MIKAEL WIEHE

Aug 2006 så fyllde MW 60 år vilket firades med en musikfest på Stortorget i Malmö under festivalveckan.Torget var knökfullt som det brukar vara. Jag har ju varit där de flesta gånger under Malmöfestivalens varande.Den är mäktig med all sin musik och mat under en hel vecka.Nu fick jag nöja mig med en bandinspelning efter en sändning från Svt häromdagen.För första gången sedan jag flyttade upp till Stockholmför snart tre år sedan så högg det i mitt hjärta och jag upptäckte en konstig känsla i min mage..
Längtan på något sätt spred sig inom mig.Jag såg välkända ansikten och minns mitt samtal med Wiehe på Gustav strax efter Björn Afzelius död.Ett samtal som nog var svårt för oss bägge,inte för att jag personligen kände Björn men jag hade stött på honom då o då under årens lopp i samband med olika spelningar.Har dessutom haft ett slag av förhållande till sångaren o textförfattaren Afzelius som inte går att förklara i ord. Instämmer med vad Wiehe sa i intervjun, man saknar honom jämt.Nu fick vi ju veta att Wiehe har gått i terapi för sina "skador" av en barndom utan en far i huset.Det är jättebra att han berättar en sådan viktig sak för oss som har följt honom under alla dessa år.Det förklarar en hel del om hans sånger och även till viss del hans "mur" omkring sig som jag kände de gånger jag träffade honom. Hans första hustru var ju mycket lättare att komma till tals med när jag sålde min FiB till dem!Tänkte många gånger att de var ju så olika hur kan det här hålla?Det gjorde det ju inte heller men det var ju samma sak för mig också,kanske på samma grunder också dessvärre.

Nå, den här hyllningskonserten var livgivande och mycket trevlig,många var de artister som hade slutit upp för att spela o sjunga Wiehelåtar. Dregen o Lars Winnerbäck var ju ett par som slog mig med häpnad när de drog låten "Vem kan man lita på".Sån stake det blev på den oj! Lisa Ekdahl sjöng Titanic på sitt eget vis,bra, men jisses vad den flickan är söt fortfarande.
Sedan stiger Thåström fram och sjunger Keops pyramid, då känner jag vid första tonen hur hela jag kommer i spänning och håret reser sig på mig överallt.Thåström har sådan inverkan på mig och har sån känsla i sin röst och framträdande så han slår allt som finns i världen!
Fattar inte att en människa kan ha sådan karisma!

När Wiehe slutligen fattar gitaren och sjunger sin låt om Björn , ja då kommer tårarna på mig.Det finns inget som hejdar detta,här sitter en karl på snart 65 och bölar över en artist som han inte ens kände!
Tittar igenom Wiehes hemsida o hittar fina bilder där,ser att min egen dotter har bidragit med någon också.Hon är en mycket bra fotograf som har plåtat många artister genom åren.
Den här videon ska jag spara!