Mina tankar för dagen blir den text som Linda Nordlund skrev idag i SVD!

Två pojkar, den ene ser inte ut att vara mer än nio år, fortfarande med runda barnkinder och ett litet leende för kamerans skull, den andre är kanske tolv eller tretton. Båda är klädda i uniformer i barnstorlek, komplett med varsin liten stridssele där kniven hänger. I händerna har de automatkarbiner. På knä framför dem står två vuxna män, iklädda orangea fångoveraller, och med ett ansiktsuttryck som visar att de vet att pojkarna alldeles strax ska ta deras liv. Kameran zoomar in den äldre pojken när han med ljus röst håller ett brandtal för Islamiska staten, men engagemanget når aldrig ögonen. De är avgrundsdjupa, uttryckslösa. De är inte längre ett barns ögon.

IS anser att barnsoldaterna är bättre krigare än de vuxna. Eftersom de växer upp i ”kalifatet” och skolas i gruppens extrema sunniislamska lära anses de vara ”renare” och därmed ha större chanser att uppnå martyrskap. Till skillnad från sina föräldrar har de inte korrumperats genom att leva i ett ateistiskt samhälle innan de kom till IS.

För att förbereda barnen på att bli nästa generation jihadister uppmuntrar IS föräldrarna att visa dem filmer av avrättningar och sedan ta med dem till offentliga korsfästningar och halshuggningar. Efteråt pushas pojkarna till att posera med det avhuggna huvudet – eller till och med spela fotboll med det. I en video från december förra året tävlade sex barn genom att springa genom en labyrint, och priset för dem som kom fram först var äran att avrätta syriska fångar.

Enligt forskningsrapporten ”The Children of Islamic State” från den brittiska Quilliamstiftelsen, som fokuserar på islamistisk radikalisering, följer detta en utstuderad strategi för att göra barnen avtrubbade för våld. Hela samhället, från skolans extrema religiösa indoktrinering till barnböckerna om martyrskap som mödrarna läser vid läggdags, uppfostrar barnen till att avfärda de moraliska principer som är norm i övriga världen. Våldet genomsyrar vardagen, och det är inte ovanligt att barnen utsätts för såväl psykiskt som fysiskt och sexuellt våld. De är offer som hjärntvättas att bli förövare.

Strategin följer sex steg: socialisering, skolning, selektering, underkuvande, specialisering och stationering. Efter indoktrinering, fysisk träning, misshandel för att göra dem tuffa, träning i att använda vapen och bygga bomber, används pojkarna i strider, som prickskyttar, självmordsbombare och som vakter vid högkvarter och checkpoints. Flickorna tränas till att bli jihadistfruar med uppgiften att föda pojkar som kan bli nya krigare.

Vi vill gärna distansera oss från barn som mördar, se dem som monster snarare än människor. Barnen i IS propagandafilmer har sett döden, levt med den, uppmuntrats att se den som underhållning och belöning. Men kan ett barn förstå att döden är oåterkallelig?

I dag är barnfamiljer den största gruppen som återvänder till Sverige från IS. Barnen är inte i fokus för Säpo, men de måste fångas upp direkt när de sätter foten på svensk mark. Tidigare forskning om barnsoldater och barn i krig visar på bestående psykologiska trauman, som hindrar barnets psykologiska och empatiska utveckling.

Enligt rapporten är risken för antisocialt beteende och fortsatt radikalisering hög om de inte får långvarigt och individuellt stöd. Det handlar om psykologisk behandling, om avprogrammering genom att islamska lärda pekar ut hur IS bryter mot Koranens budskap, hjälp att ta igen skolarbetet och att lära sig att tänka kritiskt. Gång på gång påpekar forskarna också att barnen måste skiljas från föräldrarna om dessa är radikaliserade, och flyttas till erfarna fosterfamiljer.

Det brådskar. Både för barnens och för samhällets skull.