Gnistangänget och SKP!

Jag gick med i kfml 1972 efter att  ha blivit utesluten ur vpk efter många års medlemskap. Från 1970 läste jag Gnistan som var förbundets tidning och var väl insatt i vad kfml stod för. Däremot så blev splittringen nere i Göteborg i förbundet konstig att förstå för oss längre upp i landet. Det nya där i Göteborg kallade sig också kfml men lade till ett (R) i slutet för att visa upp skillnaden. Som först på hösten 1972 fick vi detta förbund även i Eskilstuna och lärde känna dem bättre och vad de stod för. Jag var sedan många år tillbaka medlem i de förenade FNL-grupperna.(DFFG) Sålde Vietnambulletinen och samlade in pengar till det lidande Vietnamesiska folket. Våra förbindelser med Vietnam var mycket goda . Vi ställde inga krav alls på vad de skulle använda pengarna till för något, vi lade oss alltså inte i detta på något sätt.
Då kommer medlemmar ur Kfml(r) och angriper oss ute på stan med argument om "pisshumanism" osv. Överallt i landet där de dyker upp så angrips Vietnamrörelsen med hårda ord och handlingar. Till och med våld!
De startar en egen sk Vietnamrörelse med målet att samla in pengar till en luftvärnskanon. De ställer alltså villkor i sin insamling. Låter inte Vietnameserna själv bestämma vilket vi redan från 1965 hade slagit fast i vårt arbete  inom Vietnamrörelsen.
Samtidigt var jag medlem i SKP som vi nu hette efter att ha bildat parti 1973. R-arna angrep oss på de mest konstig sätt. Påstod att de var "bättre" Maoister än oss som hade partiförbindelser med Kinas kommunistiska parti (KKP). Snart skulle Kina bryta med oss och öppna förbindelser med dem sa de alltid. Så blev det aldrig så då försökte de med Albaniens arbetarparti. Nej sa de också och så där höll de på i alla år. Arbetarskydd var inget heller för dem och försökte sabotera ett offentligt möte där Gunnar Ohrlander var talare.
Gott om pengar hade de alltid och det gick rykten om att de fick sina pengar av SÄPO som hade intresse i att splittra vänstern eftersom SKP växte starkt i hela landet. Vi hade över 100 bokhandlar, vi hade stor skivutgivning,massor med böcker kom från vårt förlag osv.
På första maj i många städer samlade vår demonstration "Enhet solidaritet" stora mängder folk. I Stockholm 1972 samlades över 50.000 människor på Norra bantorget där vi gick ihop med sossarna. R-arna samlade ca 500 i sin demo!
Vi gick över till att satsa på fackligt arbete på våra arbetsplatser vilket r-arna hånade oss för."Leve de vilda strejkerna" gick de ut med och misslyckades totalt överallt.
Nå, åren gick och vi samlade nya erfarenheter och insåg att ML-rörelsen var odemokratiskt i grund och botten. Att stödja sig på Lenin och Stalin och Mao var fel väg. Vi insåg att de samhällen som följt denna väg blev de värsta förtryckarsamhällen vi sett på jorden vid sidan om nazismen.
Då studerade vi allt som kom i vår väg av fakta och stor diskussion utbröt och majoriteten beslutade att lägga ner SKP.
De flesta av de som tog detta beslut har i sitt senare liv förblivit demokrater medan en del ur denna opposition mot beslutet har fortsatt på den inslagna vägen med försvar för terror och diktatur.
Vem dyker upp med försvar för Kadaffi mfl skurkar? Jo, naturligtvis en del kända ansikten från SKP-tiden med "kejsaren " själv i spetsen. Jag menar naturligtvis Jan Myrdal som numera har hamnat hos våra "gamla" fiender från början av sjuttiotalet, R-arna som numera kallar sig KP (Kommunistiska Partiet)!  Han talar på deras möten och publicerar sig i Proletären. Ve den som vågar kritisera Myrdal, hans hov dyker genast upp i ett rabiat försvar för hans sektpolitik.
När jag idag läser allehanda artiklar och debattinlägg så ser jag likheten med Nils Flyg och hans övergång till att stödja nazismen i tron att det gagnade kommunismens seger.
Vissa blir tillslut så förvirrade i sin sektvärld så de kan inte ens ta till sig fakta utan börjar genast att liksom kfmlr i början på sjuttiotalet ta till skällsord och hot. Eller att göra som Sovjet på sin tid, förklara att motståndaren inte är psykiskt frisk.

Trist sätt att bedriva debatt men påminner också om de "troende" inom extrem religion. Har man en gång slagit fast vad som är sanning så finns det ju inga argument som biter alls. Alla spärrar har slagit till!