Skilsmässa med eller utan bråk?

"I den bästa av världar och för barnen önskar jag att vuxna som skiljer sig och har en ny partner kunde vara så vuxna att de ibland kan umgås alla vid vissa tillfällen. Det är förstås bara möjligt om de vuxna kan låta bli att bråka och i stället vara vänliga och snälla mot varandra. Men den nya partnern ser ibland den tidigare som ett hot och den tidigare kan lätt vara arg och besviken på den nya. Och mycket fler känslor kan utspelas på skilsmässoscenen."http://www.svd.se/jag-har-sadana-skuldkanslor-mot-hans-fru/om/psykologen-svarar 

Jag har gått igenom två skilsmässor under mitt liv. Första giftermålet varade i ca 12 år och det andra i 26 år.
Barn i bägge äktenskapen men skillnaden är den att i första äktenskapet var barnen små, sex och nio år medan i det andra var barnen vuxna.
Men sannerligen så blev det jobbigt även för de vuxna barnen men naturligtvis inte så som de små upplevde det hela. 
Skillnaden är ju hur man hanterar skilsmässan.Man kan ju följa det som står ovan och låta bli att bråka och inse att man kommit till en punkt då det är rätt att gå åt vars sitt håll.
I mitt första äktenskap blev det inte så trots att jag anser att jag försökte låta bli att bråka.Min dåvarande hustru kunde bo kvar i villan som jag byggt, kunde köpa ut mig för en ringa penning osv .Hennes inställning var att barnen var hennes och så blev det också. Vi kunde aldrig mer umgås på ett vänskapligt sätt trots att hon hade träffat en ny man liksom att jag gifte om mig. Hon vägrade att ens hälsa på Elisabet och påverkade barnen att ta avstånd från oss. Jag minns hur hon på ett offentligt möte seglade förbi mig och Elisabet med näsan i vädret  och att barnen trots att de hade träffat oss tidigare inte ens stannade och pratade med oss.De såg bara besvärade ut och som sagt , det är ju de vuxna som sätter upp spelreglerna för barnen. Allt blev så omöjligt och till slut blev jag stämd inför tingsrätten av min fd hustru. Pengar som jag inte hade skulle betalas. Nu avskrevs hela skulden i domstol till slut eftersom de hade gått igenom vår ekonomi och förklarat att vi levde så knappt så några pengar fanns inte. 
Hon fick ju som alla andra bidragsförskott från staten . 
Efter detta så var det helt kört. 

I den andra skilsmässan efter alltså hela 26 år så har vi hela tiden kunnat umgås , hela familjen med nya partners på fest tillsammans. Och vi har det trevligt och inga hårda ord finns överhuvudtaget mellan oss.
Våra barn har hela tiden mått bra av detta och det är så det ska fungera.  När man har gemensamma barn så får man faktiskt bjuda till så att det fungerar.
När vi fattade beslutet att skiljas så hade vår resa kommit till sitt slut. Vi var inte bra för varandra längre!  Men ända in i slutet av vårt äktenskap kunde vi åka på semester tillsammans och ha roligt.

Det trista  under alla åren var alla mina försök till att kunna upprätta normala förhållanden med min första hustru men det gick inte och barnen i detta äktenskap och jag har ej något mer att säga varandra.De har tagit så ensidig ställning för sin döda mamma och allt har varit mitt fel i deras ögon. Alla  med lite livserfarenhet vet ju att det aldrig ligger till så och det borde dessa döttrar som bägge är skilda med nya män i huset också ha kunnat förstå.

I vuxen ålder ska man kunna sätta sig ner och lugnt diskutera och komma fram till en lösning , men ingen har ställt upp på detta.
Jag minns vad prästen i Torshälla sa , hon kände hela vår familj, att de som förlorar mest på en så kall och hård inställning som de visat är värst för dem själv. 
De vet ju själv hur de har handlat mot mig med den totala tystnaden vid alla tillfällen.
Det kvittar om jag fyllde femtio eller sjuttio,  inte ett livstecken.
När de gifte sig så fick jag inte vara med ! När jag blev allvarlig sjuk i blodpropp så var det tyst trots att de visste eftersom mitt ena barnbarn var och hälsade på mig just den dagen.

När alla andra hör av sig och undrar hur man mår så känns det ju lite egendomligt att ens döttrar är fullkomligt tysta.
Det är då jag inser att jag slutar med alla vykort med hälsningar när de fyller år. Det finns ju ingen mening till slut med denna enkelspåriga trafik!