Ordet till Göran Gustavsson!

Jag hittade det här inlägget på Görans Facebook-sida och det är verkligen en läsvärd berättelse med utgångspunkt från när han var ung fram tills idag!
"Några reflektioner efter den famösa Stefan Löfvén-intervjun:

Det är inte bara i Järvas och Botkyrkas "utanförskapsområden" som det finns "utmaningar" i Stockholm idag.

Bandhagen, Högdalen, Rågsved, Hagsätra är klassiska arbetarförorter som avslutar linje 19 (gröna linjen) på Stockholms tunnelbana. Här tillbringade jag min ungdomstid på 60- och 70-talen och hit har jag återkommit på ålderns höst.

Det finns möjlighet för mig att jämföra nu och då. Jag kan försäkra att de socio-ekonomiska förhållandena i dessa områden när vår familj flyttade hit från Södermalm, inte var optimala. Det var visserligen en fantastisk förändring till det bättre att lämna de förslummade gamla kåkarna på söder för nya moderna bostäder. Men många sociala problem, dryckenskap och drogmissbruk levde vidare i de nya bostadsområdena. Ändå gick utvecklingen framåt och folk fick det stadigt bättre. En folkhemsk "söderortsanda" och ett livaktigt föreningsliv växte fram. Det rådde tillit, samhörighet och optimism bland människorna. Men det var en utveckling som började brytas för cirka 30 år sedan. Därefter kom ju även den ödesdigra EU-anslutningen...

Idag är läget något annorlunda. Bostadsbeståndet är till stora delar mycket slitet. Mycket nytt har byggts, men det räcker inte till för den stora befolkningstillväxten. Trångboddheten breder ut sig och många nyanlända familjer delar på lägenheter eller har anhöriga kusiner eller mor- och farföräldrar boende hos sig.

För sextio år sedan, när jag började skolan, skedde en naturlig assimilering av de relativt få barn till utlandsfödda som levde med oss i förorterna. Idag är förutsättningarna för att "försvenskas" mycket mindre och med den i våra grundlagar inskrivna multikulturella doktrinen anses det heller inte önskvärt.

Tvärtom så har de senaste decennierna präglats av hur stat och kommun gjort allt för att motverka en inkluderande integration (assimilation) som skulle "riskera" att invandrare förlorar sina hemländers kultur och traditioner. Skolan, samhällsservice, vård, tolkverksamhet och föreningsbidrag, allt har anpassats så att nya folkgrupper ska kunna bibehålla sin kulturer och levnadssätt även i det nya landet. Med de stora årliga tillskotten av inflyttade från olika länder och världsdelar har möjligheten att "vara sig själva nog" ökat och etniska/religiösa enklaver har därmed vuxit fram.

Hos andra och tredje generationens invandrarungdomar finns emellertid stora slitningar och identitetskonflikter mellan traditionella och moderna väderingar. De nya moderna influenserna har dock inget att göra med arbetarklassmoral, som "plikt och rätt" och "solidaritet och samhällsansvar", utan snarare med den amerikaniserade ungdomskultur som uttrycks genom sexistisk gangsterrap m.m. vilken tycks ha greppat alla ungdomar oavsett ursprung. Med svårigheter i skolan och ökat inflöde av droger hamnar många i ett val av livsstil som hindrar dem att bli socialt fungerande arbetande vuxna.

Så läser jag t.ex. om hur gamla legendariska Rågsveds ungdomsgård har behövt stängas därför att de som borde vuxit ur tonårsbrallorna hänger kvar och gör sig till kungar med ett hov av yngre beundrare. De styr och ställer och uppträder hotfullt mot personalen. https://www.stockholmdirekt.se/…/repsku!xPm0H8yH@ALlWJXdWE…/

På 60-talet var Rågsveds- och Högdalsgårdarna ställen där vi lyssnade på popband och hade kul innan det var dags att söka jobb. Efter att jag började som plåtslagarlärling när jag var 17 bast hade jag inte tid och ork med att busa på gårdarna, dessutom var idrotten, solidariteten med Vietnams folk och politiken viktiga för mig. Idag finns varken arbetsplatser eller ungdomsförbund som kan locka ungdomar i samma utsträckning som då. Nu har vuxenlivet förskjutits med minst tio år både vad gäller arbete och bostad och vänsterns ungdomsorganisationer är mycket svaga. Den enda goda sociala aktören, som alternativ till gänget, är de lokala idrottsföreningarna.

Den gamla centralt belägna industrilokalen, som sedan tio år härbärgerat Rågsveds praktiserande muslimer, har nu blivit för liten och de flera tusen besökarna vill nu ha mark för bygge av en större Moské, eventuellt med finansiering från Turkiet eller Saudiarabien. (se artikeln) Risken är att rekryterare från islamistiska grupperingar får inflytande bland vilsna ungdomar. Islam eller kriminalitet, det blir alternativen för dem som inte lyckas i skolan eller på fotbollsplanen.

Lärlingsplatser inom industrin är ett minne blott. De industri- och byggföretag som finns kvar tillåts leja arbetskraft från bemanningsföretag i andra länder. Satsningar på bristyrkesutbildningar i hantverksyrken och kampanjer för sådana bland ungdomar, har uteblivit.

Vad nutida vänster och vänsterliberaler än må säga så är det inte bara växande sociala klyftor som är problemet ("utmaningen") här hos oss. Språkförbistringen (jämför Babels torn) och splittrande sociala koder, typ hijab på både kvinnor och små skolflickor, gör det dagliga livet frustrerande i många avseenden. Svenskar är nu i klar minoritet i våra bostadsområden. Det framgår inte minst ombord på Tuben där afrikanska språk, arabiska, polska e.t.c. talas och mera sällan svenska. Framme i Hagsätra möts du av tiggare utanför T-baneentrén och matvaruaffärerna samt de sysslolösa ungdomsgängen. De allra flesta du möter från andra länder är naturligtvis rättskaffens människor som arbetar och sliter. Men varken de eller vi "ursprungliga" känner oss som boende i samma land med en gemensam samhörighet.

Frågor till Stefan Löfvén som jag vill ställa är:

Går det att hylla "mångkultur" och samtidigt förfasa sig över segregationen och dess följder?

Går det att öka andelen utlandsfödda i Sverige utan att segregationen ökar, vilket i sin tur ger upphov till sociala problem och ökad kriminalitet?

Går det att säga att "bekämpa arbetslöshet, sociala klyftor och att ge ökade resurser till skola och välfärd är den enda vägen för att få bukt på segregation och gängkriminalitet", samtidigt som regeringen följer det nyliberala 74-punktsprogrammet tillsammans med Annie Lööfs Centerparti, som vill ha ännu öppnare gränser till Sverige och ännu mer ojämlikhet?"