Istället har jag fått problem med enkla saker som tex nu när jag sitter sedan timmar tillbaka och försöker övertala mig själv om att gå till frisören.
Att behöva ens att fundera på såna saker är hemskt.
När jag kom ut i köket och såg disken så var det samma sak, mild övertalning inom mig att det måste göras! Sen slog jag mig själv med häpnad!!!!! Jo, jag tog itu med den smutsiga fläkten.
Än lever jag!
Hade tänkt att gå till mitt datorställe på K-gården men jag känner att det får vara idag.
Pallar helt enkelt inte med detta idag om jag ska iväg och klippa mig.
Du som läser det här har kanske aldrig varit utsatt för detta rent bizarra tänkande inom dig.
Jag kan lova att det inte är något nöje precis. Skitjobbigt är ordet.
Påminner säkert om det som så många råkar ut för när de får antidepparpiller och ska börja med detta och ångesten stegras de första veckorna.
Vad bör göras? Tjaa, det är bara att fortsätta att mala på så gott det går och ta fram piskan och försöka att leva så normalt det går. I värsta fall så måste man ta kontakt med den läkare som skrev ut medicinen och diskutera andra lösningar. Tyvärr finns det sällan lösningar utan man måste låta kroppen vänja sig vid giftet!
Nattens mörka ensamma timmar är värst att leva med. Ljuspunkter finns ibland. Skrev till radions p3-p4 då de ställde frågan om vad man var rädd för. De läste upp delar av mitt brev. Efter en stund så dimper det ner ett vänligt mail från programledaren Sanna Martin . Oerhört fint av henne och det gladde mig mycket .
Så mycket som hon ändå måste ha att göra med denna rikstäckande sändning så ger hon sig tid att skriva till mig.
Sådant värmer själen och då ser man att det finns fina människor lite här och var!
Ofta när människor mår dåligt i själen så kan det komma fram en bitterhet vilken inte leder framåt. Det gäller trots allt att försöka så gott det går att ta vara på de ljuspunkter som dyker upp då o då. Lätt sagt men svårt ibland men snälla du FÖRSÖK!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar