Morfar Bo på besök!

Idag var det dags för en tripp till Eskilstuna och min dotter Anna med familj!

Det är så roligt att komma och få se denna solstråle. När hon fick syn på mig så fick jag ett stort leende från henne och kunde ta upp henne i famnen på en gång utan knot. Nu är hon sex månader och det är sannerligen inte mycket i ålder för en människa.
Hon gjorde en sak på mig som kommer att stanna i mitt minne för alltid. Hon tog försiktigt i min hårkalufs, kände sakta och varsamt på mitt hår en längre stund. Liksom bläddrade och strök mitt mjuka hår mellan sina fingrar. Hennes ansikte var tätt intill mitt och jag såg in i hennes otroligt blå ögon, de är så klara och pigga så man drunknar genast i dem.
Nu är hon i den åldern så att hon börjar att vilja förflytta sig, gör sina försök och rullar runt och vips är hon på ett annat ställe.
Vi hade en fin dag jag och Anna ,kunde tala mycket om allting. Ibland kommer ju ens tankar som far över en att man hade kunnat vara bättre som förälder. Anna säger då så klokt till mig att jag ska inte tänka på det som kanske var sämre utan tänk på allt fint och roligt vi har gjort tillsamanns. Så tog hon fram ur sitt minne hur jag och hon dansade när hon var liten genom att hon ställde sig på mina fötter och så tog vi en svängom!
Så är det nog, man ska inte älta det som ev. var dåligt därför att det går ändå inte att göra något åt detta nu och då är det bättre att i sitt minne plocka fram det positiva och kunna glädja sig åt!
När pappa Robin kom hem så ser man hur en nutida ung far tar hand om sitt barn på ett mycket rart o fint sätt. Fjärran från hur ens egen far ställde sig utanför oss barn när vi var små så som de flesta karlar på den tiden gjorde. De var så rädda att bli betraktade som "fruntimmer" så de kunde inte ens köra sitt barn i en barnvagn! Tack o lov att dessa tider är borta!

En mycket fin dag som jag känner lycka över!