Kirsebergs servicecenter!

Första dagen var för mig rena himmelriket därför att jag slapp att tvätta andra människor och ta reda på allt det brungula som hör viss ålderdom till! Mitt arbete skulle nu bestå av att stå i en liten kiosk, beställa förnödenheter för hela centret, rycka in i köket vid behov samt städa fyra toaletter på morgonen.
Den här anläggningen var stor och all mat som skulle köras ut till pensionärerna lagades här och det rörde sig om ca 225 portioner.
Jag blev något av ett allt till allo här uppe och det trivdes jag förträffligt med. Mycket intressanta besökare också och skvaller fick man ju också höra. Birger Ekberg tex. var bror med skådespelerskan Anita Ekberg. Hela hennes släkt bodde här uppe i "backarna" som Kirsebergsborna  sa.
Ekbergs var en stor familj med många syskon. Att bo här uppe betraktades förr i tiden som lite suspekt. Lite sämre slags folk och det gick vilda rykten om alla slagskämpar som hade funnits här.
En vanlig Malmökille kunde aldrig följa med en flicka hit upp för då fick de på "flabben"!
Anita besökte aldrig mer familjen och Birger var mycket sur på sin syster. "Hon är i stan och bor på flott hotell men kan inte masa sig hem hit ,sa Birger "!
Att laga mat i storkök är verkligen ett tufft och hårt arbete som kräver krafter. När vi gjorde sås så rörde det sig om 50 liter och vi slösade på grädden ska ni veta. Det bästa med dessa stor grytor var att man kunde inte bränna vid såsen i dem.
När man satt och portionerade maten i speciella plastkartonger med olika fack så gällde det att vara fin på handen.Spillde man på kanten så blev de otäta, man skulle med hjälp av värme "limma" ihop dem. Sen hade man olika önskemål att rätta sig efter tex 6 potatisar eller mycket sås! Vi hade listor att hålla koll på så att alla fick efter sina önskemål.
Chefskocken Ulf var en kille jag tyckte om att arbeta med. Men en dag kom han inte efter en studiedag i Köpenhamn. Lite senare fick vi veta att han var död, denne man som var ensamstående förälder till en tös på 13-14 år.
Ulf hade satt sig på andra våningen på bussen som körde runt dem och chauffören hade missbedömt en viadukt. Hela övervåningen skalades av och Ulf hade suttit längst fram och avled direkt blott 40 år gammal.
Vi led och sörjde lång tid allihopa , han var så omtyckt av de gamla eftersom han kunde "slänga käft" med dem.

I mitt jobb ingick att sköta larmtjänsten så de lärde  upp mig att sitta i larmet , som vi sa. Alltså vi hade egen larmtjänst med personal som var tillgänglig dygnet runt. Hemma hos de som hade larm installerat,de hade ett armband likt en klocka och den skulle de trycka på, så om de ramlade omkull så kunde man tala med dem var de än befann sig i lägenheten via ett högtalarsytem.Var det alldeles tyst så fick man prioritera dessa vårdtagare eftersom de kanske hade slagit sig riktigt illa.

Jag minns en gammal läkare som varje vecka larmade och sa lite lugnt att han tex satt fast i badrummet mellan badkaret och väggen men han tillade alltid att ta det lugnt , det går ingen nöd på mig!

Ny chef innebar en ny kvast som skulle sopa ordentligt. Det blev oro bland personalen rätt snart och nog sopade hon allt. Sålde ut larmet till en firma i Helsingborg och mer skulle komma.
Men allt var så hemligt och hon hade skaffat sig en förtrogen här uppe  och de låste in sig och vi fick inte veta vad som var på gång.

Backanatten är fest uppe i Kirseberg när allt är öppet till sent på natten.Även vi på Servicecentret skulle medverka och jag fick uppdraget av chefen att stå för all musik på kvällen.Fick fria händer att få dit sång och musik . Jag hade ju sedan gammal kontakter i Malmös underhållningsvärld så det var bara att köra igång. Däremot blev det diskussion när jag ville ha "Paul and his gang" som huvudattraktion. De spelar swing och New Orleans musik. Njae sa de yngre , kan det vara något?
Till slut fick jag igenom det som jag ville och på fredagskvällen så var det succé med just "Paul and his gang."http://www.digitpaul.se/paulandhisgang/svensk-info/

Nu kom bomben från chefen, hon hade fått ledningen med sig att stänga servicecentret och bygga om övervåningen vid stadsdelsförvaltningen till ett nytt center där också de som bodde privat i gruppboendet skulle tvingas att flytta till. Jag hade hela tiden under det här skeendet fått löfte från chefen att jag skulle ha mitt jobb kvar på det nya stället.
Men rätt snart började rykten komma igång att jag skulle inte få något jobb.En otrevlig tid började för mig. Tog tjuren vid hornen och begärde ett samtal med henne där hon erkände att ryktet var sant. Man var i behov av att spara pengar.
Men hon gjorde en tabbe som kom henne att dyrt få betala för sig, hon fick sparken! Det visade sig att det gamla centret nyligen hade skrivit nytt kontrakt strax innan hon började sitt jobb. Kontraktet gällde i tio år framåt så nu stod förvaltningen med en stor lokal i onödan med mycket stora kostnader.
Adjö med henne och även mig men det skulle lösa sig på ett annorlunda sätt som jag inte ens i fantasins värld kunde föreställa mig.
Här kommer en massa bilder från Kirsebergs Servicecenter med en fantastisk personal och roliga pensionärer. En tid i mitt liv som var ovanligt bra!