Natten började för mig redan 21.30 när huvudet höll på att falla ner på tangentbordet. Trött är bara förnamnet! Sov två timmar för att sedan vara klarvaken, sedan började rallyt. Vaken en halvtimma ,sova en timma osv ända fram till morgonen.
08.30 kaffe med mackor och en handfull piller av div slag. Mot socker, mot högt blodtryck, för hjärtat osv.
Allt för att bli torr i munnen så att tungan sitter fast. Svårt att tala då men jag har ju ingen att tala med.
Telefonen ringer allt mer sällan. Folk omkring mig avlider stup i kvarten. Detta syns också i vårt hus .Alla de som jag tidigare talade med på gården har flyttat till himmelriket!
Nytt ungt folk med barn har flyttat in och de varken hälsar eller tittar på mig.
I brevlådan kom tidningen Fokus men jag har svårt att läsa den lilla texten och går över till appen på min mobil. Där blir texten perfekt att läsa. Samma sak med tex Axess, där är datorn bäst att använda.
Bytte glasögon för en tid sedan för en kostnad av 10.750 kr för två par. Ett svårt kapitel med ögonen när man blir äldre, gula fläcken, starr osv tillstöter.
Men att gå hemma i sin ensamhet är också ett kapitel som jag delar med många. Men ett ljus i mörkret var förra veckan när dottern från Lund med hustru dök upp . Att kunna åka med dem till Farsta för en måltid var guld värt. Andra barn hör jag aldrig av numera!
Men det är ett annat kapitel som jag inte går in på. Mer än vanligt i dessa dystra tiden med svåra motsättningar med ett nytt sätt att leva med sina medmänniskor. Att inte kunna förstå att man kan ha olika uppfattningar omkring alla händelser i världen. Det är precis som om de yngre vill tvinga på de äldre sina uppfattningar och när inte detta går så slutar man att tala med den gamle envisa !
Internet fyller en viktig funktion för en ensam människa , där finns det individer att tala med på olika sätt.
Man läser varandras tankar för dagen! Bilder dyker upp ur vardagen, kul att se! Gamle vännen Ronny Åkerberg publicerar sina fina bilder från Malmö och det är en fröjd att se dem. Han är duktig på att berätta också vad det är man ser.
Imorgon är det dags igen att fara till vårdcentralen .denna gång för att göra EKG. Vi får se om den medicin jag fått har sänkt min puls. I ett helt år var pulsen 150 slag i minuten , nu är den nere i 100.
I morgon hoppas jag att de inte hittar något fel på hjärtat men den som lever får se.
En sak är säker livet förändras sakta hela tiden i min ålder (84 i sommar) ! Sakta, sakta i utförsbacken!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar