Då och nu! Klarhet!

Det är verkligen egendomligt så poler kan förändras genom åren. När kriget i Vietnam trappades upp på 60-talet så uppstod två rörelser i Sverige. "Den stora" med samtliga politiska partier i spetsen vilka anslöt sig till den pacifistiska linjens "fred i Vietnam"!
Den andra linjen förfäktades av dåvarande "lilla" vänstern och så uppstod FNL-grupperna vilka pläderade för villkorslöst stöd till befrielserörelsen i Vietnam.
Idagens värld med kriget i Syrien-Irak så finns samma uppdelning , huvudparten av politiken i vårt land kan beskrivas som pacifistisk med stora möten där man välkomnar flyktingar,
detta är idag en felaktig syn på kriget och dess offer.
Idag tömmer man länderna på de män som skulle ha kunnat beväpnats och gjort motstånd mot IS. FN eller NATO skulle ha kunnat bedriva ordentligt krig mot IS.

Då kommer jag till det egendomliga, jag får mina gamla tankar från 60-talet om motstånd och stöd  till de som kämpar från oväntat håll. Inte från vänstern, åhnej, utan från tex en ledande gammal moderat. Gunnar Hökmark vilken sitter i EU-parlamentet står för exakt samma inställning som jag i frågan om kriget mot IS som måste tas. Och som borde ha tagits för flera år sedan så att vi hade sluppit se dessa strömmar av flyktingar.

På sextiotalet kunde de från början små FNL-grupperna sakta vrida inställningen i Sverige bort från den pacifistiska inställningen men tyvärr finns inget liknande i den svenska opinionen idag.
Att gå ut och välkomna flyktingar har blivit den nya rörelsen för godhet istället för att kräva att FN eller andra stater verkligen ska ställa upp och ta striden mot IS med vapen i hand.
Varför inte göra bägge saker istället, hälsa välkommen och använda dessa möten till krav på att ta kriget mot fienden vilken kör ut folken på vägarna?
Krav på vapenstöd! Att stöda kurderna som redan idag strider mot IS! Kräv att FN upprättar en stridande armé!
Död åt islamisterna!