Wokemänniskor?

 Carl Eos skriver på Samtiden!

Blått hår, woke och psykisk ohälsa – ideologi och natur !

I naturen är starka, onaturliga färger sällan en estetisk slump. Pilgiftsgrodor är illgröna. Vissa ormar är chockröda och gula. Fiskar i korallrev lyser i neon. Budskapet är alltid detsamma. Håll avstånd. Jag är giftig, instabil eller allmänt besvärlig att ha att göra med.

Människan är naturligtvis mer komplex än så. Kanske. Ibland är likheterna slående. En observationsstudie från 2022, med den poetiska titeln ”Blue Hair and the Blues”, fann ett statistiskt samband mellan onaturligt färgat hår – blått, rosa, grönt, lila – och högre nivåer av depression och emotionell instabilitet.

Över 13 000 individer analyserades, och sambandet kvarstod även efter att forskarna justerat för kön, ålder och livsstil. Forskarna var noga med att betona att detta inte handlade om kausalitet. Blått hår orsakar inte depression. Ingen blir psykiskt instabil av hårfärg i sig. Däremot kan färgen fungera som en identitetsmarkör. Ungefär som i naturen. Och här blir det riktigt intressant.

Under det senaste decenniet har starkt färgat hår blivit ett närmast officiellt kännetecken för den woke-vänster som dominerar universitet, kulturredaktioner och aktivistmiljöer. Det blå håret signalerar inte bara personlighet, utan också världsbild och identitet. Normkritik. Identitetspolitik. Moralisk indignation i beredskapsläge. Det är, för att tala biologiskt, en aposematisk färg. En varningssignal till omgivningen: ”Jag ser världen som ett minfält. Jag är lättkränkt. Och jag kommer att korrigera ditt språk.”

Att just denna grupp samtidigt uppvisar högre nivåer av ångest, nedstämdhet och emotionell instabilitet är kanske inte så märkligt. En ideologi som bygger på ständig kris, strukturellt förtryck i varje hörn och evig kamp mot osynliga hot är psykiskt krävande. Även för sina mest hängivna anhängare. Det färgade håret blir då ett slags social genväg. Precis som i djurriket slipper omgivningen närkontakt. Signalen är tydlig redan på avstånd. Ingen behöver bli biten för att förstå budskapet.

Alternativt kanske hårfärgen är ett rop på hjälp, så som studien tycks peka på. Om man antar att hela den senmoderna woke-rörelsen är ett uttryck för vantrivsel i vår kultur, ett förvirrat sökande efter de svar som samhället lovat generationer av unga människor, blir fenomenet begripligt. Västerlandet har övergivit sina barn.

När ett estetiskt uttryck blir så starkt kopplat till en viss ideologi, och denna ideologi samtidigt präglas av ilska, ångest och känslomässig labilitet, är det svårt att inte tänka dessa tankar. Men så simpla idéer tror vi så klart inte på.

---