Robert Zellin får ordet! Tystnadens Europa!

 

𝗧𝘆𝘀𝘁𝗻𝗮𝗱𝗲𝗻𝘀 𝗘𝘂𝗿𝗼𝗽𝗮

En krönika om mediernas frånvaro när historien ropar

Inledning

Det är dag sju av upproret i Iran. Vissa oberoende källor kallar det redan den nya revolutionen.

Städer brinner.

Människor ropar efter frihet.

Moskéer fylls av namn som regimen förbjudit i nästan femtio år.

Kronprinsen i exil – Reza Pahlavi – talar öppet till militären.

Khamenei planerar att fly till Ryssland, bekräftat av bl a The Times of Israel.

Frihetskämpar har tagit över delar av Teheran.

Telekomnät släcks ned.

Regimen griper och dödar, människor försvinner spårlöst i natten.

Internationella människorättsorganisationer rapporterar om tiotals städer, hundratals gripna, dödade demonstranter, internetblockader och nattliga räder.

Och Europa?

— Europa är tyst.

Sverige?

— Sverige är nästan ljudlöst.

Det är som om kontinenten dragit för gardinerna och satt telefonen på ljudlös, just när historien ropar som högst.

Varför?

Det är den frågan som skaver.

Och svaret är inte ett.

Det är flera

– och de är obekväma.

---

1. Närhetsprincipen – Europas gamla blindhet

Europeisk journalistik styrs av en gammal regel:

> Ju längre bort en händelse är, desto mer dramatik krävs för att den ska bli en toppnyhet.

USA bryter mot den regeln.

För USA är Iran en geopolitisk motståndare, en del av deras säkerhetsdoktrin, en aktör som påverkar deras militär, deras diplomati, deras ekonomi.

Europa däremot…

Europa ser Iran som “långt bort”.

Det är en illusion, men det är en illusion som styr redaktionella beslut.

Venezuela är minst lika långt borta, men en socialistisk diktatur. De flesta svenska journalister lutar åt vänster.

---

2. Svensk försiktighet – när byråkratin blir en "ögonbindel"

Svenska medier är extremt försiktiga med att rapportera om händelser där:

- internet är nedstängt

- information är svår att

verifiera

- exilkällor är centrala

- regimer aktivt manipulerar

narrativ

Problemet är att alla stora iranska uppror sedan 2009 dokumenterats av exilkällor först.

USA‑media är vana vid det.

Svensk media är det inte.

Svenska redaktioner väntar hellre på:

- TT

- Reuters

- AFP

- EU‑kommissionens uttalanden

…än att rapportera om vad som faktiskt händer.

Det är inte illvilja.

Det är redaktionell byråkrati.

Men byråkrati är också ett val.

Och ibland är det ett val som kostar.

Man kan också kalla det tyst aktivism.

Ett medvetet ställningstagande styrt av svenska journalisters vänsterlutning. Det i kombination med statligt presstöd och en statligt kontrollerad public service, gör detta till en möjlig teori.

---

3. Den ideologiska bekvämligheten – när kritiken går åt ett håll

Det här är den mest känsliga punkten.

Men den måste sägas.

I svensk vänsterjournalistik är det:

- riskfritt att kritisera USA

- riskfritt att kritisera Trump

- riskfritt att kritisera väst

- riskfritt att kritisera Israel

Men det är:

- känsligt att kritisera Islam.

- känsligt att kritisera Iran

- känsligt att kritisera den

islamiska republiken

- känsligt att kritisera Maduro

- känsligt att kritisera auktoritära regimer som vissa politiska läger sympatiserar med

Det är kanske inte en konspiration,

men det är redaktionell kultur och kutym.

Och kultur styr mer än fakta.

---

4. Narrativets enkelhet – Venezuela är enklare än Iran

Just nu domineras svensk media av:

- Venezuela

- USA:s gripande av Maduro

- President Trumps uttalanden

om Grönland och Colombia

Det är enkla berättelser:

- stormakt vs folkrätt

- President Trump som det stora

hotet

- USA som aggressor

Iran är inte enkelt.

Iran är:

- folket vs regimen

- monarki vs teokrati

- Kronprins Pahlavi vs Diktatorn

Khameni

- USA:s roll oklar

- Israel i bakgrunden

- proxykrig i fyra länder

- missilimperium

- religiös legitimitet

- etniska minoriteter

- kvinnor i frontlinjen

Det är för komplext för en pushnotis.

Och svensk media väljer hellre det som är enkelt än det som är viktigt.

Är det rätt?

Är det tyst aktivism?

Narrativet – berättelsen – formas, censureras till den världsbild man vill att svensken ska ha

– och saluförs som den rätta och riktiga.

---

5. Den europeiska tröttheten – när världen lutar och vi tittar bort

Europa är trött.

Trött på krig.

Trött på konflikter.

Trött på Mellanöstern.

Trött på att behöva förstå.

Men världen bryr sig inte om vår trötthet.

Historien fortsätter ändå.

Och just nu fortsätter den i Iran.

---

6. Informationskriget – när tystnaden blir en del av problemet

Iran är en av världens mest sofististikerade aktörer när det gäller:

- internetcensur

- narrativkontroll

- propaganda

- desinformation

- digital blackout

När Europa är tyst, fylls tystnaden av:

- rykten

- regimens version

- fragment

- halvsanningar

Tystnad är inte neutral.

Tystnad är en position.

Är tyst aktivism från Europas mediehus detsamma som att de agerar "nyttiga idioter" för den iranska teokratin?

---

7. Den mänskliga faktorn – vi ser det vi orkar se

Det finns en psykologisk dimension också.

Det är lättare att få folk att bli:

- upprörd över President

Trump

- bli engagerad i Venezuela

- bli provocerad av USA:s

agerande

…än att ta in att ett helt folk riskerar sina liv för frihet.

Det är lättare att titta bort.

Men det är också mycket farligare.

---

Konklusion

Vad betyder Europas tystnad?

Det betyder inte att Europa inte vet.

Det betyder inte att Europa inte bryr sig.

Det betyder inte att Europa stödjer regimen.

Det betyder att Europa:

- är trött

- är försiktigt

- är bekvämt

- är ideologiskt färgat

- är byråkratiskt

- är rädd för att ha fel

- är rädd för att ta ställning

- är rädd för att se

Men framför allt betyder det att Europa inte förstår vad som står på spel.

För det som händer i Iran är inte en “ekonomisk protest”.

Det är inte “oroligheter”.

Det är inte “inflation”.

Det är ett folk som reser sig.

Det är en regim som skakar.

Det är en region som förändras.

Det är en berättelse som håller på att skrivas om.

Och Europa är inte med.

---

Tystnad är också ett val

När historien ropar, och vi inte svarar, då säger vi ändå något.

Vi säger:

> “Det här angår oss inte.”

Men det gör det.

Det angår oss alla.

Tystnad är också en form av aktivism.

Att säga det som är sant.

Att se det som är framför oss.

Att våga tala innan tystnaden blir det enda som återstår.

Att våga ta konflikt

— innan någon annan tar den åt oss.

*

"𝗜𝗻 𝘁𝗵𝗲 𝗲𝗻𝗱, 𝘄𝗲 𝘄𝗶𝗹𝗹 𝗿𝗲𝗺𝗲𝗺𝗯𝗲𝗿 𝗻𝗼𝘁 𝘁𝗵𝗲 𝘄𝗼𝗿𝗱𝘀 𝗼𝗳 𝗼𝘂𝗿 𝗲𝗻𝗲𝗺𝗶𝗲𝘀, 𝗯𝘂𝘁 𝘁𝗵𝗲 𝘀𝗶𝗹𝗲𝗻𝗰𝗲 𝗼𝗳 𝗼𝘂𝗿 𝗳𝗿𝗶𝗲𝗻𝗱𝘀."

– Martin Luther King Jr. (1929–1968)

Montgomery, Alabama, ca 1965

— ur talserien om civilkurage och moralisk tystnad

***

---

Källförteckning lämnas gärna efter förfrågan.

Sakliga kommentarer mottages gärna och besvaras i mån av tid.

Gillade du texten?

Dela den gärna vidare

Facebooks algoritmer premierar korta texter,

– mina texter vägrar oftast att vara korta. En delning från dig hjälper texten att nå högre upp i flödet.

---

Robert Zellin /

Bohuslän , den 5:e Januari 2026

– "Tᥲᥒkᥲr skᥲ ιᥒtᥱ vᥲrᥲ bᥱkvᥲ̈mᥲ – dᥱ skᥲ rᥱᥒsᥲ ᥣᥙftᥱᥒ ρrᥱᥴιs som ιsvιᥒdᥲr gör."

Stöd gärna texterna sprungna ur graniten.

Swish: 0721711288