Att kunna träffas!

Det här är Bosse och Elisabet,skilda sedan över tre år efter ett långt äktenskap som varade i 26 år.

Idag träffades vi i Stockholm,gick en lång promenad som bar iväg till Rosendal .Detta ställe ligger bakom Skansen och där finns god mat samt butik med allehanda fina varor.Massor med blommor säljes ur egna odlingar och inte minst så är det mycket vackert däruppe.
Vi är de godaste vänner fortfarande och idag kändes det speciellt bra därför att vi kunde utan dåliga känslor ta upp och samtala om allt som hade hänt i vårt liv.
Det var på alla sätt en mycket bra dag och jag förstår att Elisabet var trött när hon åkte hem på kvällen till Karlstad.Hon hade arbetat från tidig morgon och sedan satt sig på tåget till Stockholm,strongt av henne att göra detta.

När man hör talas om skilda par som alltid bråkar och är elaka mot varandra så kan man ju undra vad de tänker på.De förstör varandras liv och har de barn så förstör de för dem också.

Ännu värre är det med människor (läs män) som förföljer sina fd hustrur på alla sätt med allt från telefonterror till verbala hot. Vad tror de ? Att det ska bli bra igen?
Stackars krakar som inte har fått mer i sin hjärna att tänka med.

Man ska inte förakta andra individer men jag kan inte låta bli att känna vämjelse över dessa män.Förakt är ett annat ord som gäller i detta sammanhang.

Vad gäller mig och min fd hustru så har vi aldrig någonsin hyst såna känslor för varandra.Jag tycker mycket om henne fortfarande men vi kan inte vara gifta med varandra för våra känslor räcker inte till för detta.Sånt händer varje dag i olika förhållanden och jag tycker inte detta är ett dugg konstigt.Har man varit ihop länge så förändras man ofta och det är inte alltid man går samma väg så att säga.Då är det väl bättre att skiljas som vänner!

Vad är det som säger att man ska hålla ihop ett helt liv?Tanken är vacker och det är alltid trevligt att möta par som mäktar med detta.