TABU!

Tabu är ju något i våra samhällen som kan liknas vid dolda hemligheter eller det outsagda!

Vi läser ibland i olika författares böcker om händelser i deras familjer som det tidigare aldrig har talats om och alla deras släktingar blir mäkta upprörda. Tänker bland annat på Jan Myrdal och hans skildringar över sin barndom.
Det finns en fördold värld som det aldrig talas högt om,vissa händelser "glöms" bort för evigt.

Jag ska nu dra fram i ljuset en räcka av händelser ur mitt eget liv sommaren 1970.Jag var alltså 28 år gammal och gift tvåbarnsfar med villa ,bil och välbetalt arbete i en småstad.Äktenskapet hade börjat gå på kryckor som man brukar säga,jag hade redan insett att det inte fanns någon kärlek att bygga på . Min hustru hade ett svårt handikapp vilket gjorde att hon var i ett dåligt skick och just denna sommar var tvungen att lägga in sig på sjukhus nere i Lund för operationer.Jag hade gift mig på en grundval som är så fel, alltså av medlidande med henne .När man inser detta så hamnar man i en inre kris och det är inga bra känslor att gå omkring att bära. Nu är ju detta ett tabu som ingen talar om .Själv håller man helt tätt om en sån sak, erkänner inte ens för sig själv vad man känner.
Det är när livet blir så komplicerat och man inte förmår att se klart vad det handlar om som man också begår handlingar som är mindre smickrande men kanske mänskligt förståeligt.

På mitt arbete denna sommar så hade vi en ung tjej som praktikant. Hon hade en utstrålning som var det rakt motsatta mot min hustru, öppen och glad samt frispåkig. Vi började rätt snart att komma varandra rätt så nära och efter ett tag kom vi överens om att vi skulle ha en fest hemma hos mig en helg.Hon skulle ta med sig en väninna och en annan kille från vårt jobb skulle vara med, barnen fick åka till mormor!
Jag har ju bara att konstatera att jag föll för denna unga dam på 17 år med dunder o brak.
Min arbetskamrat med väninnan försvann in i sovrummet framåt kvällen så som det brukar gå på vissa fester. Vi satt kvar i stora rummet och V. hade ju inga svårigheter att förföra mig som var totalt utsvulten på känslor och sex.Just att kunna ta i en kvinna som var frisk och inte hade ont samt dessutom var tänd på mig,just mig, var ju som att hamna i himlen !Alla ev. spärrar bara faller i ett sånt ögonblick.
V föreslog efter en stund att vi skulle gå in till de andra och något sånt hade jag ju aldrig ens kunnat föreställa mig men jag var med på allt som hon ville. Sagt och gjort , där var vi nu alla fyra och var o en vet ju vad som händer och jag säger än idag att jag ångrar ingenting.Det var en upplevelse i mitt torftiga liv som var mycket omtumlande, jag insåg att sex kunde vara roligt och eggande på ett sätt som jag inte hade upplevt tidigare.Nu somnade min polare och nu kommer fas två i denna tabuberättelse.V tyckte att jag skulle ha sex med väninnan också eftersom hennes partner sov som en stock och hon ville ha sex med mig.
Så blev det! När jag strök denne tjej över ryggen så kände jag att hon var liksom "knölig" !
Tittade efter och såg att hon hade massor med ärrbildningar .Hon berättade då att hennes far hade piskat henne! Till historien hör att hennes far var en ledande man i en frikyrkoförsamling i Eskilstuna.Jag kunde inte fatta att det var sant men beviset fanns ju på hennes rygg.
Vi träffades ytterligare ett par gånger då den stora chocken kom då jag fick ett brev från hennes far vilken hade tvingat henne och berätta om mig och ge honom adressen.Jag fick reda på att hon bara var 15 år och inte 18 som hon hade sagt .Sedan hotade han med att tala om för min hustru vad jag hade gjort med dottern.Nu hade jag redan berättat om vad som hänt så detta hot föll pladask. Något som jag ångrar är att inte jag agerade mot denne man som så rått hade misshandlat sin dotter.Det är så lätt att fega ur och bara glömma och gå vidare som om ingenting hade hänt!
Sommaren 1970 innebar slutet för mitt äktenskap även om vi bodde ihop i ytterligare 5 år till.
Att vara gift med en handikappad kvinna samt inte känna kärlek är ju dömt att misslyckas på alla punkter.Det ställs så mycket krav på bägge parter för att det ska fungera och att då ingen kärlek existerar så kan det bara bli ett misslyckande.Utåt sett så håller alla parter masken men i hemmet så fungerar ingenting tillslut vad gäller känslolivet.Att min hustru även som jag sökte kärleken utanför vårt usla förhållande har jag full förståelse för och har aldrig fördömt!
Det dumma var bara att vi två försökte fortsätta vårt förhållande och efteråt så kan man vara efterklok och inse att vi borde ha gått från varandra i detta skede när hon hade funnit en man som älskade henne och ville gifta sig med henne.Detta blev också ett tabu som det aldrig gick att vidröra.När jag försökte berätta det här för min äldsta dotter så innebar det att hon aldrig mer har talat med mig!
Att ge sig till att tala om sånt som är tabu i vårt samhälle är tydligen en dödssynd.
Jag själv tror nog att det vore bättre om människor talade om allt som händer istället för att tiga och sopa under mattan. Senaste tiden har jag tex snackat med unga individer som är homosexuella och de törs inte tala om detta för sina föräldrar! Det är tabu i deras hem och detta skapar ett stort lidande hos den unga.

Jag är tacksam och glad över att mina barn i mitt senaste äktenskap har en öppen och fin attityd där vi tillsamanns kan tala öppet med varandra och våga visa vem vi är!