Ombudsmannen har glömt var han bor!

Rättvisans vågskålar. Dan Kitwood/Getty Images.

Den statliga myndigheten Diskrimineringsombudsmannen DO har uppenbara svårigheter med sin omvärldsorientering. Myndigheten tycks ha missat att riksdagen år 2000 beslutade att Sverige numera är ett konstitutionellt sekulärt land. De tidigare banden med Svenska kyrkan är upplösta. Det finns ingen statskyrka.

Jag är medlem i Svenska kyrkan och jag inser djupt och fullt den betydelse som den lutherska Svenska kyrkans uppfattningar om relationen mellan Gud och män­niskan har för mina moraliska och medmänskliga uppfattningar och relationer. Efter alla sekel av lutheransk kristen påverkan är vårt samhälle naturligtvis präglat av kristendomen. Men sedan ett kvarts sekel tillbaka är den Svenska kyrkan inte längre en statskyrka utan en fri och öppen kyrka likt alla andra kyrkor och trosuppfattningar. Religiös tro är en privatsak i Sverige och ska således inte tillåtas göra diskriminerande intrång i vare sig myndighetsutövning eller i arbetslivet.

Snacka om en statlig bedömning à la ”god dag yxskaft!”

Riksdagens beslut från år 2000 är klokt och rationellt. Religion ska vara inkluderande för den som så önskar och statligt påtvingande för ingen.

Strax före julen 2024 berättade Diskrimineringsombudsmannen i ett pressmeddelande att ett ”flygbolag har medgett att de diskriminerade en kvinna genom att neka henne fortsatt anställning med hänvisning till att hon inte var beredd att arbeta utan slöja”.

Flygbolaget anmäldes till DO och myndigheten tog sig an saken. Flygbolaget anförde att ”förbudet mot religiösa symboler var en del av en neutralitetspolicy. Bolaget menade bland annat att bolagets kunder hade en berättigad förväntan att mötas av neutralitet. De menade även att policyn behövdes för att minska risken för hot och våld, dels från kunder dels kollegor emellan.”

Att sådana här anmälningar förekommer är förstås inget märkligt. Sverige har en omfattande invandring från länder där islam är statsreligion och där det bland annat anbefalls att kvinnor ska följa vissa religiösa klädkoder. Det märkliga är däremot att en statlig myndighet i Sverige agerar på ett sätt som om den styrdes av helt andra lagar än de svenska.

I pressmeddelandet skriver DO att myndighetens bedömning är att företagets neutralitetspolicy innebär ”en sämre behandling av personer som ger uttryck för sin religion och därför inte var neutral i sin utformning”. Snacka om en statlig bedömning à la ”god dag yxskaft”!

I en stat som är neutral i religiösa frågor kan friheten faktiskt begränsas för den som absolut vill ge ”uttryck för sin religion” i sitt yrkesutövande. Så hänger det ihop. Det är inget diskriminerande med det. Punkt och slut.

Widar Andersson

Tidigare politisk redaktör (S) för den nyligen nedlagda dagstidningen Folkbladet i Östergötland, riksdagsledamot (S) 1991–1998 och numera frilansande krönikör och skribent.

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Kontakta skribenten: widar.andersson@epochtimes.se