Då kommer det ett brev till mig från personalkontoret med en kallelse där det står att de vill träffa mig. Inte ett ord om varför de vill ha detta möte.
Hmmm? Jag blev väldigt frågande inför detta brev måste jag säga. Avsked på grått papper kanske?
När jag så gick ner till förvaltningen så var det med blandade känslor.
Där satt socialchefen, personalchefen och en facklig representant för dåvarande sktf.
Goddag,goddag och välkommen.
Efter inledande vänliga fraser så kom det en fråga: "kan du tänka dig att börja arbeta här på SDF-Kirseberg med 50% för Socialbyrån och 50 % för förvaltningens kontor"?
Jag måste säga att jag blev stum för ett ögonblick. Bad dem berätta lite om vad arbetet bestod av. OCH det var inte lite skulle det visa sig. All registrering av nya klienter vilka ansökte om sossbidrag. Sköta telefonväxeln! Ha hand om rapporter från polisen över händelser i området och föra dessa fall vidare till Socialbyrån.
Dessutom skulle jag utbildas för att vara vikarie för den man som skötte Kronofogdens beslag vid utmätningar.
Efter några minuters genomgång så tackade jag JA!
Det var mycket nytt att lära sig och allt arbete gjordes via penna och dator. Kontakten med de besökande visade sig vara en stor beståndsdel av arbetet. Det kunde bli kö samtidigt som telefonen ringde stup i kvarten med allt mellan himmel och jord.
Det kunde vara någon lärare på stadsdelens skolor som ringde och frågade hur man öppnade upp mail som man fått! Det visade sig att just denna kategori av anställda var oerhört dåligt insatta i datorkunskap.
Ibland blev det mycket jobbiga samtal över disken ,här är ett avsnitt från radions P1 Tendens med mig: https://youtu.be/3YbeYG-5oCA
Arbetet nere hos Kronofogden var något helt annorlunda i mitt liv.Där fick man verkligen se vad som händer i människors liv när allt rasar ihop. Och det var en inblick i hur hög som låg i vårt samhälle kunde råka ut för utmätning.
Hela bohag kom in titt som tätt och löstes aldrig ut av de som ägde det. Allt såldes då och då på auktioner.
Många förvirrade individer klagade över att kronofogden minsann hade stulit saker ur deras beslagtagna gods.Jag minns särskilt en kvinna som krävde ett möte med kronofogden därför att "han hade stulit hennes fina matta"!
Jag ordnade ett möte mellan henne och kronofogden. Han var arg! "Tror du verkligen vi tar vara på en matta där du låg stupfull och hade kletat avföring på hela mattan" röt han åt henne. Hon mindes ingenting tydligen av detta men mötet tog ett hastigt slut. Obehagligt att behöva övervaka!
Någonting var sjukt uppe på denna förvaltning och detta blottlades vid en utbildning av personalen uppe på en herrgård utanför Båstad.
Så fort vi anlänt så kom vin och sprit fram och det blev ett fylleliv utan dess like. Cheferna söp fram till klockan fem på morgonen och förde ett herrans liv så jag kunde inte sova. Vid fem tog jag beslutet att åka hem.
När jag väl kommit till Malmö så ringde jag den chef som var kvar på förvaltningen och sa att jag åkt hem och skulle sova ut.
När jag dagen efter kom till jobbet och följande dagar så kom det fram andra anställda och berömde mig för att jag hade åkt hem."Så skulle fler behövt gjort" sa flera. Åren innan hade det varit samma typ av fylla på dessa "utbildningar"!
Det visade sig sedan att förvaltningens ekonomi var så dåligt skött med inköp av nya kontorsmöbler m.m så situationen blev ohållbar. Högsta chefen fick gå men sattes på "utredningsuppdrag" åt Malmö stad med bibehållen lön fram till sin pension några år längre fram.
Till saken hör att jag i Eskilstuna, där han hade varit rektor på en stor skola, enligt lärare jag kände misskött sig . Hur man kan få arbete som högste chef för en hel stadsdel när man tidigare har kritik över sig säger väl lite om tillståndet i Malmö på den tiden!
En sak som jag fick ompröva och det var att vi hade en sk öppen disk, dvs, inget glas mellan mig och besökarna. Jag ansåg från början att det var bra eftersom man fick bättre kontakt med de som stod framför mig.
Men det var många som ansåg detta vara fel och farligt och de fick rätt.
Jag utsattes för ett överfall som hade kunnat sluta riktigt illa. En man kom rusande och hoppade över disken och höjde en flaska för att slå mig i huvudet. Det sägs att man inte ska titta desperata människor i deras ögon men jag gjorde detta och sa till honom :"vad vill du egentligen"? Så kom han av sig och sa att han ville ha sina pengar!
Jag fick honom att gå och ställa sig på rätt sida av disken och då fick jag hjälp av en personal från ekonomidelen av soss.
MEN när jag ville gå och lugna ner mig i kafferummet så fick jag inte detta av chefen.Detta har jag aldrig glömt, det är verkligen dålig personalpolitik och strider mot allt förnuft. Ingen polisanmälan blev heller gjord mot mannen.
DET var då jag tröttnade både på detta dåligt betalda arbete med dessa usla chefer och att utsättas hela tiden för psykiskt belastning. Samma belastning som socialsekreterare har varje dag och jag såg unga kvinnor gråta över sitt arbete.De riktigt tuffa överlever på såna arbeten men de uppvisade också psykiska skador med hårdhet som följd.
Jag hade då genom min tjänst träffat en chef utifrån Malmö stad vilken skulle börja bygga upp ett härbärge. Hon ville ha mig där som ansvarig men det sa jag nej till men sa att jag kunde tänka mig att arbeta där. Så fick jag vara med om processen att anställa denne nya härbärges-chef .
Det skulle visa sig vara till men för mig längre fram men det återkommer jag i en senare blogg till.
Här nedanför ser du delar av personalen som ingick i receptionen!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar