Sista veckan i september 1938 återvände Storbritanniens Premiärminister Neville Chamberlain till London efter att ha konfererat med Adolf Hitler i Berlin. Samtalen gällde krisen i Tjeckoslovakien och den del av landet som kallades Sudetenland, där majoriteten av befolkningen var tysktalande. Mötet som följde i München och tiden därefter hoppas vi inte ska upprepas i dag.
Sedan Hitlers maktövertagande hade Tyskland drivit linjen att alla tysktalande skulle samlas i det stortyska rike som hans regim strävade efter. Österrike hade ockuperats och annekterats i mars samma år, och nu hade samtalen om Sudetenland brutit samman och Hitler hotade med att med våld rulla in i Sudetenland lördagen den 1 oktober.
Den omedelbara krisen avvärjdes med att Chamberlain återvände direkt till Tyskland och i München kom man överens om att Tjeckerna skulle lämna Sudetenland, vilket också innebar att alla de försvars- och befästningsverk tjeckerna hade, skulle uppges. Den för alla så ödesdigra Münchenöverenskommelsen som ingicks den 30 september 1938 mellan Frankrike, Storbritannien (som båda hade lovat stödja tjeckerna), Tyskland och Italien, innebar att tyskarna kunde ockupera stora delar av Tjeckoslovakien utan att tjeckerna ens fick närvara vid samtalen.
You were given the choice between war and dishonour. You chose dishonour and you will have war.
Winston ChurchillBrittisk premiärminister
Chamberlain gjorde detta för att avvärja ett större krig, och lät sig luras av Hitlers försäkran om att Tyskland inte hade några fler territoriella krav. Kritiken när Tyskland bara några månader senare (i mars 1939) ockuperade resten av Tjeckoslovakien blev massiv och ledde till att han avgick senare och Winston Churchill tog vid som premiärminister. Churchills kritik mot Chamberlain efter att han återvänt från München var inte var nådig. Churchill kritiserade överenskommelsen ”A peace with honour. I believe it is peace for our time” med de bevingade orden ”You were given the choice between war and dishonour. You chose dishonour and you will have war.”
Och så blev det. Alla tecken på att Hitler inte tänkte låta sig bevekas eller hindras av de demokratiska länderna fanns sedan länge, och det var ett medvetet val av Chamberlain att sälja ut tjeckerna för att beveka Hitler. Okänt för de flesta var kanske också att den brittiska regeringen redan innan München klart ut sagt till tjeckerna (som fanns på plats i München, men av Gestapo tvingades sitta instängda på hotellet) att även om det blev krig och Tyskland besegrades, så skulle deras land avknoppas Sudetenland.
Trump är ingen Chamberlain och Putin ingen Hitler men byt ut Tjeckoslovakien mot Ukraina och Sudetenland mot Donbass, och vi har en tydlig jämförelse.
Friedrich Hegel lär ha sagt att historiska händelser alltid inträffar två gånger – första gången som tragedi, andra gången som fars. Huruvida det stämmer låter jag vara osagt, men det som nu sker i kriget i Ukraina och den nya amerikanska administrationen under president Trump har kusliga likheter med den tragedi som inträffade i München dessa septemberdagar 1938. Trump är ingen Chamberlain och Putin ingen Hitler men byt ut Tjeckoslovakien mot Ukraina och Sudetenland mot Donbass, och vi har en tydlig jämförelse.
I München förhandlade stormakterna utan att tjeckerna fick vara med, och det var Tyskland som krävde, och fick igenom, att det inte behövdes. Syftet var då att Tyskland ändå hade bestämt att Tjeckoslovakien skulle ockuperas och annekteras. Ryssland välkomnade självklart USA:s inbjudan att förhandla (i Riyadh) utan Ukraina, som man ändå inte betraktar som ett riktigt land. Trumpadministrationen spelar det synsättet i händerna, och stärker därmed aggressorn Rysslands agerande. Precis på samma sätt som Chamberlains och Daladiers (den franske premiärministern) agerande spelade Hitler rätt i händerna1938.
Ryssland har skapat två lydprotektorat i det ockuperade Ukrainska Donbass (Donetsk och Luhansk), precis som Hitler gjorde i det ockuperade Slovakien. Och precis som franskt och engelskt agerande 1938 stärkte Hitlers position, stärker Trumps utspel Rysslands ockupation idag.
Om man jublar i Moskva, ser man nog också sin chans i Beijing angående Taiwan.
1938 ansåg Chamberlain att Sudetenland inte borde tillhöra Tjeckoslovakien, eftersom befolkningen där till största del var tyskspråkiga. På samma sätt agerar nu Trump och hans regering vad gäller Donbass, som ju till stor del är ryskspråkig, när han säger att Ukraina aldrig kan få tillbaka de territorier som Ryssland ockuperat militärt, och dessutom annekterat. Ett bättre sätt att främja användningen av våld i internationella relationer är svårt att hitta, även om det inte var intentionen. Och om man jublar i Moskva, ser man nog också sin chans i Beijing angående Taiwan.
Överenskommelsen i München förhandlades fram över huvudet på tjeckerna på samma sätt som Trump nu försöker förhandla fram en överenskommelse med Ryssland utan Ukraina. Även hans påhopp på Zelensky och krav på att Ukraina ska avstå värdefulla metaller till USA, påminner om Hitlers agerande gentemot tjeckiska företrädare, som avpolletterades från förhandlingarna. Trumps hot om att avbryta hjälp till Ukraina, påminner om Chamberlains krav på tjeckerna att gå Hitler till mötes genom att frivilligt avstå från delar av sitt land, och att de inte kunde räkna med någon hjälp om de vägrade.
En skillnad mellan 1938 och 2025 är att då, 1938, förhandlade Tyskland i alla fall med de andra europeiska stormakterna Storbritannien, Frankrike och Italien, medan nu, 2025, har Trump gått ett steg längre och inte ens bryr sig om Ukrainas europeiska grannar.
Trump har sagt att han vill gå till historien som en fredsmäklare, liksom Chamberlain.
Trump har sagt att han vill gå till historien som en fredsmäklare, liksom Chamberlain. För Chamberlain blev utfallet som bekant helt motsatt. Det kan också mycket väl bli fallet med Trumpadministrationens agerande gällande Ukraina. Putin har hela tiden gjort klart att Ukraina dels inte är något riktigt land i hans ögon. Dels att några garantier inte kan komma i fråga. Kraven är att Ukraina avväpnas, aldrig tillåts gå med i vare sig Nato eller EU och att några andra länders trupp i Ukraina (för att agera som en garant mot fortsatta angrepp) är helt oacceptabla. Den amerikanska regeringens agerande hittills stärker självklart Ryssland i dessa krav och Ukraina offras. Och oavsett vad som händer sedan har USA:s agerande naturligtvis redan visat de djupa konflikter som finns inom Nato och vetskapen om att USA under Trump inte är att räkna med i skarpt läge har såklart redan uppfattats och tolkats i Moskva (och får man förmoda i Beijing). Således har den amerikanska politiken gällande den värsta konflikten i Europa sedan andra världskriget förvärrat läget avsevärt. Ryssland har krav på andra delar av det gamla sovjetiska imperiet (vilket knappast är en nyhet, ens för president Trump) och ett påtvingat avtal – som Ryssland med stor sannolikhet, och i likhet med Hitlers Tyskland, inte har en tanke på att bry sig om – kommer endast att skjuta upp en fortsatt rysk offensiv med de medel som står till buds. Det räcker med att se hur det gick med de båda Minskavtalen, som ju ”garanterade” Ukrainas gränser och självständighet, för att fatta vad som kommer framöver om inte Putin stoppas. Putins Ryssland skrev under dessa avtal – som Hitlers Tyskland skrev under Münchenöverenskommelsen – utan några som helst tankar på att följa dem.
Premiärministrarna Lord Neville Chamberlain (Storbritannien), Edouard Daladier (Frankrike), Tysklands nazistiska förbundskansler Adolf Hitler, Benito Mussolini (Italien) och den italienske utrikesministern greve Gian Galeazzo Ciano samlades i München i september 1938. Fördraget mellan Nazityskland, Frankrike, Italien och Storbritannien som bemyndigade Hitler att annektera ett tjeckiskt territorium känns kusligt aktuellt i dag, menar Magnus Norell. Tyskland invaderade slutligen Tjeckoslovakien den 15 mars 1939.
Bild: STAFF/AFP via Getty Images
Det är i dagsläget omöjligt att veta hur detta kommer att sluta, men det är knappast för mycket sagt att hoppas att EU och Storbritannien, tillsammans med Nato-länder utanför EU, som Kanada och Norge, snabbt växlar upp stödet till Ukraina, beslagtar de frysta ryska tillgångarna i europeiska banker samt ökar sanktionerna mot Ryssland. Om USA under Trump visar upp undfallenhet gentemot Putins Ryssland och belönar militär aggression, så måste Europa visa att det inte är europeisk politik. Ett kapitalt misslyckande som det som skedde i München 1938 räcker.
Magnus Norell
Forskare med fokus på internationell terrorism
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar