Roger Sahlström "Salle" får ordet idag!

 Varför skulle jag dö för Sverige? – här är resultatet av årtionden av självhatspolitik

Alice Stenlöf visar problemet: en generation som öppet säger att de inte vill försvara sitt land. När frihet reducerats till en konsumentvara och lojalitet hånas som nationalism, står vi nu inför den mest obekväma frågan av alla: vem står kvar när det smäller?

Skavlan gav oss ett ögonblick som borde skaka om hela Sverige. Influencern Alice Stenlöf sade rakt ut, utan vare sig skam eller eftertanke:

Jag är inte redo att dö för Sverige. Jag känner inte så starkt för det här landet, om jag ska vara helt ärlig.

Hon sa bara det som många svenskar numera tänker. Det är inte hennes fel. Det är resultatet av ett söndercurlat, vänsterliberalt gift som under årtionden lärt människor att frihet är något man konsumerar – inte något man försvarar.

Det har i åratal predikats från politiker, kändisar, massmedia och opinionsbildare att Sverige är fult – ett land byggt på kolonialism, rasism, patriarkat och fel hudfärg på fel plats vid fel tid. Vi har fått lära oss att allt som förenar oss är farligt, att vår historia är en skamlista och att vårt gemensamma “vi” är en lögn.

Då behöver ingen förvånas när människor slutar känna lojalitet och tillhörighet. Varför offra sig för något man blivit lärd att förakta?

Försvaret börjar inte med pansarfordon eller Nato-medlemskap. Det börjar med kärlek. Det börjar med lojalitet. Det börjar med övertygelsen att det här landet – med alla sina brister – är värt att försvara. Att vi är värda att försvara.

Frihet är det mest bedrägliga vi har. Den känns självklar när den finns, osynlig när den fungerar. Därför tar vi den för given. Vi tror att yttrandefrihet, rättigheter och trygghet bara uppstår av sig själva. Men friheten existerar bara så länge någon orkar hålla murarna uppe. När den väl faller är det för sent att ångra sig.

Det är lätt att håna den som säger att landet inte är viktigt. Men viktigare är att förstå varför den känslan vuxit fram. Vi har under lång tid byggt ett samhälle där individerna blivit kunder i en rättighetsbutik, där allt handlar om vad Sverige ska ge dig – aldrig vad du är skyldig att ge tillbaka.

I Sverige ställer medborgarna krav, de ska ha, rättigheter och förmåner. Men allt färre svenskar är villiga att ge något tillbaks och än mer skrämmande: de vill inte ens försvara det som är Sverige.

Sverige har blivit ett projekt utan ägare, en idé utan hjärta.

När den dagen kommer då fienden knackar på – och den dagen kommer alltid för varje nation förr eller senare – då avgörs det inte av budgetposter eller konferenser vid Högkvarteret. Det avgörs av något mycket enklare:

Står du kvar? Eller springer du?

Det är ingen slump att länder med en stark nationell själ står pall när det smäller. För de vet vilka de är. De vet vilka de försvarar. De vet vad de försvarar. De vet varför de finns.

Vill vi att nästa generation ska vara beredd att försvara Sverige, då måste vi börja med att sluta skämmas för Sverige. Vi måste säga det högt: det här är vårt land. Det är långt ifrån perfekt. Men det är vårt. Och det är värt att försvara.

Yttrandefriheten. Demokratin. Rättsstaten. Vår hembygd, våra gator, våra familjer. Allt vi tar för givet existerar bara så länge det finns människor som är beredda att riskera allt för att behålla det. Sverige behöver en ny berättelse. En stolthet som inte ber om ursäkt. Ett vi som inte darrar på rösten.

För utan människor som säger: “Det här är mitt land” finns snart inget land kvar att tala om.

Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.