vill dö en långsam plågofylld död förvägras hjälp till att dö.
Samma myndigheter och riksdagsmän vilka har godtagit aborträtten förvägrar andra vuxna att kunna fatta sina beslut.
Jag drar mig till minnes min gamla "husläkare" Dr Toss i Torshälla och hans bittra slut. En mycket bra läkare som med cykel kom hem när man var sjuk. Han tog hand om hela vår familj under många år. Blev aktiv i organisationen "Rätten till vår död" men blev så påhoppad att det är nästan osannolikt att förstå idag! Jag hittade ett stycke om detta på en sida av "Medicinska journalister"!
"Håkan Bengtsson, journalist sedan 40 år valde att berätta om sitt enda scoop som han fick 1978. Denna händelse har under längre tid påverkat honom starkt, och han valde nu att berätta om detta för första gången.
Det gällde en nyhet där provinsialläkaren Ragnar Toss i Torshälla hade varit behjälplig till att den svårt MS-sjuke journalisten Sven-Erik Handberg tog sitt liv.
Ragnar Toss var den förste svenske läkaren att förespråka dödshjälp och Berit Hedeby som ledde organisationen Rätten till vår död tryckte på att fallet med Handberg skulle publiceras.
Håkan Bengtsson gav dr Toss tillfälle att ge sin version av fallet i TV:s Kvällsöppet, sedan han noga gått igenom de möjliga konsekvenserna av att redovisa dödshjälpen offentligt. Dr Ragnar Toss valde att gå ut i media.
Inslaget i TV efterföljdes av en nedringd telefonväxel, Stanley Sjöberg och andra hetsade mot Toss dödshjälp och Expressen kallade Toss för ”dödsdoktorn”.
Toss förlorade sedan sin legitimation och begick självmord."
Dr Toss var en man som trodde på Gud och var snäll och blid men insåg att frågan om vår död var något att ta strid för. Han skrev alltså ut den medicin som dödade Sven -Åke Handberg vilken inför tvkamerorna hade bedyrat att det var hans vilja att dö. Han var så sjuk och dålig så alla som såg denna intervju förstod honom.
Ragnar Toss efterlämnade ett brev på sin läkarmottagning där han satt död vid sitt skrivbord. Han skrev bla att han inte ville bli gammal och sjuk och därför kände att han gjorde rätt. Alla hårda ord eller faktiskt förföljelse av honom kanske också bidrog till hans självmord så de vilka stod för detta borde ha fått sina samveten svärtade.
Cordelia tar upp frågan återigen och det är lovvärt och jag hoppas att hon inte råkar ut för samma förföljelse som min gamla doktor råkade ut för.
Vi måste äntligen få en lagstiftning som gör det möjligt för oss att välja ett värdigt slut.
Våra husdjur har rätt till detta så varför inte vi medborgare också?
Inlägg
1 kommentar:
Detta är inte lätt. Hela rättighetsbegreppet utmanas. För egentligen kan man inte tala om rättigheter som inte motsvaras av skyldigheter. Rätten att ta sig av daga - och med aktivt bistånd därtill - beledsagas alltså av den otäcka skugga som är SKYLDIGHETEN att ta sig av daga. Försåvitt omständigheterna så kallar. För att inte tala om att en rättighet att assistera ett självmord motsvaras av en skyldighet att göra det, om omständigheterna så säger. Det kan inte hjälpas: rättigheter utan skyldigheter är det ingen som egentligen tror på (även om vi ger dem läpparnas bekännelse av bekvämlighetsskäl) och skyldigheter utan motsvarande rättigheter är det ingen som egentligen respekterar, än mindre accepterar. Det som kallas barnens rättighheter, till exempel, är egentligen vuxnas skyldigheter gentemot barn. Alla fattar detta men fattar även att skyldigheter är svårsålda, därför trixar man med begreppen och talar om rättigheter.
Har man "rätt till sitt liv"? Om mitt resonemang har fog för sig så kan man mycket väl ha det - men på samma gång har man då en skyldighet till sitt liv! Vilket innebär två saker: man har inte rätt att själv förinta det, samt: man har inte rätt att förinta andras liv - speciellt inte om det inte sker med livsinnehavarens uttryckliga samtycke som i fallet med aborter!
Skicka en kommentar