Högre allmänna läroverket Eskilstuna 56-57

 Översta raden fr vänster, Nils Larsson, Rolf Insulander, Jörgen Almroth, Bo Högrelius, Eriksson, Suurna?, Ingvar Jonsson.

Nedre raden fr vänster X?, Jan Vamme, X, Claes-Göran Gustavsson,Fundberg, Törngren.

Jag ska hålla mig till  Claes-Göran. Lärde känna hans  föräldrar sådär man gör när man kommer hem till dem. Jag hade ju börjat spela trumpet och var mycket intresserad av jazz. Claes-Göran gick i mina fotspår , trumpet och jazz. 

Som livet är går man olika vägar.Jag hoppade av skolan 1957 och fick arbete direkt på FE Lindströms tångfabrik. Claes-Göran gjorde likadant. Jobbade några år på PA Larssons gjuteri men  tröttnade och började utbilda sig på tekniska skolan för att sedan både gå på KTH och Chalmers. Men då hade vi tappat kontakten. Men genom hans yngre bror fick jag veta vad han sysslade med.

Claes-Göran fick en professorstjänst i Norge osv. 

Efter många år när jag hade flyttat upp till Stockholm så fick jag se att han hade bosatt sig på Värmdö efter pensionen. Då tog vi upp bekantskapen igen. Lärde honom att använda Ubuntu på sin dator.

När vi träffades så upplevde jag detta konstiga att knappt känna igen honom. Inte ovanligt när det gått så många år. Men så talade han om lite längre fram att han var sjuk, levern var påverkad. Sen kom det farliga beskedet, cancer i levern. 

En dag när jag satt på en bänk på Skogskyrkogården ringde min mobil. Claes-Göran var väldigt uppriven,dödsångesten hade satt in. Han frågade mig om det var lönt att åka på behandling i Tyskland eftersom de kunde uppvisa bra resultat just med levercancel!!

Jag hade ju ingen aning om denna verksamhet men frågade honom om han kände för denna resa. Jo, det gjorde han.Åk då så får vi hoppas på bättring. Men så blev det inte, på tredje dagen i Tyskland så dog Claes-Göran och det kändes så sorgligt.

På Facebook lever han fortfarande! Aldrig glömd av mig.