Hyckleriet kring Musks omdömeslösa hälsning
Reaktionerna på Musks uppmärksammade publikhälsning förespeglar fyra förutsägbara år.
NEW YORK. Bara en man kan stjäla uppmärksamhet från Donald Trump.
Han mest kända rådgivare, tillika världens rikaste.
Sedan Elon Musks sträckte högerhanden mot publiken i Capital One Arena under installationsdagen i Washington DC har en stor del av rapporteringen av Trumps första vecka handlat om just detta.
Tack för att du läser Stockholm Report. Prenumerera gratis och stötta journalistiken.
Det såg onekligen olyckligt ut. Musk la högerhanden på hjärtat och sträckte sedan ut den i vad som liknar gesten som i stora delar av världen är känd som en hitlerhälsning.
“Mitt hjärta går till er”, sa Musk och upprepade gesten för publiken bakom honom.
Responsen förespeglar fyra förutsägbara år framför oss.
Utgångspunkten var att Musk avsåg att heila. Nyhetsmedier och demokrater kopplade direkt den televiserade hälsningen till högerextremism och såg den som ett illavarslande tecken på en amerikansk fascistregim i vardande.
“Vad tycker du om att Elon Musk, presidentens kanske mest synlige rådgivare, gjorde två hitlerhälsningar igår kväll på presidentens tv-sända samling?” frågade senatorn Chris Murphy den tillträdande FN-ambassadören Elise Stefanik.
The New York Times publicerade en artikel med ingressen “Hälsningen associerad med nazister har en överraskande historia. Men i Tyskland råder det inget tvivel om vad den betyder”. Texten bildsattes med hitlerhälsningar och beskrev att “herr Musk uppvaktar nu högerextrema partier i flera europeiska länder”.
Det är viktigt att identifiera och avvisa antisemitism oavsett var den uppträder.
Senator Murphy har rätt i det. Det är inte avsändaren utan innehållet som avgör.
Det är inte alls svårt att förstå de som säger att Elon Musk borde ha insett vad hans gest signalerade. Att den var motbjudande och omdömeslös. Att den kändes särskild olustig sedan Musk engagerat sig i tysk politik genom sitt stöd till tyska AfD. Att vetskapen om den tyska historien borde fått honom att vilja undvika missförstånd.
Det intressanta här är hur de som läser in antisemitism i Musks scenframträdande, inte verkar ta faktisk antisemitism - som den mycket utbredda inom den amerikanska universitetskulturen och vänstern - på lika stort allvar.
Det leder till frågan om motivet handlar om omsorg av judar eller jakt på Elon Musk.
Det senaste året har jag intervjuat judiska studenter som inte vågar gå till skolan. Unga kvinnor som inte vågar gå ut på kvällen. Som är rädda för att uppge sina judiska namn i Uberappen. Jag har sett studenter öppet stötta Hamas. Antisemitismen i min hemstad New York har ökat. Förra året var 345, eller 54 procent, av alla 641 rapporterade hatbrott i staden riktade mot judar (43 hade islamofobiska motiv). Det är en viktig story. Ändå har den fått förhållandevis lite uppmärksamhet i etablerad media. Jag har själv tidigare blivit ombedd att tona ner mina texter, till och med ändra i citat.
Mot bakgrund av denna relativt blygsamma uppmärksamhet av ett verkligt problem är det iögonfallande att se hur stor uppmärksamhet etablerade medier ägnar ett hypotetiskt.
Kontexten kring Musks handgest uteblev på det stora hela.
Att det knappt fyra minuter långa talet som en uppspelt Musk höll, handlade om framtidsoptimism och rymdexpeditioner till Mars. Att Musk varnat för antisemitismen i spåren av Sjunde oktober. Att han mött anhöriga till gisslan efter Hamas terrorattack. Att han bär ett “Bring them home”-halsband. Att anhöriga till gisslan fanns på plats i arenan sedan Trump satt tryck på Hamas och spelat roll i förhandlingarna. Att den progressiva intresseorganisationen mot förtal av judar, ADL, som Musk av andra skäl varit publikt oense med, gick ut och sa att “det verkar som att Elon Musk gjorde en konstig gest i ett ögonblick av entusiasm, inte en nazisthälsning”.
Efter att jag kommit hem från DC hade jag en judisk vän på besök. Han ägnar en stor del av sin vakna tid åt att bekämpa antisemitism. När vi avhandlat våra personliga uppdateringar frågade jag om den påstådda hitlerhälsningen.
Han skrattade till och skakade på huvudet.
“Vänstern är galen”, sa han och fortsatte:
“Musk är sionist och han är personligen engagerad i att gisslan släpps.”
Han menade att Trump gjort mer för Israel på några dagar än Biden på fyra år. Nämnde det frysta stödet till FN-organet UNWRA, som har haft flera medarbetare involverade i Sjunde oktober-terrorattentatet och misstänks ha haft personer ur gisslan i sina anläggningar, och det återupptagna militära stödet till Israel.
Min vän är förstås bara en röst bland många.
Under hösten berättade han för omgivningen, inklusive mig, att han håller på Trump. Bekännelsen väckte bestörtning i synagogan. Samtidigt säger min vän att han blir allt mindre ensam. Att många av hans vänner i den judiska församlingen som röstade på Demokraterna för åtta år sedan röstade på Trump nu.
Statistiken bekräftar iakttagelsen.
50 procent fler av de som identifierar sig som judiska i New York röstade på Trump 2024 jämfört med 2020. Ungefär 45 procent av gruppen la sin röst på presidenten. Antisemitiska strömningar i vänstern, och anti-israeliska hållningar i den radikala partivänstern, lär spela in.
Hur väl inställningen till Trump korrelerar med den till Musk är oklart (36 procent av amerikanerna har en positiv inställning till Musk, medan 52 procent inte har det, enligt en ny undersökning).
Reaktionerna på Musks hälsning ser ut att vara en del av ett mönster. Viljan att tolka in det som överensstämmer med ett föredraget narrativ. Efter att komikern Tony Hinchcliffe på Trumps kampanjmöte strax före valet skämtat att Puerto Rico är en “flytande ö av sopor” gick nyhetsmedier i spinn medan puertoricanerna reagerade påfallande olika. På samma sätt drogs progressiva amerikaner och etablerade nyhetsmedier för ett par år sedan med i avskaffa polisen-rörelsen medan den icke-vita befolkning, som man sa sig värna, snarare sa sig vilja ha större polisnärvaro.
Lojaliteten förefaller därmed inte ligga hos föreställda offer utan med det föredragna narrativet.
Medan etablerade medier befinner sig i djup förtroendekris, och flera i ekonomisk dito, tyder än så länge inte mycket på kursändring.
Reaktionerna på Musks gest ger därför en hint om journalistiken som väntar.
/ME
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar