Fredrik hade mod och var ett föredöme!

 Idag har det gått 1096 dagar sedan Fredrik D. Andersson lämnade denna värld. Han lämnade ofrivilligt. Ihjälskjuten på ett gym i Stockholm när han försökte se till att mördaren inte skulle lyckas i sitt uppsåt att ta livet av en annan på gymmet. För det civilkurage som Fredrik visade fick han betala dyrt. Han fick betala med sitt liv. Det yttersta priset.

Mördaren dömdes till ungdomsvård i två år och 11 månader för mordet; grovt vapenbrott och allmänfarlig ödeläggelse (efter att han slängt in en handgranat på en restaurang). Den korta strafftiden är inte bara en skymf mot brottsoffret och hans nära och kära, den visar också hur ointresserad rättsstaten – och därmed ytterst politikerna - är att skydda allmänheten från en farlig individ, en person som inte bara skjutit ihjäl en människa utan även slängt in en handgranat i en restaurang, i syfte att skada och döda urskillningslöst. Här är politikernas uppgift att se till att våra lagar skyddar allmänheten från att en sådan våldsverkare går fri.

Våra lagar är inte gjorda för ett Sverige som befinner sig i ett krig mot kriminella gäng och klaner och där statens våldsmonopol är illa sargat. Våra lagar räcker inte till för att skydda medborgarna i den typ av samhälle Sverige har utvecklats till. Här måste riksdagen se till att skärpa lagarna. Det brådskar.

Förutom att den milda domen är en skymf mot offret och hans nära och kära, är det faktum att gärningsmannen tilldelades svenskt medborgarskap, efter att han hållit sig undan den rättsliga processen (i Armenien), en ytterligare skymf mot offren. Den slapphänta politiska hållningen vad gäller tilldelning av svenskt medborgarskap måste förpassas till historien. Att godkänna medborgarskap för en mördare, som dessutom höll sig undan lagen, är stötande. Och farligt.

Ansvaret vilar tungt på de partier som suttit vid makten de senaste årtiondena.

Det var faktiskt just dessa partiers ovilja att ta tag i våra allvarliga samhällsproblem som gjorde att Fredrik valde att engagera sig politiskt i Medborgerlig Samling. Fredrik var ordförande för Medborgerlig Samling Solna och han insåg att det behövdes nya tag inom politiken och framför allt behövdes det ryggrad. Ryggrad att bl.a. stå upp mot det värdegrundsbabbel som skapat ett samhälle där förövare blir offer och offren blir negligerade. Fredrik blev sedan själv ett offer för just den värdegrund han vägrade. I sin ryggsäck bar Fredrik ofta en extra ryggrad (i plast) som på bilden, när jag fotade honom på Norrmalmstorg under valkampanjen 2018. Då hade Fredrik 1384 dagar kvar att leva.

Tack Fredrik för ditt engagemang i Medborgerlig Samling, och framför allt tack för ditt beundransvärda civilkurage i det samhälle som du ville förändra till det bättre, men som svek dig. Din kamp är vår.

Lena Malmberg

Demokratipolitisk talesperson

Medborgerlig Samling