Sedan har jag fortsatt att lyssna och aldrig ens bry mig om hur musikern såg ut. Bara det är bra jazz så är jag tillfredställd. Ända sedan jag var i tio-års åldern har jag på mina väggar haft de musiker vilka har betytt mest för mig och de sitter där fortfarande.
Charlie Parker!
Miles Davis!
Och så giganten Louis Armstrong!
Är man ickerasist så bryr man sig aldrig om hur en person ser ut varken i färg eller hår. Det är vad de åstadkommer som människor vilket är det viktiga. Dessa inom vänstern idag, särskilt alla dessa arga unga kvinnor vilka alltid ska på ett rasistiskt sätt påpeka människors hudfärg , de är de verkliga rasisterna idag.De har dessutom mage att i alla sammanhang kalla sig "antirasister"!
Hur förvillade människorna av idag är så kan man ju inte annat än att bli f-b. Överallt pågår denna rasifiering i samhället.I skolorna,filmens värld,debatter, journalisterna, tv o radio osv.
Har alla dessa från vänsterkretsarna blivit miljöskadade av alla avgaser?
Nej, börja lyssna på god jazz istället och bry er inte om hur den som spelar ser ut, lyssna och njut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar