Är det farligt att läsa många böcker?

" VAD ÄR INTE VÄNSTER 2/ ATT VILA OCH SLAPPA: I min barndom var det vanligt att jag och andra som läste allt vi kom över fick höra varnande berättelser om hur farligt det var att ständigt hänga med näsan över böckerna.
Man kunde bli galen … rubbad … från sina sinnen.
Och om man någon gång på stadens gator mötte en person som uppenbarligen passerat den gränskontroll man ska igenom när man träder in på det territorium där man får vanka runt om man betraktas som mentalsjuk … då kunde man vara säker på att någon i ens närhet viskade att den person man såg en gång i tiden hade varit väldigt intelligent … men förstås … läst för mycket.
Den sortens varnande berättelser verkar helt försvunna i dag. Det beror förstås på att de inte har någon funktion. Ingen läser några nämnvärda mängder numera – speciellt inte barn och ungdomar – och läser de uppväxande generationerna så läser de ofarliga böcker. Istället för att läsa böcker om hur man lär sig behärska den värld man lever i så läser man böcker om världar som överhuvudtaget inte finns; Harry Potter eller fantasy – man försjunker i berättelser om hur man ska hantera tillvaron genom att lära sig rätt trollformel eller genom att tämja en drake.
Ganska ofarligt." Boris Benulic!

Den som har Facebook kan läsa mer av hans tankar där!

Jag minns när jag som väldigt ung läste Vilhelm Moberg så berättade han också hur fadern skällde på honom för att han läste böcker. Dels gick det åt dyra ljus och dels så var det inte nyttigt!
Det var en vanlig inställning bland de breda massorna men arbetarrörelsen försökte motarbeta denna inställning och öppnade upp folkhögskolor och bildningsförbund. Inte minst föreningar med föreläsningar var vanliga. Själv gick jag redan som tioåring på Folkets hus i Torshälla och lyssnade på vuxna föreläsare.
Mina föräldrar uppmuntrade ju kultur av alla slag och höll flera dagstidningar .
Jag blev ju retad och delvis mobbad av kamrater från arbetarklassen och gick under namnet "professorn"!
Innan jag var fjorton år och började arbeta så hade jag läst varenda bok av de stora arbetarförfattarna där Vilhelm Moberg var något av en idol för mig.
I tidig ålder började jag umgås med den tidens Moskva-trogna kommunister som fanns i den lilla staden. De var till skillnad mot andra arbetare kulturellt intresserade och hade intressanta böcker i sina bokhyllor. Hos andra knegare var det tomt på böcker men deras hyllor fylldes av bara tjafs. 
Den enda knegare jag hört sjunga opera var just en av dessa kommunister. Ärliga människor med en tro på kommunismen ungefär som de religiösa. Vi var inte överens eftersom jag var starkt borgerlig men de respekterade mig ändå på ett sätt som inte vänstern idag har förmågan att ens nudda vid.
Det är med sorg jag ser hur barn idag i största allmänhet inte förmår att läsa böcker eller att familjer ens har en daglig tidning.
Pojkar är klart sämre än flickor på en rad punkter idag, de har blivit så barnsliga långt upp i åldern på ett negativt sätt.
När jag läser tidningarna idag om dessa kravaller ute i förorterna med invandrarbarn så kan man ju verkligen börja undra över vart det här samhället är på väg? Trist är det och de stackars poliserna som måste gå rakt in i detta våld har det inte lätt.
Det humana och upplysta samhället förlorar mark för varje vecka som går och hatet från ytterkanterna sprids som en pest.
Då tänker jag återigen på min ungdoms gamla kommunister som hade en human inställning till motståndare. De ville övertyga med bra argument  och var kamratliga!

Att möta dagens debattörer från vänstern eller ytterhögern innebär bara meningslöst käbbel med hotet om våld i bakgrunden. Att möta människor som häver glåpord över sina medmänniskor tyder på bristande bildning och dålig empati.
Ett samhälle som ytterligare polariseras blir ett dåligt samhälle.
Se f.ö. den utmärkta serien Weissensee och DDR:s uppgång och fall ! (Borde visas i alla skolor i Sverige)