Nyårsaftonstankar!

Den här bilden visar hur jag sitter och begrundar livet,ett lämpligt ställe är ju naturligtvis kyrkan. Livet är ju för många en resa där man upptäcker en hel massa saker. Tänk bara på hur mycket musik man kan upptäcka under ett liv! Man kan ju upptäcka massor med annorlunda platser på jorden och njuta av de maträtter de har att bjuda på där.Sen kan man ju sätta sig o blunda inför livet som jag gör just här och fundera på hur det är just nu.Ikväll sägs det att det är nyårsafton och det har skjutits raketer och bomber i en vecka redan.Pang, där briserade en granat......Tänker på de som har varit i krig och deras reaktioner,de brukar inte gilla allt smällande lika lite som alla husdjur.
Många är ju tvugna att ge sina hundar lugnande medel för att de ska klara av denna kväll.

Alla såna här dagar är ju mänskligt påfund som det verkar att bli mindre o mindre angeläget att fira ju äldre man blir.Jag själv känner inte det minsta behov av att supa mig full eller gå ut och skråla klockan tolv med de andra fylltrattarna.Det var längesedan jag lämnade det livet och det är jag enbart tacksam över.
Däremot så väcker en sån här afton diverse minnen till liv,det kanske också tillhör åldrandet?
Jag vet ju att jag fyller 65 under 2007 och då får jag ansöka om folkpension samt vänja mig vid en annan ekonomisk status.Lika lågt, nej lägre än Glocalnet!
65 låter ju faktiskt rätt så mycket, minns ju själv hur man tyckte när man var 25 år gammal.
Men, ont krut förgås inte så lätt så jag ska nog försöka hänga med ett bra tag till.Nu har jag ju fått en medicin till att knapra på så jag ska fixa det här.Inget ont som inte har något gott med sig. När jag fick veta att mitt socker var på tok för högt så började jag verkligen sköta mig och det har givit resultat på många sätt så jag är nu mycket friskare än förut.

Åter till det här med tankarna, man ser sig omkring och upptäcker vilka fördelar man har av att bo i Sverige,jag behöver väl bara säga Irak så förstår väl alla?
Har vi alla inte blivit lite av prinssessan på ärten? Klagar och känner efter utan ha det ringaste perspektiv på hur livet kan vara på andra ställen ? Jag behöver väl bara säga Afrika? Alla de med AIDS!

Jag vet att det inte är någon tröst för de som mår dåligt men man kan väl ändå försöka att få oss välfärdsmänniskor att försöka att tänka efter eller är det för mycket begärt?