tisdag, februari 12, 2013

Märkligt!

Nu har det gått några timmar sedan jag kom hem från Huddinge sjukhus och tankarna har kommit ikapp mig över vad vi talade om.
Livet bakåt snabbspolas och mycket kommer upp till ytan !
Varför har jag gjort så mycket dumheter i mitt liv? Varför fortsätter jag på den inslagna kursen?

Varför låter jag mina känslor hela tiden rusa iväg på samma sätt som när jag var ung och grön?
Andra människor lär sig men inte jag!

Nu kommer jag in i ett stadium av grubbel som vanligt och känner mig oerhört ledsen. Tycker att allt jag gjort i mitt liv har blivit fel.
Känner mig som en skit!

3 kommentarer:

Maria Sollerman sa...

Ja du vet gräset är grönare på andra sidan, man tycker andra lär sig...jo en del, och en del av oss andra går den långsamma vägen,infinner oss långsamt i livet. Sorgen är god. Tror jag. Som en flod som rinner igenom, rensar. Bra. Många kommer aldrig så långt i naken ärlighet som du...det är mognad i det, att äntligen möta allt som inte mötts/allt som "förträngt" o dyl. Ja ja, ibland behöver man kanske känna sig som en skit ett tag -bortom skiten, det är ju dit vi ska. Kanske förresten, är det viktigaste inte att "lära sig", utan att låta sig läkas, helas...älska o älskas. Du är bra du, tycker jag.

Maria sa...

Varför skulle andra människor lära sig snabbare än du gör? Det är ju bara vad du tror och vad du ser på ytan. Andra människors liv vet du inget om precis som du säkert dolt en del saker för andra.
Vi är bara människor.

Bo Hogrelius sa...

Ja, vi är bara människor med fel och brister men med förtjänster också att aldrig glömma.Ofta när man går ner i läge 0 så vill man liksom jag se sig som en sämre sorts varelse från yttre rymden men ofta är ju denna bild falsk.Vi vore ju inte människor om vi inte hade dessa två sidor.Ibland tar man fel och gör sånt som hägrar likt en oas i en öken. Jag minns tex sommaren 1970 och en hustru som låg hela sommaren i Lund på sjukhus för sin svåra reumatism. Långt mellan Torshälla och Lund liksom långt mellan oss rent känslomässigt. Blev störtförälskad i en ung tjej på jobbet och hon kom hem till mig.Vi skulle "bara" dricka lite vin och umgås. Jag hade inte haft sex på minst ett år och vad hände framåt kvällen? Denna unga kvinna ville ha mig, berömde mig och lät mig förföras utan motstånd.Den natten insåg jag att mitt liv var kass på många punkter och hade varit så i många år.Skillnaden att ligga med en frisk ung kvinna som ville ha mig blev så kollosalt stor mot det konstiga äktenskap jag levde i då sedan många år. I hela fem år till skulle det "konstiga" äktenskapet vara med familjerådgivning, rådgivning en gång i veckan av en läkare som kom hem till oss ! Ingen kan någonsin anklaga mig för ett hastigt uppbrott från detta "ickeäktenskap" även om en del vill tro så! Skuldkänslor uppstår när man lämnar någon som är obotligt sjuk men i det här fallet så var allt ett misstag från början och skulle aldrig ha genomförts och det visar en svaghet från mig att inte kunna ta ställning när jag borde ha gjort så. Det är detta jag måste kunna lära mig att göra nu! Våga inse när jag ska säga nej! Inte fega ur och låtsas som om allt är bara bra!

Bloggarkiv

SiteMeter

Twingly Blog Search hogrelius Search results for “hogrelius”

Annonser

Anpassad sökning
<