Jag känner stor skepsis mot alla stora ord om hur man ska producera grönt stål, främst genom att processen kräver så ofantligt med el!
Var de ska få den ifrån liknar mest amsagor.
Att staten med sina bolag går in med så mycket pengar är oroväckande. Jag har ju sett sånt här tidigare bla i Luleå med stålverk 80 och i Malmö med chromfabriken där det utlovades guld och gröna skogar.
Inom COOP har jag också sett storskaliga projekt vilka föll samman med total krasch. Ett exempel är tex det stora varuhuset vid Triangeln i Malmö. Det konkade tillslutefter oerhört stora pengar som bara rann ut i avloppet.
När det gäller stålet så finns det både professorer och forskare som ställer sig mycket frågande till hur de ska genomföra dettta stora projekt! De kallar det för ett politiskt projekt och jag håller med.
Allt som händer där uppe påminner om Sovjets storstilade planer som för det mesta bara blev kattguld.
Cromfabriken skrev jag om och den påminde också om politikernas planer för Norrbotten. Politiken styrde allt omkring etableringen och jag minns alla hurrarop! Det blev till slut bara kattguld av det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar