Det glada femtiotalet?

Det var på den tiden ingen hade hjälm på huvudet när man åkte MC!

Jag och min bror åkte fram och åter till Arboga där min farmor bodde. Min far är också med på bilden.
Vi överlevde denna tripp och sen efter några år så köpte jag en egen MC, jag var 15 år då och körde som en vilde.Åkte omkull ett par gånger så man såg inget vidare ut med blod och blåmärken. Vid 16 så satte jag på mig hjälm tillslut .Min kompis Lars G körde omkull i 160 med sin Triumf och tack vare hjälmen så klarade han livet. Hjälmen sprack tvärs över men huvudet höll!
Att nästan alla unga grabbar ska vara så dumma och ta såna risker. Kan säga det att jag har haft tur som överlevt . Har ju hamnat på lasarettet ett par gånger med inre skador. Mått riktigt dåligt och sett ljuset i änden av mitt liv. Blev så grymt besviken när jag vaknade upp med dropp och svåra smärtor, ville gå vidare in i det ljusa i korridoren.
Har aldrig glömt hur skönt det kändes just då, ingen rädsla för att dö utan bara vällustkänslor .
Jag delar denna upplevelse med många andra och alla har blivit besvikna när de vaknar upp till smärtor och livet igen.
Visst är det lite konstigt med döden som kan vara så skrämmande för många. Ett tu tre så ska livet på jorden vara slut, ens barn kommer ihåg en men sen bleknar man bort.Om hundra år så minns igen någonting om oss om man inte har utfört något bestående tex skrivit en bok o.d.
Med utgångspunkt på detta så kan det inte heller spela någon roll hur människorna ser ut i tex vårt land. Om de som lever då är svarthåriga,bruna eller gula det kvittar oss nu levande. Omöjligt för mig att förstå en del som är så fanatiska och hävdar att vår "ras" ska vara "ren"! Bara larv helt enkelt!
Nej, om hundra år så spelar ingenting någon roll för oss!