Ifrågasätter de officiella dödssiffrorna • Uppmanar kristna att agera.
Som 18-åring lämnade hon Iran – i dag kämpar göteborgaren Ghazal Zekavat för vänner och släktingar som lever kvar under regimen. Hon ger också förslag på hur kristna i Sverige kan stå med genom bön och handling.– För revolutionen i Iran är det nu eller aldrig, säger hon.■ Hon var 18 år när hon tillsammans med sin mamma och bror lämnade Iran. I dag följer 33-åriga göteborgaren Ghazal Zekavat, regionansvarig för Teamträningsskola region Väst och tidigare ungdomspastor i Pingstkyrkan i Borås, protesterna på avstånd – med vänner och släktingar kvar under regimen.– Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra nu, säger hon när Världen idag når henne via telefon.Revolutionen i Iran har gått in i ett nytt skede, menar hon. Efter mordet på 22-åriga Mahsa Amini 2022 samlades människor kring parollen ”kvinna, liv, frihet”. Nu är budskapet ännu tydligare.
– Det var starten. I dag, drygt tre år senare, finns en självklar ledargestalt i oppositionsledaren, kronprins Reza Pahlavi. Många menar att det är nu eller aldrig, trots att kampen kan kosta dem livet.Ghazal Zekavat upplever att iranier, både i landet och i exil, blivit skickligare på att sprida information.– Övning ger färdighet. Vi har insett att ingen annan för vår talan om inte vi gör det. Det vet regimen också – därför stängde de snabbt ner internet den här gången.Hon har de senaste dagarna lyckats få viss kontakt med Iran, något som får henne att ifrågasätta de officiella dödssiffrorna och befara att våldet är betydligt värre än vad som rapporteras av regimen.Ghazal Zekavat berättar om massakrer i städer vi inte hört talas om i nyheter, och hur demonstranter undviker sjukhus av rädsla för att gripas eller dödas.– En skottskadad man smugglades ut bakvägen. Personalen sa att det var farligare att ligga skadad på sjukhuset än att fly. Regimstyrkorna vill inte ha några överlevande, så de besöker även sjukhus och avrättar folk på plats.– Det här är på riktigt, säger hon förtvivlat.Hon berättar att vissa som skjutit mot demonstranterna har talat arabiska, inte persiska – regimen ska enligt uppgift ha tagit in proxygrupper för att mörda befolkningen.– Soldater utan känslomässiga band till befolkningen. Det är fruktansvärt.När Ghazal Zekavat blev kristen möttes hon inledningsvis av motstånd från de muslimska släktingarna och vännerna i Iran, men hon berättar att något har förändrats de senaste åren.– I kampen mot diktaturen har vi hittat varandra igen. Många är så trötta på islamismen att de ser på mig och min tro på ett annat sätt i dag.Nyligen deltog Ghazal i såväl ett bönemöte för Iran i hemförsamlingen Pingstkyrkan Frölunda som en demonstration i Göteborg.Hon tycker att det är viktigt att även kristna höjer sin röst.– Många ber nog, kanske tysta på sina kammare. Men för alla iranier som finns ute i församlingarna betyder det mycket om man ser att syskonen bryr sig på riktigt.– Fråga gärna om det finns någon demonstration att gå med i, eller annonsera konkret bön för situationen, uppmanar Ghazal Zekavat, och hänvisar till Första Johannesbrevet 3:18: ”Mina barn, låt oss inte älska med ord eller fraser utan i handling och sanning.”
– Det var starten. I dag, drygt tre år senare, finns en självklar ledargestalt i oppositionsledaren, kronprins Reza Pahlavi. Många menar att det är nu eller aldrig, trots att kampen kan kosta dem livet.
Ghazal Zekavat upplever att iranier, både i landet och i exil, blivit skickligare på att sprida information.
– Övning ger färdighet. Vi har insett att ingen annan för vår talan om inte vi gör det. Det vet regimen också – därför stängde de snabbt ner internet den här gången.
Hon har de senaste dagarna lyckats få viss kontakt med Iran, något som får henne att ifrågasätta de officiella dödssiffrorna och befara att våldet är betydligt värre än vad som rapporteras av regimen.
Ghazal Zekavat berättar om massakrer i städer vi inte hört talas om i nyheter, och hur demonstranter undviker sjukhus av rädsla för att gripas eller dödas.
– En skottskadad man smugglades ut bakvägen. Personalen sa att det var farligare att ligga skadad på sjukhuset än att fly. Regimstyrkorna vill inte ha några överlevande, så de besöker även sjukhus och avrättar folk på plats.
– Det här är på riktigt, säger hon förtvivlat.
Hon berättar att vissa som skjutit mot demonstranterna har talat arabiska, inte persiska – regimen ska enligt uppgift ha tagit in proxygrupper för att mörda befolkningen.
– Soldater utan känslomässiga band till befolkningen. Det är fruktansvärt.
När Ghazal Zekavat blev kristen möttes hon inledningsvis av motstånd från de muslimska släktingarna och vännerna i Iran, men hon berättar att något har förändrats de senaste åren.
– I kampen mot diktaturen har vi hittat varandra igen. Många är så trötta på islamismen att de ser på mig och min tro på ett annat sätt i dag.
Nyligen deltog Ghazal i såväl ett bönemöte för Iran i hemförsamlingen Pingstkyrkan Frölunda som en demonstration i Göteborg.
Hon tycker att det är viktigt att även kristna höjer sin röst.
– Många ber nog, kanske tysta på sina kammare. Men för alla iranier som finns ute i församlingarna betyder det mycket om man ser att syskonen bryr sig på riktigt.
– Fråga gärna om det finns någon demonstration att gå med i, eller annonsera konkret bön för situationen, uppmanar Ghazal Zekavat, och hänvisar till Första Johannesbrevet 3:18: ”Mina barn, låt oss inte älska med ord eller fraser utan i handling och sanning.”
Ghazal Zekavats tips för hur man kan visa stöd för Iran
■ Dela information i sociala medier.■ Lyft situationen i gudstjänsten genom information, personliga vittnesbörd och undervisning.■ Delta i demonstrationer och visa solidaritet offentligt.■ Avsätt tid för förbön för Iran i gudstjänster och bönesamlingar.
■ Dela information i sociala medier.
■ Lyft situationen i gudstjänsten genom information, personliga vittnesbörd och undervisning.
■ Delta i demonstrationer och visa solidaritet offentligt.
■ Avsätt tid för förbön för Iran i gudstjänster och bönesamlingar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar