Att riva hus i så kallade utsatta områden och flytta de boende till stadsdelar med en större andel infödda svenskar ser ut att bli ett av de förslag för att bryta segregationen som Socialdemokraterna går till val på nästa år.
Enligt partiets kulturpolitiska talesperson Lawen Redar bygger tanken på socialdemokratins “tidlösa idé om folkhemmet”. Ett annat sätt att beskriva det som väntar är social ingenjörskonst på steroider. Eller som Redar uttryckt det vid åtskilliga tillfällen: “insatser som vi tidigare inte har gjort, i en skala som vi tidigare inte har sett”.
Nu ställer sig partiordföranden Magdalena Andersson bakom de långtgående förslagen.
“Det här är ett område där vi verkligen vill flytta fram positionerna”, säger Andersson till Expressen.
Redar är ett framtidsnamn i partiet. Har Anderssons öra. Hon har lett Socialdemokraternas arbetsgrupp för en ny integrationspolitik, i sin tur en del i partiets arbete med att skapa “en ny riktning för Sverige med en stärkt samhällsgemenskap”. Denna riktning ska slutgiltigt stakas ut på partikongressen i maj. Men konturerna av den nya politiken kan anas.
Inspirationen har till stor del hämtats från Danmark, där en borgerlig regering 2018 drev igenom en rad nya lagar som kallades “ghettopakken”, avsedda att komma till rätta med kriminalitet och segregation. Danmark, vars syn på invandring- och integration i decennier fördömdes som inhuman och rasistisk av hela det svenska etablissemanget, har plötsligt blivit en förebild och inspirationskälla.
Har Danmark lyckats? Svårt att säga. Men att problemen i Danmark då var betydligt mindre än problemen i Sverige nu, är en väsentlig skillnad. Enligt Polisens definition finns det i dag omkring 60 utsatta områden i närmare 30 svenska kommuner. I dessa områden bor drygt en halv miljon människor.
Den samhällsgemenskap som långsamt vuxit fram under generationer har inte minst Socialdemokraterna varit delaktiga i att slå sönder under trosvissa stridsrop som “mångfald är bättre än enfald”. En slogan precis så enfaldig som den låter. Nu tror sig partiet kunna skapa en ny samhällsgemenskap genom politiska åtgärder.
Alla hus i alla utsatta områden ska inte rivas. De flesta ska rustas upp, tänker sig Redar och Andersson. Kvarteren ska ges en rejäl ansiktslyftning. Kommunerna får huvudansvaret. Men om de inte tar sitt ansvar på det sätt som Socialdemokraterna anser att de bör, blir det konsekvenser. Kommuner som trilskas och vägrar att “strukturellt förbättra situationen i utsatta områden” ska få sina generella statsbidrag indragna. Till att börja med.
Hur ska då dessa satsningar finansieras? Som stora socialdemokratiska visioner brukar betalas. Genom höjda skatter. Redar har talat om att införa bankskatt, återinföra arvs- och gåvoskatt, skärpa 3:12-reglerna och ta bort jobbskatteavdrag för höginkomsttagare – vilka de nu är.
Väljarna får som alltid betala priset – ekonomiskt såväl som på andra sätt – när politikernas storslagna visioner går på grund mot en orubblig verklighet.
Läs även: Skogkär: Om språket är nyckeln till integrationen är Sverige illa ute
Att riva hus är något påtagligt, det är ett sätt att signalera handlingskraft. Säkert kan en omgivning dominerad av nedgångna byggnader och torftig utemiljö påverka de människor som bor där negativt. Men om det finns problem i ett område så är inte miljön den grundläggande orsaken. Det är inte husen som skapar parallellsamhällen. Det är människorna – en del av dem – som bor i husen. Problem uppstår när människor kommer till Sverige med en kultur och med värderingar som är oförenliga med ett modernt västerländskt demokratiskt och jämställt samhälle – och vägrar att överge dem. Problem skapas av människor med en kriminell, asocial livsstil. Och det är minst sagt oklart varför de som skapar dessa problem skulle överge sin kriminella, asociala livsstil eller byta värderingar bara för att de anvisas en bostad i ett annat område med skötsamma, välintegrerade människor.
Mer sannolikt är att de tar med sig sin kriminella, asociala livsstil, sina med det svenska samhället oförenliga värderingar, och påverkar de områden de flyttas till negativt. Men genom att problemen sprids ut blir de möjligen mindre påtagliga. Och kanske är det detta Socialdemokraterna eftersträvar.
Socialdemokraternas syn på rättvisa är att ingen ska komma undan de problem som decennier av huvudlös invandringspolitik på ohållbara nivåer har orsakat. Alla ska med, som det brukar heta. Staten ska på olika sätt styra vad som ska byggas och var, styra vem som får flytta in i vilka bostadsområden. Genom lagstiftning ska hyresvärdar till exempel tvingas att acceptera boende med lägre inkomster. Att alla har det lika dåligt är för socialister alltid att föredra framför att några har det påtagligt bättre.
Kuddflickor är ett begrepp från skolans värld. I stökiga klasser placeras duktiga elever – oftast flickor – ut som ett slags stötdämpare mellan bråkstakarna – oftast pojkar – i hopp om att detta ska ha en lugnande effekt på dem som stökar.
Socialdemokraternas nya integrationspolitik går ut på att göra skötsamma medborgare till kuddflickor. Och det är inte frivilligt.
Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar