Jag minns!

Inatt drömde jag en dröm som jag starkt ogillade. Den handlade om att jag kände mig djupt olycklig och bara såg en utväg och det var att dricka alkohol.
Suget var precis så som jag kommer ihåg från tidigare i mitt liv, allt som jag kunde tänka på var lusten till att få dricka.
När jag jobbade så var jag för det mesta nykter utom i vissa perioder då jag drack varje dag.(Inom hemtjänsten) Men jag tänkte och längtade efter att det skulle vara ledigt från jobbet och det skulle kunna bli "fest"!
Längre ledigheter var för mig "paradiset" då jag kunde släppa alla hämningar vad gäller att vältra mig i öl och vin och god mat.
MEN jag minns också alla magplågor och sjukhusbesök då bukspottkörteln mer eller mindre pajade.
Som för de flesta som lever så tar allt ett slut ganska hastigt då man blir så sjuk så det gäller att överleva. Många kan inte ens då stoppa sitt destruktiva liv och de går under.
Vilken social klass man tillhör betyder inte ett dugg, jag vet professorer, fabriksägare, poliser, lärare mfl som gått under totalt.
De tre år jag arbetade på ett par av Malmös härbergen gav mig en insyn i mänsklig förnedring när den är som värst.
Tyvärr för min egen del ökade bara min egen ångest under dessa sista år av mitt yrkesverksamma liv.
Drömmen inatt har givit återverkningar på mitt humör idag, allt känns tomt och meningslöst. Jag vill absolut ingenting idag.
Klockan är snart fyra och jag har inte ens klätt på mig och det känns inte bra.
Magen är i olag och det är också typiskt. Kommer i säng senare och senare på nätterna och sover bort hela förmiddagen.
Nåja, så här har det varit tidigare i mitt liv men då hade jag ett jobb att gå till. Tvånget att sköta jobbet var starkare än driften till att låta bli.Har man dessutom barn så kräver de också att man tar tag i livet.
Som pensionär har man ju inget kvar av dessa "tvång" längre och det kan ställa till med problem.
Det finns ju en hel del gamla som "går in i väggen" där hemma och tappar lusten till det mesta. De hurtiga utropar då att man ska gå med i "klubben" eller vad de nu säger.
DET är bara som så att i det läget så orkar man inte detta.
Hur många gamla isolerar sig inte frivilligt idag i sina hem?
Jag skulle tro att det är ett större problem än vad de flesta anar!