Ingen har svårare att acceptera fred än Förenta Nationerna.”
Orden är den amerikanske författaren och journalisten Seth Mandels, publicerade i Commentary, en tidskrift där han tidigare varit chefredaktör. Citatet är en träffande skildring av hur FN har agerat kring konflikten mellan Israel och Hamas.
Nu när invånarna i Gaza återvänder till sina skolor, öppnar kaféer och publicerar bilder på fyllda middagstallrikar, fortsätter larmen om akut svält – trots att gränserna är öppna och hjälpen flödar fritt.
FN:s hjälpkoordinator Tom Fletcher, mannen bakom den notoriska lögnen om 14 000 döda spädbarn på 48 timmar, träffar nu den irländska regeringen. Båda har lyckats göra sig totalt irrelevanta.
En av konsekvenserna av kriget är att FN har gjort sig än mer irrelevant. Förr tolererades fånigheter som att Saudi ingick i rådet för kvinnors rättigheter på grund av att många trodde att FN främjade fred och sanning.
Verkligheten har sprungit ifrån FN. När FN fortfarande larmar om svält visar samtidigt sociala medier glada människor i Gaza med mat på bordet. Människor som inte heller är märkta av svält.
Lyckligtvis bryr sig ingen om FN längre. Men det är värt att fundera över varför organisationen är så upprörd över att kriget tagit slut och livet förbättrats för palestinierna.
En del är att vapenvilan möjliggör statistik och kunskap. Och denna statistik visar tydligt att FN-anknutna organisationer och deras partnerorganisationer bedrivit ett omfattande bedrägeri. Bluffen är så omfattande att den har allvarligt skadat trovärdigheten för stora delar av västvärldens akademiska och humanitära etablissemang.
Ta maten som exempel. Salo Aizenberg, på HonestReporting.com – som förtjänar en medalj för sitt envisa arbete med att sammanställa krigets faktiska statistik – visade i veckan hur FN-stödda IPC utlyste hungersnöd i Gaza i augusti. Nu kan vi jämföra förutsägelsen med verkligheten.
Mellan augusti och vapenvilan skulle 10 143 människor ha svultit ihjäl i Gaza, enligt IPC. Det verkliga antalet – räknat med Hamas egna siffror – var 192. IPC missade alltså med 10 000 döda.
Det var ingen hungersnöd. Det är inte en åsikt, utan ett faktum. Det var inte ens nära. Det är förstås glädjande – utom för dem i den antiisraeliska rörelsen som hoppades på massvält. Lägg märke till vilka som nu visar besvikelse.
Att anklagelsen om svält rasade ihop är inte förvånande. Redan i augusti 2024 besökte en grupp högt uppsatta Natoofficerare området på uppdrag av IPCC och konstaterade att det inte fanns fog för att påstå att Israel använde svält som vapen. Däremot fanns bitvis problem med matförsörjningen, dels för att det var en krigszon, dels för att Hamas plundrade leveranserna.
Dessutom har vi folkmordsanklagelsen. Den har avfärdats gång på gång under kriget, men nu – med vapenvila – kan vi se de slutgiltiga siffrorna. Siffrorna borde inte vara så viktiga, men har kommit att bli det.
Folkmord handlar inte om hur många som dör eller hur de dör; det handlar om ett syfte att utplåna ett folk. Folkmord är alltså en avsikt, inte ett antal.
I den breda debatten under kriget i Gaza har man försökt vända det till att handla om hur många som dött – något som faller på sin egen orimlighet.
Israel har en av världens främsta arméer. Hade de velat utföra ett folkmord på palestinierna hade de kunnat bomba hela Gaza till ruiner utan att förlora en soldat. Skälet till att gå in med marktrupp är att man vill skona liv på andra sidan.
Det har tvingat Israel att gå från rum till rum, hus till hus – med bakhåll, krypskyttar, mineringar och andra hot mot de egna soldaterna.
Aizenberg visade i september att enligt Hamas egen statistik, när man räknar bort naturliga dödsfall och dem som dödats av Gazas egna vapen, finns cirka 33 000 civila offer. Antalet dödade Hamas-terrorister ligger på cirka 25 000.
Varje civilt offer är en tragedi och ett bevis för hur effektivt och hänsynslöst Hamas använder mänskliga sköldar. Men siffrorna visar också något annat: färre än 1,5 civila dödas för varje Hamas-terrorist.
Det är en nästan unik nivå av försiktighet i modern krigföring. I många moderna krig är motsvarande siffra över två civila döda per stridande.
Siffran är svår att jämföra, eftersom de flesta krig innehåller stora mängder soldater som dör på slagfält. Kriget mot Hamas har i stället förts i städer, där andelen civila dödsoffer normalt är långt högre. Trots det ligger Israel avsevärt under snittet för moderna krig.
Det här är fakta. Inget folkmord har ägt rum – det visste vi redan. Men nu står det också klart att Israel inte använt övervåld mot civila.
Tvärtom: israeliska soldater har offrat sina liv för att skydda civila i jakten på Hamas. Det är inte en tolkning av lösryckta videoklipp på sociala medier. Det är dokumenterat faktum.
FN och andra “humanitära” organisationer behövde att kriget fortsatte för evigt. Annars måste de svara för sig själva. Fred är dåligt för karriärerna.
Folkmordsanklagelsen och påståendena om avsiktlig svält kan nu ta sin plats i den långa raden av antisemitiska smutskastningar genom historien.
Precis som judar inte behöver försvara sig mot anklagelser om att vara “apors och grisars söner”, behöver de inte heller försvara sig mot fabricerade påståenden om folkmord.
Syftet med dessa anklagelser är att hetsa till våld mot judar och förringa Förintelsen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar