Israel befinner sig fortfarande i krig och 59 gisslan hålls fortfarande fångna i Gaza. Hizbollah håller sig tysta, även om de inte är besegrade, och försöker ta tillbaka kontrollen i ett instabilt Libanon. Syrien styrs av islamister som dessa dagar massakrerar minoriteter i tusental. Och Iran har satt full fart mot en atombomb.
Därför är det frustrerande att behöva skriva om intern splittring i Israel.
Men starka krafter försöker återuppväcka den split som fanns i Israel fram till den 7 oktober 2023 och tar varje chans att få till detta. Den här gången handlar det om utnämnandet av en ny talesperson för det israeliska försvaret (IDF).
Många känner nog numera till den tidigare talespersonen, Daniel Hagari. Han har gång på gång ställt sig framför kamerorna för att förklara vad som sker i samband med krigföringen i Gaza.
Den nye stabschefen för IDF, som insattes förra veckan, Eyal Zamir, har nu utnämnt sin egen talesperson. Detta är ganska vanligt vid byte av stabschef, men eftersom Zamir insattes av Benjamin Netanyahu framställs nu detta utnämnande som en politisk handling.
Det är ingen hemlighet att Netanyahu-regeringen var mindre nöjd med Hagari, som vid flera tillfällen uttalade sig mot regeringens politik – något som alltid har ansetts som fullständigt oacceptabelt; militären är ingen plats för politik.
Just det var dock inget problem för den politiska oppositionen – så länge kritiken riktades mot regeringen.
Men starka krafter försöker återuppväcka den split som fanns i Israel fram till den 7 oktober 2023 och tar varje chans att få till detta.
Nu har justitieminister Yariv Levin startat en process för att byta ut riksåklagaren, Gali Baharav Miara. Miara ska i teorin hjälpa regeringen att genomföra deras politik, inklusive ge råd för hur lagar ska formuleras för att ligga i linje med de värderingar och principer som staten är byggd på.
I praktiken har Miara emellertid gjort mycket för att sabotera regeringens politik. Att hon är mycket omtyckt i den politiska oppositionen säger allt.
Regeringen är i sin fulla rätt att byta ut riksåklagaren om samarbetet haltar, vilket har skett flera gånger tidigare. Men nu skriker oppositionen, tillsammans med de stora mediekanalerna och ledande akademiker, att demokratin är i fara.
Universitetsrektorer för sju olika universitet hotar med ”personlig strejk” och uppmanar till studentstrejk om Miara blir utbytt. Det talas återigen om att blockera vägarna och stänga ner samhället.
Detta görs med politiska avsikter; deras påståenden har ingen verklighetsgrund. Om det finns en fara för den israeliska demokratin kommer den från denna intellektuella elit – inte från tidigare nämnda utbyte.
Allt detta är frustrerande eftersom det är självdestruktivt. Naturligtvis hotar det enheten bland folket, men det tar också bort fokus från där det borde ligga: att befria gisslan och slutföra kriget så att israelerna känner sig trygga i sitt land igen.
Trösten är att de den här gången bara har en liten del av folket med sig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar