Stefan Gustavsson
Tidningen The Telegraph presenterade nyligen en stor undersökning vars resultat det finns anledning att fundera över också här i Sverige.
Enligt undersökningen är det endast 25 procent av brittiska muslimer som tror att Hamas begick mord och våldtäkt i Israel den 7 oktober 2023. Hela 46 procent uttrycker snarare sympatier för Hamas, trots att det bara är sex månader sedan de mördade 1 200 oskyldiga civila och tog 253 personer som gisslan.
Det är dessutom så att uppfattningen att Hamas inte utförde några grymheter den 7 oktober är vanligare i gruppen yngre och välutbildade muslimer. I åldersgruppen 18–24 år är det 47 procent som förnekar vad Hamas gjorde, och bland universitetsutbildade är siffran 40 procent.
I tillägg önskar en tredjedel – 32 procent – av de brittiska muslimerna att sharia ska införas som lag i Storbritannien.
Det är viktigt att inte dra för snabba slutsatser från England till Sverige, från muslimer som generell grupp till olika muslimska grupperingar eller till enskilda muslimer.
På liknande sätt är det viktigt att kunna särskilja vad i detta som är rotat i historiska och politiska konflikter, vad som är rotat i den i Mellanöstern allmänt utbredda antisemitismen, och vad som har sina rötter i specifika teologiska föreställningar inom islam. Såsom tanken på ”dar al-Islam”, muslimsk överhöghet, där världen är indelad i det som är underkastat islam och det som är ”dar al-harb”, krigets område. Det vill säga alla övriga områden som inte lyder under muslimskt styre men som är kallade till underkastelse under islam.
Svensk debatt har under lång tid präglats av naivitet. Ledande politiker och opinionsbildare har varit blinda eller av olika anledningar valt att blunda för allvarliga och snabbt växande samhällsproblem.
Under kort tid har ett stort antal människor invandrat till Sverige från muslimska kulturer, och de har i hög utsträckning tagit med sig muslimska övertygelser hit. Här i Sverige har de ofta pressats samman i områden som efterhand har tömts på infödda svenskar och som blivit enklaver av ursprungsländernas kultur. Antisemitism, hedersproblematik och tvångsäktenskap tillhör tydliga exempel på detta.
Ett av de riktigt utmanande resultaten av den engelska undersökningen är att sådana här frågor inte löser sig med tiden helt av sig självt. Nästa generation, född i det nya landet och uppvuxen i dess kultur, kan ha ännu starkare övertygelser än föräldragenerationen. Detsamma gäller för utbildning; den är ingen garanti för att nästa generation tänker demokratiskt och utifrån mänskliga rättigheter. Den egna subkulturen kan vara starkare än den omgivande främmande kulturen i den nya landet.
Frågorna om vilka övertygelser som odlas bland den i dag stora svenska muslimska gruppen är alltför viktig för att viftas bort med generella anklagelser om främlingsfientlighet.
År 2012 blossade det upp en kraftig debatt runt några texter som vi i Svenska evangeliska alliansen hade publicerat i vårt nyhetsbrev. Det var islamkritiska texter med stark polemisk udd. Men i stället för en debatt om islam och dess innehåll, följde högljudda – och felaktiga – anklagelser om främlingsfientlighet.
Förhoppningsvis har debattklimatet nu mognat. Frågorna om vilka övertygelser som odlas bland den i dag stora svenska muslimska gruppen är alltför viktig för att viftas bort med generella anklagelser om främlingsfientlighet.
Här borde också många fler moderata muslimska röster träda fram. Det är förvånande tyst från imamer och muslimska ledare när det gäller fördömanden av Hamas, antisemitism och hedersproblematik. Eller klargöranden kring hur man ser på sharia som svensk lag.
Detta är frågor som berör det fria och demokratiska samhällets framtid och som är värda ett seriöst samtal.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar