Jonna Håkansson är forskare och lärare på GU.Avslöjande: Indoktrinering på Göteborgs universitet
En genomgång av utbildningsmaterialet på GU visar politisk indoktrinering och öppen kritik från föreläsare mot Israel och Sverigedemokraterna.
Det kommer ett mejl från en student på Göteborgs universitet. Personen i fråga läser till högstadielärare och har nyligen haft en föreläsare ”som förespråkar en del märkliga tankar och idéer”.
Enligt studenten har föreläsaren en uppenbar politisk agenda och kritiserar både Israel och Sverigedemokraterna öppet på sina föreläsningar.
”Är detta vad vi blivande lärare ska bli instruerade att lära ut?”, undrar personen som kontaktar mig.
I mejlet finns den Power Point-presentation som föreläsaren använder. Föreläsningen handlar om ”sexualitet, samtycke och relationer”, och min första tanke är hur föreläsaren ska lyckas få in Israel och Sverigedemokraterna i det ämnet.
Men efter att ha googlat föreläsarens namn börjar jag ana att det kommer hon säkerligen inte ha några svårigheter alls med.
Hon heter nämligen Jonna Håkansson och har tidigare varit i blåsväder. Då handlade det om forskningsprojektet ”kritisk djurpedagogik”. Exakt vad projektet skulle gå ut på är oklart, men en fingervisning ges av att Jonna Håkansson beskriver sig som vegan, feminist, djurrättsaktivist och har skrivit debattartiklar om att köttätande är ren och skär rasism som spär på den nationalistiska självbilden.
Dessutom är hon Palestina-aktivist, givetvis.
I vilket fall så hörde flera upprörda lärare på GU av sig till Göteborgs-Posten när Jonna Håkanssons forskningsprojektet aviserades under 2022.
– Man tror inte att det är sant. Göteborgs universitet upplåter sin plattform åt aktivister, sa en anonym lärare.
– Radikal aktivism ska alltså smygas in i skolbarns undervisning. Det här är next-level, sa en annan lärare till tidningen.
Men Jonna Håkansson tog kritiken från kollegorna med ro och i tidningen Syre utvecklade hon sitt resonemang:
– En anses vara objektiv och neutral så länge en följer majoritetssamhällets normer. Men om en säger något som avviker mot det som ses som ”normalt” anses en vara politisk, aktivistisk och subjektiv.
Sedan dess har det inte hörts så mycket från Jonna Håkansson, men nu är hon uppenbarligen i farten igen. Så det är med spänning jag öppnar hennes Power Point-presentation om ”sexualitet, samtycke och relationer”.
Och som hon levererar. Redan den inledande illustrationen skvallrar om att inte bara Chalmers, utan även Göteborgs Universitet har kommit imponerande långt i sitt DEI-arbete.
För er som inte hängt med i debatten: DEI betyder diversity, equity, and inclusion och är något som börjat genomsyra företag, kulturinstitutioner och utbildningssäten som, ja vad ska man säga, tänker att de vill hänga med i tiden. Woke är en annan benämning på fenomenet. Prioritering av känslor istället för fakta skulle vissa även säga.
När det gäller Jonna Håkansson och hennes föreläsningsmaterial så är det en imponerande framställning. Begreppet DEI räcker knappt till. DEI upphöjt till två vore en bättre beskrivning.
Det är uppmaningar om ”trygga rum”, ”kunskapsutjämnande”, ”antirasistiska perspektiv” och ”inkludering av pansexuella”. Och givetvis kritik av ”vithetsnormen”, ”tvåsamhet”, ”heteronormatitivitet” och ”manosfären”.
Ja, Jonna Håkansson har verkligen gjort jobbet. Extra plus i kanten för att hon även lyckats klämma in det gamla uttrycket ”könsmaktsordning”. Det har jag inte hört sen Gudrun Schyman gick i kortbyxor.
Men det är några saker som man kan studsa på i hennes framställning, om man (en) är en sån som tycker att lärarutbildningen ska vara fri från politisk påverkan och indoktrinering.
Och nu tänker jag inte i första hand på avsnittet om att hederskultur inte har med vare sig kultur eller etnicitet att göra. Utan bara med KÖN (med versaler), enligt Jonna Håkanssons utbildningsmaterial:
Istället tänker jag på den politiskt brännande frågan som rör Israel och Palestina. De blivande lärarna som tar del av Jonna Håkanssons föreläsning får nämligen veta att Israels ”högerextrema regering” sysslar med pinkwashing. Alltså att högerextremisten Netanyahu presenterar Israel som ett gayvänligt, progressivt och demokratiskt land till skillnad från andra länder i Mellanöstern. Detta trots att Israel, enligt Jonna Håkansson, i verkligheten är helt ointresserade för den gruppen de påstår sig kämpa för.
Jag är inte helt säker, men gissar att den som är homosexuell (eller pansexuell för den delen) hellre skulle välja att bosätta sig i Israel än att bli kastad från ett hustak i Iran.
Vidare lär Jonna Håkansson ut till de blivande lärarna att Sverigedemokraterna gör sig skyldiga till något hon kallar för ”homonationalism”. Ett spännande uttryck jag aldrig hört innan som, enligt Jonna, innebär att ”queera personer och HBTQI+-kampen används som ett slagträ mot andra grupper för att utmåla dessa som primitiva, bakåtsträvande, mindre öppna eller homofoba och transfoba”.
En fri tolkning av detta kan exempelvis vara påståenden om att områden som Rosengård, Rinkeby eller Biskopsgården inte är de mest HBTQI+-vänliga platserna i Sverige. Men sådana påståenden är endast rasistiska tankemönster, enligt forskaren och föreläsaren Jonna Håkansson.
Ja, att läsa hennes utbildningsmaterial är onekligen spännande. Tvivelsutan är hennes politiska åskådning något som hon vill föra över till studenterna. Och som en ickeanhängare av den rådande wokehysterin som råder i samhället skaver det givetvis att inse hur indoktrinerade blivande lärare faktiskt blir på sina utbildningar.
Trots det är det inte förrän jag kommer till de sista sidorna i hennes presentation som Jonna Håkansson levererar det absolut märkligaste i föreläsningen. Här avhandlar hon ämnet pedofili och beskriver det som att ”pedofili är en oönskad sexualitet riktad mot icke-samtyckande barn och ungdomar”.
Mig veterligen (och enligt svensk lag) är det pedofili oavsett om barnet har gett samtycke eller inte. Att ett barn samtycker? Vad är det ens för obehagligt resonemang?
Efter att ha tagit del av utbildningsmaterialet på lärarutbildningen på Göteborgs universitet är det kanske på sin plats att återigen upprepa påståendet som Jonna Håkanssons kollega uttryckte redan för tre år sedan:
”Man tror inte att det är sant. Göteborgs universitet upplåter sin plattform åt aktivister.”
Joakim Lamotte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar