Våld och hot!

 Jag flyttade från den lilla staden Torshälla 1978.  Där hade jag arbetat 20 på järnbruket utan varken hot eller våld på jobbet.

När jag så kom till Visby och ett arbete på soss så mötte jag våldet för första gången. En man tog fatt i mig bakifrån och satte en kniv mot strupen. Där står man som en idiot och fattar ingenting. Jag hade ju inte ens talat med honom tidigare. Nå, han släppte mig , pust.

Min färd i livet gick så till Malmö. Systembolaget vid Parkgatan, ett typiskt brännvinsbolag.  Och där hade vi kunder som la yxan framför oss och sa vad de ville ha , utan att betala.Andra spottade mig i ansiktet eller stod och lurpassade på mig när jag skulle hem. Otrevligt.

Längre fram i min nya karriär i Malmö så mötte jag killen från Chile som lugnt berättade för mig att han visste var jag bodde och målande beskrev hur han skulle skära tungan av mig någon dag. Eller så kunde det hända att en desperat "klient" hoppade över disken på soss och höll på att nita mig med en halvdrucken vodkaflaska!

Jag minns också nattligt telesamtal från en serbisk fanatiker  som noga beskrev i vilken skola mina barn gick i, sen kom kravet! "Sluta skriv om den Serbiska presidenten"!

80-90-talet i Malmö var inte så trevligt på vissa punkter.

Kriminaliteten var ständigt stigande och närvarande var man än befann sig. Och så de farsartade rättegångar jag tvingades att närvara på där rätten behandlade skurkarna med silkesvantar.

Jag är fortfarande glad över att jag tog steget att flytta från Malmö efter 26 år till det lugnare Hökarängen.