| hem | kultur & nöje | vetenskap |
 |
| Kulturnyheternas Anders Jansson om en ganska otypisk uppställning dansare och skådespelare. |
En typisk svensk småstad. En typisk svensk oktobertorsdag. En typisk svensk idrottshall. Och en ganska otypisk uppställning dansare och skådespelare mitt på den svarta dansmattan i Höghammarhallen i Bollnäs.
Rökmaskinerna pyser och strålkastarna lyser. Mitt i alltihop rör sig regissören Johan Söderberg mellan kamerakranen och eleverna som tränat i ett par intensiva veckor - och nu har två långa, men ändå korta, inspelningsdagar på sig att sätta alla scener.
Det som slår mig först är hur professionellt och koncentrerat alla jobbar. Videoinspelning är en tjatig syssla med omtagning efter omtagning där allt ska fångas i olika vinklar och bildutsnitt. Man hinner bli både törstig, kissnödig och trött.
Det andra som slår mig är att det är mina egna fördomar som gör mig förvånad. Varför skulle inte de här ungdomarna agera proffsigt? Bara för att de är särskoleelever?
- Det är en helt fantastisk skola det här, säger Johan Söderberg. Det är elever från hela Sverige och de håller på med olika uppsättningar hela tiden, så de är rutinerade. Dessutom är de betydligt mindre nervösa än vad jag är.
Johan, lärarna och eleverna har suttit ihop och diskuterat texten till Kents låt Töntarna "och de hajar den här texten helt perfekt", säger Johan.
Jag känner mig fånigt osäker när jag ställer frågan till olika inblandade om det inte kan verka cyniskt att kalla just den här klassen för "töntar" - och får lika enkla som självklara svar. Många av dom har blivit kallade för töntar hela livet redan. Nu är det payback-time! Det är inte vem som helst som gör en rockvideo åt Kent.
Och det är inte vem som helst som agerar med samma inlevelse och engagemang.
- Det är som en livsdröm det här, säger Alexander som är en av eleverna. Man vill be någon att komma och nypa en i armen nästan. Han pratar fort men tar en kort paus... och så är det speciellt med Kents texter också. Det är känslorna rakt fram bara!
Anders Jansson, reporter & redaktör
16/10 2009
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar