Mord på mord men det här mordet är ett mycket farligt mord eftersom hans motstånd mot Islam innebär att rädslan för att både kritisera eller som i hans fall även gå ut på torget och bränna koranen kommer att bli farligt. I många andra länder har man under islams fana mördat människor .I särskilt Nigeria har tusentals kristna fallit offer för islams terror. Egentligen råder samma hysteri i Gaza och omgivningar, bara islam ska tillåtas. Hur många palestinska mord av judar har inte skett till lovprisandet av Allah?
De som mördade Salwan har samtidigt börjat mordet på svensk yttrandefrihet!
Förstår man inte detta så befinner man sig långt från svensk lagstiftning.
I många inlägg både från poliser och andra med inflytande så påtalas att det idag är så lätt för kriminella med pengar och makt att köpa ungdomar att utföra mord och ren terror med explosiva varor.
De sitter i andra länder och lägger ut "jobb" till unga. "Skjut Mohammed i Farsta"! Lägg in en handgranat i Izzas sovrum! Osv.
Unga som inte har fått lära sig rätt eller fel. Jag minns en liten romsk kille i Rosengård som hade tjuvat strumpor på Åhlens och försvarade sig med "att man fick ta saker i varuhuset"! Det gick inte något vidare för den här killen längre fram i livet. Heroin.
Pappan satt på kåken och mamman hade 7 barn och var helt uppgiven. Hon tittade på mig med uppgiven blick och sa :"vad ska jag göra"?
Men det duger inte!! Kan man inte ta hand om sina barn så får man faktiskt inte skaffa fler än vad man orkar med.
Pojkarna till just invandrarna i rosengård var ute till sent på nätterna .Gäng. Så som det sett ut länge i alla Sveriges städer. Föräldrar som tycks inte bry sig vad de sysslar med. Inte undra på att de inte heller klarar av skolarbetet. 14 åringar ute hela nätterna, många av de som skjuter är under 18 år . Troligtvis lika med de som är ute med dynamiten sent !
Samhällen där inga svenska moraliska normer råder. Våldet finns med från de länder de härstammar från. Klanvåld!
Klicka på bilden så ser du vad som står i den här frisörens fönster. Speciellt rum för kvinnor!
Ett helt annat samhälle än det vi tidigare byggt upp i vårt land. Så är det ju också med normerna.
I stora grupper från MÖ så är man dessutom hatfyllda antisemiter på ett sätt som vi aldrig sett i vårt land.
DET är skrämmande att se stora folkmassor komma och vråla sina slagord. Det finns en anda av stark aggression över dessa demonstranter.
Sverige har under dessa sista 30 åren blivit ett land med extremt våld som bara tycks tilltaga för varje år.
Polis och myndigheter har på politikers anmodan inte fått värja sig och vårt samhälle.
Respekten är lika med noll från stora grupper. Under muslimkravallerna så fanns det tom fullt med vuxna som kastade sten på polisen och brandkåren.
Redan då borde politikerna ha insett att den inslagna vägen ledde totalt fel. Men med ministrar som tex Morgan Johansson och Strandhäll så kunde det ju bara gå galet.
OCH där är vi nu. Två ihjälskjutna inom ett dygn. Flera stora explosioner!
En
genomgång av utbildningsmaterialet på GU visar politisk indoktrinering
och öppen kritik från föreläsare mot Israel och Sverigedemokraterna.
Det kommer ett mejl
från en student på Göteborgs universitet. Personen i fråga läser till
högstadielärare och har nyligen haft en föreläsare ”som förespråkar en
del märkliga tankar och idéer”.
Enligt
studenten har föreläsaren en uppenbar politisk agenda och kritiserar
både Israel och Sverigedemokraterna öppet på sina föreläsningar.
”Är detta vad vi blivande lärare ska bli instruerade att lära ut?”, undrar personen som kontaktar mig.
I
mejlet finns den Power Point-presentation som föreläsaren använder.
Föreläsningen handlar om ”sexualitet, samtycke och relationer”, och min
första tanke är hur föreläsaren ska lyckas få in Israel och
Sverigedemokraterna i det ämnet.
Men efter att ha googlat föreläsarens namn börjar jag ana att det kommer hon säkerligen inte ha några svårigheter alls med.
Hon
heter nämligen Jonna Håkansson och har tidigare varit i blåsväder. Då
handlade det om forskningsprojektet ”kritisk djurpedagogik”. Exakt vad
projektet skulle gå ut på är oklart, men en fingervisning ges av att
Jonna Håkansson beskriver sig som vegan, feminist, djurrättsaktivist och
har skrivit debattartiklar om att köttätande är ren och skär rasism som
spär på den nationalistiska självbilden.
Dessutom är hon Palestina-aktivist, givetvis.
I
vilket fall så hörde flera upprörda lärare på GU av sig till
Göteborgs-Posten när Jonna Håkanssons forskningsprojektet aviserades
under 2022.
– Man tror inte att det är sant. Göteborgs universitet upplåter sin plattform åt aktivister, sa en anonym lärare.
– Radikal aktivism ska alltså smygas in i skolbarns undervisning. Det här är next-level, sa en annan lärare till tidningen.
Men Jonna Håkansson tog kritiken från kollegorna med ro och i tidningen Syre utvecklade hon sitt resonemang:
–
En anses vara objektiv och neutral så länge en följer
majoritetssamhällets normer. Men om en säger något som avviker mot det
som ses som ”normalt” anses en vara politisk, aktivistisk och subjektiv.
Sedan
dess har det inte hörts så mycket från Jonna Håkansson, men nu är hon
uppenbarligen i farten igen. Så det är med spänning jag öppnar hennes
Power Point-presentation om ”sexualitet, samtycke och relationer”.
Och
som hon levererar. Redan den inledande illustrationen skvallrar om att
inte bara Chalmers, utan även Göteborgs Universitet har kommit
imponerande långt i sitt DEI-arbete.
För
er som inte hängt med i debatten: DEI betyder diversity, equity, and
inclusion och är något som börjat genomsyra företag, kulturinstitutioner
och utbildningssäten som, ja vad ska man säga, tänker att de vill hänga
med i tiden. Woke är en annan benämning på fenomenet. Prioritering av
känslor istället för fakta skulle vissa även säga.
När
det gäller Jonna Håkansson och hennes föreläsningsmaterial så är det en
imponerande framställning. Begreppet DEI räcker knappt till. DEI
upphöjt till två vore en bättre beskrivning.
Det
är uppmaningar om ”trygga rum”, ”kunskapsutjämnande”, ”antirasistiska
perspektiv” och ”inkludering av pansexuella”. Och givetvis kritik av
”vithetsnormen”, ”tvåsamhet”, ”heteronormatitivitet” och ”manosfären”.
Ja,
Jonna Håkansson har verkligen gjort jobbet. Extra plus i kanten för att
hon även lyckats klämma in det gamla uttrycket ”könsmaktsordning”. Det
har jag inte hört sen Gudrun Schyman gick i kortbyxor.
Men
det är några saker som man kan studsa på i hennes framställning, om man
(en) är en sån som tycker att lärarutbildningen ska vara fri från
politisk påverkan och indoktrinering.
Och
nu tänker jag inte i första hand på avsnittet om att hederskultur inte
har med vare sig kultur eller etnicitet att göra. Utan bara med KÖN (med
versaler), enligt Jonna Håkanssons utbildningsmaterial:
Istället
tänker jag på den politiskt brännande frågan som rör Israel och
Palestina. De blivande lärarna som tar del av Jonna Håkanssons
föreläsning får nämligen veta att Israels ”högerextrema regering”
sysslar med pinkwashing. Alltså att högerextremisten Netanyahu
presenterar Israel som ett gayvänligt, progressivt och demokratiskt land
till skillnad från andra länder i Mellanöstern. Detta trots att Israel,
enligt Jonna Håkansson, i verkligheten är helt ointresserade för den
gruppen de påstår sig kämpa för.
Jag
är inte helt säker, men gissar att den som är homosexuell (eller
pansexuell för den delen) hellre skulle välja att bosätta sig i Israel
än att bli kastad från ett hustak i Iran.
Vidare
lär Jonna Håkansson ut till de blivande lärarna att Sverigedemokraterna
gör sig skyldiga till något hon kallar för ”homonationalism”. Ett
spännande uttryck jag aldrig hört innan som, enligt Jonna, innebär att
”queera personer och HBTQI+-kampen används som ett slagträ mot andra
grupper för att utmåla dessa som primitiva, bakåtsträvande, mindre öppna
eller homofoba och transfoba”.
Bild från GU.s utbildningsmaterial.
En
fri tolkning av detta kan exempelvis vara påståenden om att områden som
Rosengård, Rinkeby eller Biskopsgården inte är de mest HBTQI+-vänliga
platserna i Sverige. Men sådana påståenden är endast rasistiska
tankemönster, enligt forskaren och föreläsaren Jonna Håkansson.
Ja,
att läsa hennes utbildningsmaterial är onekligen spännande. Tvivelsutan
är hennes politiska åskådning något som hon vill föra över till
studenterna. Och som en ickeanhängare av den rådande wokehysterin som
råder i samhället skaver det givetvis att inse hur indoktrinerade
blivande lärare faktiskt blir på sina utbildningar.
Trots
det är det inte förrän jag kommer till de sista sidorna i hennes
presentation som Jonna Håkansson levererar det absolut märkligaste i
föreläsningen. Här avhandlar hon ämnet pedofili och beskriver det som
att ”pedofili är en oönskad sexualitet riktad mot icke-samtyckande barn
och ungdomar”.
Mig
veterligen (och enligt svensk lag) är det pedofili oavsett om barnet
har gett samtycke eller inte. Att ett barn samtycker? Vad är det ens för
obehagligt resonemang?
Efter
att ha tagit del av utbildningsmaterialet på lärarutbildningen på
Göteborgs universitet är det kanske på sin plats att återigen upprepa
påståendet som Jonna Håkanssons kollega uttryckte redan för tre år
sedan:
”Man tror inte att det är sant. Göteborgs universitet upplåter sin plattform åt aktivister.”
NEW YORK. Bara en man kan stjäla uppmärksamhet från Donald Trump.
Han mest kända rådgivare, tillika världens rikaste.
Sedan Elon Musks sträckte högerhanden mot publiken i Capital One Arena under installationsdagen i Washington DC har en stor del av rapporteringen av Trumps första vecka handlat om just detta.
Tack för att du läser Stockholm Report. Prenumerera gratis och stötta journalistiken.
Det såg onekligen olyckligt ut. Musk la högerhanden på hjärtat och sträckte sedan ut den i vad som liknar gesten som i stora delar av världen är känd som en hitlerhälsning.
“Mitt hjärta går till er”, sa Musk och upprepade gesten för publiken bakom honom.
Responsen förespeglar fyra förutsägbara år framför oss.
Utgångspunkten var att Musk avsåg att heila. Nyhetsmedier och demokrater kopplade direkt den televiserade hälsningen till högerextremism och såg den som ett illavarslande tecken på en amerikansk fascistregim i vardande.
“Vad tycker du om att Elon Musk, presidentens kanske mest synlige rådgivare, gjorde två hitlerhälsningar igår kväll på presidentens tv-sända samling?” frågade senatorn Chris Murphy den tillträdande FN-ambassadören Elise Stefanik.
The New York Times publicerade en artikel med ingressen “Hälsningen associerad med nazister har en överraskande historia. Men i Tyskland råder det inget tvivel om vad den betyder”. Texten bildsattes med hitlerhälsningar och beskrev att “herr Musk uppvaktar nu högerextrema partier i flera europeiska länder”.
Det är viktigt att identifiera och avvisa antisemitism oavsett var den uppträder.
Senator Murphy har rätt i det. Det är inte avsändaren utan innehållet som avgör.
Det är inte alls svårt att förstå de som säger att Elon Musk borde ha insett vad hans gest signalerade. Att den var motbjudande och omdömeslös. Att den kändes särskild olustig sedan Musk engagerat sig i tysk politik genom sitt stöd till tyska AfD. Att vetskapen om den tyska historien borde fått honom att vilja undvika missförstånd.
Det intressanta här är hur de som läser in antisemitism i Musks scenframträdande, inte verkar ta faktisk antisemitism - som den mycket utbredda inom den amerikanska universitetskulturen och vänstern - på lika stort allvar.
Det leder till frågan om motivet handlar om omsorg av judar eller jakt på Elon Musk.
Det senaste året har jag intervjuat judiska studenter som inte vågar gå till skolan. Unga kvinnor som inte vågar gå ut på kvällen. Som är rädda för att uppge sina judiska namn i Uberappen. Jag har sett studenter öppet stötta Hamas. Antisemitismen i min hemstad New York har ökat. Förra året var 345, eller 54 procent, av alla 641 rapporterade hatbrott i staden riktade mot judar (43 hade islamofobiska motiv). Det är en viktig story. Ändå har den fått förhållandevis lite uppmärksamhet i etablerad media. Jag har själv tidigare blivit ombedd att tona ner mina texter, till och med ändra i citat.
Mot bakgrund av denna relativt blygsamma uppmärksamhet av ett verkligt problem är det iögonfallande att se hur stor uppmärksamhet etablerade medier ägnar ett hypotetiskt.
Kontexten kring Musks handgest uteblev på det stora hela.
Att det knappt fyra minuter långa talet som en uppspelt Musk höll, handlade om framtidsoptimism och rymdexpeditioner till Mars. Att Musk varnat för antisemitismen i spåren av Sjunde oktober. Att han mött anhöriga till gisslan efter Hamas terrorattack. Att han bär ett “Bring them home”-halsband. Att anhöriga till gisslan fanns på plats i arenan sedan Trump satt tryck på Hamas och spelat roll i förhandlingarna. Att den progressiva intresseorganisationen mot förtal av judar, ADL, som Musk av andra skäl varit publikt oense med, gick ut och sa att “det verkar som att Elon Musk gjorde en konstig gest i ett ögonblick av entusiasm, inte en nazisthälsning”.
Efter att jag kommit hem från DC hade jag en judisk vän på besök. Han ägnar en stor del av sin vakna tid åt att bekämpa antisemitism. När vi avhandlat våra personliga uppdateringar frågade jag om den påstådda hitlerhälsningen.
Han skrattade till och skakade på huvudet.
“Vänstern är galen”, sa han och fortsatte:
“Musk är sionist och han är personligen engagerad i att gisslan släpps.”
Han menade att Trump gjort mer för Israel på några dagar än Biden på fyra år. Nämnde det frysta stödet till FN-organet UNWRA, som har haft flera medarbetare involverade i Sjunde oktober-terrorattentatet och misstänks ha haft personer ur gisslan i sina anläggningar, och det återupptagna militära stödet till Israel.
Min vän är förstås bara en röst bland många.
Under hösten berättade han för omgivningen, inklusive mig, att han håller på Trump. Bekännelsen väckte bestörtning i synagogan. Samtidigt säger min vän att han blir allt mindre ensam. Att många av hans vänner i den judiska församlingen som röstade på Demokraterna för åtta år sedan röstade på Trump nu.
Statistiken bekräftar iakttagelsen.
50 procent fler av de som identifierar sig som judiska i New York röstade på Trump 2024 jämfört med 2020. Ungefär 45 procent av gruppen la sin röst på presidenten. Antisemitiska strömningar i vänstern, och anti-israeliska hållningar i den radikala partivänstern, lär spela in.
Hur väl inställningen till Trump korrelerar med den till Musk är oklart (36 procent av amerikanerna har en positiv inställning till Musk, medan 52 procent inte har det, enligt en ny undersökning).
Reaktionerna på Musks hälsning ser ut att vara en del av ett mönster. Viljan att tolka in det som överensstämmer med ett föredraget narrativ. Efter att komikern Tony Hinchcliffe på Trumps kampanjmöte strax före valet skämtat att Puerto Rico är en “flytande ö av sopor” gick nyhetsmedier i spinn medan puertoricanerna reagerade påfallande olika. På samma sätt drogs progressiva amerikaner och etablerade nyhetsmedier för ett par år sedan med i avskaffa polisen-rörelsen medan den icke-vita befolkning, som man sa sig värna, snarare sa sig vilja ha större polisnärvaro.
Lojaliteten förefaller därmed inte ligga hos föreställda offer utan med det föredragna narrativet.
Medan etablerade medier befinner sig i djup förtroendekris, och flera i ekonomisk dito, tyder än så länge inte mycket på kursändring.
Reaktionerna på Musks gest ger därför en hint om journalistiken som väntar.
Tisdagen den 21 jan -25 så ser förstasidorna ut så här. Dagen slår upp mycket stort hur en psykiskt sjuk man blir frisk genom bön och kristendom.
Världen idag fokuserar på de flickor som suttit fängslade i Gaza av Hamas och släpptes fria.
Dagen är en tidning vilken idag helt riktar sig mot de redan frälsta i huvudsak. Vi som står bredvid alla kyrkor kan ofta bara bläddra igenom tidningen utan att hitta något för oss intressant. Dagen kommer ut tre gånger i veckan och det är nog en bedrift men jag tror att om den ska överleva så måste de bredda sig. Fler skribenter från "min" värld utanför kyrkorna. Och de borde ha varit på sin vakt och INTE använt sig av Hamas uppgifter om tex antalet döda.
Världen idag har sedan lång tid en blick ut över världen som en "normal" tidning . Dessutom tilltalas jag av deras oavbrutna kamp för att skriva sanningen om Hamas ,Hizbollas,Irans krig mot Israel.
Satsningen på podden Hotspot är också en framgång långt utanför leden av trogna prenumeranter.
Detta visar också att man förstått att det är viktigt att en kristen röst också når ut till de som annars inte brukar lyssna.
Hotspot tar tag i alla sorters ämnen man kan tänka sig med mycket intressanta röster !
När det diskuteras indragning av medborgarskap är det en helt naturlig följd av att det varit för lätt att bli svensk medborgare. Att ställa högre krav och att frånta medborgarskap från dem som fått det på felaktiga grunder eller som ägnar sig åt samhällsomstörtande verksamhet är att göra medborgarskapet värdefullt igen.
En gång i tiden hade jag en vän som engagerade sig för många viktiga saker, som kamp mot nazism, antisemitism och rasism och som också hade många viktiga tankar om medborgarskapets betydelse.
Vänskapen ebbade ut när det visade sig att det han såg som fel i nazismen förläts om exakt samma idéer kom från kommunismen. Kampen mot antisemitism gällde bara mot högerns antisemitism. Att det stora antisemitiska hotet i dag knappast kommer från några gamla övervintrade skinheads, utan från vänstern, är han fortfarande helt oförstående inför.
Att rasism i dag kläds i annan skrud än rasbiologi och Ku Klux Klan, att det är bland wokea inneideologier som intersektionalitet man numera finner de största rasisterna, vägrar han fatta. I det elfenbenstorn han byggt åt sig har jag därför mycket lite intresse av att vistas. Men han hittar kanske ut därifrån en dag, så jag har inte gett upp hoppet om att återuppta bekantskapen.
Men våra mest givande samtal handlade om medborgarskapet, hur viktigt det är att värna om det och vilken betydelse förändringen från att människor räknades som undersåtar till att de i stället blev medborgare haft för vår värld.
Då – vi talar om mer än tio år sedan – sade jag att för att värna medborgarskapet måste man föra en begränsad invandringspolitik. Detta ville min vän inte alls förstå. Tvärt om, tyckte han. Begränsad invandring ville ju Sverigedemokraterna ha och han vägrade att se någon skillnad mellan SD och nazister. Om SD ville begränsa invandring måste det tvärt om vara så att obegränsad invandring var att föredra. Och eftersom SD var nazister och Tysklands nazister tog ifrån människor medborgarskap måste ett motstånd mot SD vara det samma som att stärka medborgarskapet.
– Men ser du verkligen inte, sade jag, att det ligger i tangentens riktning att om man allt för frikostigt delar ut medborgarskap så kommer förr eller senare en motreaktion komma med krav på att dra in medborgarskap?
Inte alls, menade min vän. Det var klart att det i enskilda fall kunde förekomma misstag, att personer som inte borde få medborgarskap fick det, men det måste man i så fall, för att inte inskränka på medborgarskapets helgd, acceptera.
Nu är vi där. Den parlamentariska grundlagsutredningen föreslår att det ska bli möjligt att återkalla medborgarskap för den som skaffat medborgarskapet genom hot, mutor eller på andra felaktiga grunder. Samma sak för den som gjort sig skyldig till brott som allvarligt hotar rikets säkerhet eller allvarliga brott mot folkrätten. I klarspråk handlar det framför allt om gängkriminella, vars verksamhet har blivit ett hot mot hela samhället.
Givetvis erkänner inte min tidigare vän att han läser Bulletin, men det skulle inte förvåna mig om han gör det i smyg och känner igen sig. (Lösenordet är här Vetekatten, det var på det kaféet i Stockholm vi förde detta samtal) Kanske inser han nu att jag hade rätt. Kanske fortsätter han att mala på om SD och nazister.
Det är med medborgarskap som med pengar. Om man trycker för mycket pengar utan täckning i tillgångar sjunker värdet, det blir inflation. Samma sak sker med medborgarskap. Är det svårt att få medborgarskap och det sätts krav på lojalitet, skötsamhet och grundläggande kunskaper i svenska och svenska förhållanden, ja då är medborgarskapet värdefullt. Om den som får medborgarskap gör utfästelser som ett ansvarsfullt leverne, då gör också staten en utfästelse om att ta hand om den nya medborgaren på bästa sätt. Men om medborgarskapen delas ut kravlöst, ja då leder det ofelbart till att staten inte längre behöver ta ansvar för medborgaren, att medborgarskap kan upphävas.
Det är därför inte så att man genom att ta medborgarskap från människor som inte borde ha det riskerar att skada medborgarskapets principer. Tvärt om är det så man återskapar medborgarskapets betydelse.
Det är inte en enkel sak att hävda att speciellt gängkriminella ska fråntas medborgarskapet. De kriminella grupperna är lösa sammanslutningar, där många går in och ut i olika gäng beroende på tillfälliga uppdrag. Där finns inga medlemsregister som polisen kan beslagta. De kriminella gängen omsätter miljardbelopp och det är uppenbart att deras verksamhet är samhällsfarlig. Det handlar givetvis om sprängningar och skjutningar, mord och hot, men numera också om att de nästlar sig in i förvaltning och rättsväsende.
Bulletins undersökning av alla som dömts för mord i gängkriminella sammanhang under år 2022 visade att av fjorton dömda var fjorton antingen födda utomlands eller hade båda föräldrarna födda utomlands. I en miljö där hundra procent har utländsk bakgrund borde det alltså gå att göra en rejäl insats genom att dra in medborgarskap och utvisa.
Givetvis protesterar oppositionen mot förslaget. I den ivern kan det gå riktigt illa, som när Anders Lindberg i Aftonbladet hävdar att högern helt enkelt vill bli av med invandrare eftersom de har en tendens att rösta på vänstern. Därför protesterar han mot att gängkriminella ska kunna bli av med medborgarskapet. Det slutar inte där, varnar Lindberg:
”Om gängkriminella ska kunna förlora sina medborgarskap, varför inte dömda mördare, våldtäktsmän och personer som gjort sig skyldiga till rån? Var så säker, det kommer att gå inflation i brottskatalogen.”
Till skillnad från Lindberg tycker jag inte att det vore någon katastrof. Men man måste fråga sig vilken bild Lindberg har av vänsterns väljare. Tror han verkligen att väljargruppen kriminella är så stor att det spelar någon roll i valen, att Socialdemokraternas väljarstöd är beroende av kriminella?
En sak är säker. Det är typiskt för gängkriminella att ha utländsk bakgrund. Men det är inte typiskt för människor med utländsk bakgrund att vara gängkriminella. Lindberg kanske inte känner så många laglydiga invandrare, men det gör jag och det kan jag lova: De har mycket mindre överseende med kriminella invandrare än de flesta svenskar. Orsaken är inte svår att förstå. De kriminella förstör för de laglydiga. Det är de invandrartäta stadsdelarna som drabbas hårdast av kriminaliteten.
Under Lindbergs yta av vänlighet mot invandrare lyser dessvärre cynism och fördomsfullhet igenom. Det är inte första gången. Men det är heller inte vackert.
Dan Korn
Dan Korn är Bulletins chefredaktör, författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.
Inlägg
