Fredag
eftermiddag fick jag och Anders åka till en lekpark där en liten pojke
lekte själv utan någon vuxen i sikte och folk var oroliga att han tappat
bort sin mamma.
När vi anlände kom pojken gående med sin
mamma som hade varit inne i affären och handlat. Pojken var i
sjuårsåldern och väldigt charmig och frågvis. Jag pratade med honom
länge och han frågade ut mig om allt jag har i mitt bälte, småkillar är
väldigt imponerade av poliser.
Sen frågade jag honom om han visste
vilket nummer man ringde om man behövde hjälp av polisen eller om man
själv eller någon annan mår dåligt. Han visste inte det och då lärde jag
honom det gamla "en mun, en näsa och två ögon"-knepet. Alltså 112 :)
Han upprepade det så många gånger och visade mig det flera gånger.
På lördagen hör jag ett larmutrop där en pojke ringt till SOS och sagt
att han inte kan väcka sin mamma. Man skickar hjälp till adressen och
det visar sig vara vår sjuåring som lärde sig larmnumret kvällen innan.
Hans mamma har blivit medvetslös och då har han förstått att hon mår
dåligt och ringt. Jag träffade honom på lördagskvällen och fick
möjlighet att berätta hur duktig han var. Jag erbjöd honom en polisnalle
men han påpekade att han faktiskt var sju år gammal och för gammal för
nallebjörnar..:)
Solslenshistoria såhär på söndagen!! :) Hans mamma mår också bättre.
/Biljana, polisassistent
Anders, yttre befäl
Fredag
eftermiddag fick jag och Anders åka till en lekpark där en liten pojke
lekte själv utan någon vuxen i sikte och folk var oroliga att han tappat
bort sin mamma.
När vi anlände kom pojken gående med sin mamma som hade varit inne i affären och handlat. Pojken var i sjuårsåldern och väldigt charmig och frågvis. Jag pratade med honom länge och han frågade ut mig om allt jag har i mitt bälte, småkillar är väldigt imponerade av poliser.
Sen frågade jag honom om han visste vilket nummer man ringde om man behövde hjälp av polisen eller om man själv eller någon annan mår dåligt. Han visste inte det och då lärde jag honom det gamla "en mun, en näsa och två ögon"-knepet. Alltså 112 :)
Han upprepade det så många gånger och visade mig det flera gånger.
På lördagen hör jag ett larmutrop där en pojke ringt till SOS och sagt att han inte kan väcka sin mamma. Man skickar hjälp till adressen och det visar sig vara vår sjuåring som lärde sig larmnumret kvällen innan. Hans mamma har blivit medvetslös och då har han förstått att hon mår dåligt och ringt. Jag träffade honom på lördagskvällen och fick möjlighet att berätta hur duktig han var. Jag erbjöd honom en polisnalle men han påpekade att han faktiskt var sju år gammal och för gammal för nallebjörnar..:)
Solslenshistoria såhär på söndagen!! :) Hans mamma mår också bättre.
/Biljana, polisassistent
Anders, yttre befäl
När vi anlände kom pojken gående med sin mamma som hade varit inne i affären och handlat. Pojken var i sjuårsåldern och väldigt charmig och frågvis. Jag pratade med honom länge och han frågade ut mig om allt jag har i mitt bälte, småkillar är väldigt imponerade av poliser.
Sen frågade jag honom om han visste vilket nummer man ringde om man behövde hjälp av polisen eller om man själv eller någon annan mår dåligt. Han visste inte det och då lärde jag honom det gamla "en mun, en näsa och två ögon"-knepet. Alltså 112 :)
Han upprepade det så många gånger och visade mig det flera gånger.
På lördagen hör jag ett larmutrop där en pojke ringt till SOS och sagt att han inte kan väcka sin mamma. Man skickar hjälp till adressen och det visar sig vara vår sjuåring som lärde sig larmnumret kvällen innan. Hans mamma har blivit medvetslös och då har han förstått att hon mår dåligt och ringt. Jag träffade honom på lördagskvällen och fick möjlighet att berätta hur duktig han var. Jag erbjöd honom en polisnalle men han påpekade att han faktiskt var sju år gammal och för gammal för nallebjörnar..:)
Solslenshistoria såhär på söndagen!! :) Hans mamma mår också bättre.
/Biljana, polisassistent
Anders, yttre befäl
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar