Ensam-ensamhet. Är det samma som att vara utstött?
Nej , knappast ,även om många ensamma nog känner så! Nu visar det sig att en hel del människor känner sig ensamma mitt i jobb och familj och vänner.Är det något nytt i vårt samhälle eller har det funnits i alla tider?
Jag har haft långa perioder i mitt liv från det jag var liten tills nu då jag har känt en pinande ensamhetskänsla. Den kan komma i alla möjliga och omöjliga sammanhang ,mitt under en fest har det hänt att det har kommit över mig och jag har varit tvungen att gå från bordet.Då har jag ju alltid hållit masken ,tror jag!
Samma sak när man har träffat en kvinna som det kanske fungerar sisådär med, då kan just efter att man har haft sex infinna sig en pinande tomhetskänsla som är fruktansvärt störande i sinnet.
All den här tomheten i livet försöker nog många att fylla på med en massa olika hobbies och sysselsättningar. Män tar ju alltid till sitt arbete och går upp i detta till 110 %! Idag konsumeras massor med film, allra helst hemma, ja, det blir ju ett sätt att fördriva både tiden och mota ensamheten på porten. Knepen är många men ytterst så sitter man där med den eviga frågan:vad är meningen med livet? Varför lever jag?
Hur många ligger kanske inte på natten och inte kan sova utan just grubblar på såna saker.Det är ju inte bara får som räknas på natten av de sömnlösa utan det är ju mycket annat som passerar revy också.Livet kanske inte riktigt blev så som man trodde och har just kanske upptäckt detta och sen börjar rundgången i hjärnan. Äktenskapet kanske har sina brister ,inte så att man vill ha skilsmässa på direkten men man tycker att något mer borde finnas i sitt förhållande.Nu är det väl så med den frågan att även om parförhållandet är det vanligaste så kanske det inte alltid är det bästa för alla?
Ingen ska inbilla mig att en enda människa kan ha allting för att tillfredställa den andre,vi är så olika som människor så ibland kanske det behövs lite mer för att livet ska kännas riktigt bra.
Min fd hustru sa under många år till mig att idealet vore om man var överens om att man då o då skulle få träffa någon annan ,någon som hade andra sidor än den man var ihop med! Tyvärr är ju vår uppfostran och de dolda lagar som finnes i vårt samhälle inte inne på sådana tankegångar.Många är de som till o från ändå praktiserar ett sådant liv ,det visar alla tillgängliga undersökningar men INGEN vill stå öppet för detta.
I tanken kunde jag tänka mig ett sådant förhållande men i praktiken blev det döjobbigt och mina känslor av ensamhet förstärktes ytterligare.
Jag lever ju ensam numera men har ju också haft svårt att släppa någon riktigt inpå mig. Har skyggat för att göra detta. Kampen mellan ensamheten kontra att gå in i ett nytt förhållande pendlar hela tiden inom mig, har flera gånger hamnat i förhållanden som man kan kalla "omöjliga"! De har inte haft en chans att kunna växa till något vettigt. Ofta känner jag en saknad av mitt tidigare liv men det har blivit ungefär som en berättelse som barn brukar vilja höra om hur det var när de var små.En drömvärld där allt gott bara finns med.
Mina barn har blivit vuxna och det är ju naturligt att man bosätter sig på olika orter och på något sätt så förändras ens förhållande som åtminstone jag ibland nästan känner sorg över.De är vuxna och jag håller på att bli gammal,ungefär så känns det!
Nedan så gör jag reklam över en bok som har fått god kritik,jag har inte läst den själv men har läst recensionen över den och den verkar intressant!
Maria Karlsson & Sharon Rider [Red.]DEN MODERNA ENSAMHETEN
Maria Karlsson &Sharon Rider [Red.]:
DEN MODERNA ENSAMHETEN
224 sidor
Inbunden
ISBN:
97-7139-770-1
Ditt internetpris:
179 kronor
Frakt 29 kronor tillkommer
Om boken
Hur ser omgivningens syn på ensamhet, detta allt vanligare tillstånd, ut? Går det att kartlägga ensamhetens uttryck och status i ett så komplext samhälle som det senmoderna Sverige? I antologin Den moderna ensamheten tar tio namnkunniga skribenter och forskare sig an utmaningen och kopplar ett beslutsamt helhetsgrepp på den svårfångade moderna ensamheten.Citat ur boken:»Ty visst är det ensamheten, den sociala ensamheten, den till individuell frihet förklädda ensamheten, som likt ett spöke går genom den samhällsomvandling som jag ... försöker skildra och förstå. Vad är detta för slags ensamhet?« — Göran Rosenberg»Man kan också fråga sig om inte vår tids väldiga fasa för dememssjukdomar hänger hop med att vi inser att vi har blivit så mycket mer ensamma om att veta vilka vi är?« — Merete Mazzarella»... den dreglande, handflatebehårade onanisten har ersatts med den internetsurfande, betal-TV-tittande, analsex- och stringtrosfixerade, masturberande mannen, som kommer att ’pressa’ sin flickvän eller en prostituerad att utföra hans skadliga onanifantasier.« — Don Kulick»Nu ska humanismen ingå i ett likformigt kollektiv av professionella, certifierade ›kritiska tänkare‹: en dundrande hord av samstämmiga nydanare.« — Sharon Rider»... kvinnor som satte sig själva i centrum och höjde sig över massan, framstod som skandalösa just genom att de hävdade sin suveränitet. Kanske var detta det mest förbjudna?« — Margaretha Fahlgren»Ensamma lever inte annorlunda än flertalet utan ... kort och gott sämre.« — Maria Karlsson
Nej , knappast ,även om många ensamma nog känner så! Nu visar det sig att en hel del människor känner sig ensamma mitt i jobb och familj och vänner.Är det något nytt i vårt samhälle eller har det funnits i alla tider?
Jag har haft långa perioder i mitt liv från det jag var liten tills nu då jag har känt en pinande ensamhetskänsla. Den kan komma i alla möjliga och omöjliga sammanhang ,mitt under en fest har det hänt att det har kommit över mig och jag har varit tvungen att gå från bordet.Då har jag ju alltid hållit masken ,tror jag!
Samma sak när man har träffat en kvinna som det kanske fungerar sisådär med, då kan just efter att man har haft sex infinna sig en pinande tomhetskänsla som är fruktansvärt störande i sinnet.
All den här tomheten i livet försöker nog många att fylla på med en massa olika hobbies och sysselsättningar. Män tar ju alltid till sitt arbete och går upp i detta till 110 %! Idag konsumeras massor med film, allra helst hemma, ja, det blir ju ett sätt att fördriva både tiden och mota ensamheten på porten. Knepen är många men ytterst så sitter man där med den eviga frågan:vad är meningen med livet? Varför lever jag?
Hur många ligger kanske inte på natten och inte kan sova utan just grubblar på såna saker.Det är ju inte bara får som räknas på natten av de sömnlösa utan det är ju mycket annat som passerar revy också.Livet kanske inte riktigt blev så som man trodde och har just kanske upptäckt detta och sen börjar rundgången i hjärnan. Äktenskapet kanske har sina brister ,inte så att man vill ha skilsmässa på direkten men man tycker att något mer borde finnas i sitt förhållande.Nu är det väl så med den frågan att även om parförhållandet är det vanligaste så kanske det inte alltid är det bästa för alla?
Ingen ska inbilla mig att en enda människa kan ha allting för att tillfredställa den andre,vi är så olika som människor så ibland kanske det behövs lite mer för att livet ska kännas riktigt bra.
Min fd hustru sa under många år till mig att idealet vore om man var överens om att man då o då skulle få träffa någon annan ,någon som hade andra sidor än den man var ihop med! Tyvärr är ju vår uppfostran och de dolda lagar som finnes i vårt samhälle inte inne på sådana tankegångar.Många är de som till o från ändå praktiserar ett sådant liv ,det visar alla tillgängliga undersökningar men INGEN vill stå öppet för detta.
I tanken kunde jag tänka mig ett sådant förhållande men i praktiken blev det döjobbigt och mina känslor av ensamhet förstärktes ytterligare.
Jag lever ju ensam numera men har ju också haft svårt att släppa någon riktigt inpå mig. Har skyggat för att göra detta. Kampen mellan ensamheten kontra att gå in i ett nytt förhållande pendlar hela tiden inom mig, har flera gånger hamnat i förhållanden som man kan kalla "omöjliga"! De har inte haft en chans att kunna växa till något vettigt. Ofta känner jag en saknad av mitt tidigare liv men det har blivit ungefär som en berättelse som barn brukar vilja höra om hur det var när de var små.En drömvärld där allt gott bara finns med.
Mina barn har blivit vuxna och det är ju naturligt att man bosätter sig på olika orter och på något sätt så förändras ens förhållande som åtminstone jag ibland nästan känner sorg över.De är vuxna och jag håller på att bli gammal,ungefär så känns det!
Nedan så gör jag reklam över en bok som har fått god kritik,jag har inte läst den själv men har läst recensionen över den och den verkar intressant!
Maria Karlsson & Sharon Rider [Red.]DEN MODERNA ENSAMHETEN
Maria Karlsson &Sharon Rider [Red.]:
DEN MODERNA ENSAMHETEN
224 sidor
Inbunden
ISBN:
97-7139-770-1
Ditt internetpris:
179 kronor
Frakt 29 kronor tillkommer
Om boken
Hur ser omgivningens syn på ensamhet, detta allt vanligare tillstånd, ut? Går det att kartlägga ensamhetens uttryck och status i ett så komplext samhälle som det senmoderna Sverige? I antologin Den moderna ensamheten tar tio namnkunniga skribenter och forskare sig an utmaningen och kopplar ett beslutsamt helhetsgrepp på den svårfångade moderna ensamheten.Citat ur boken:»Ty visst är det ensamheten, den sociala ensamheten, den till individuell frihet förklädda ensamheten, som likt ett spöke går genom den samhällsomvandling som jag ... försöker skildra och förstå. Vad är detta för slags ensamhet?« — Göran Rosenberg»Man kan också fråga sig om inte vår tids väldiga fasa för dememssjukdomar hänger hop med att vi inser att vi har blivit så mycket mer ensamma om att veta vilka vi är?« — Merete Mazzarella»... den dreglande, handflatebehårade onanisten har ersatts med den internetsurfande, betal-TV-tittande, analsex- och stringtrosfixerade, masturberande mannen, som kommer att ’pressa’ sin flickvän eller en prostituerad att utföra hans skadliga onanifantasier.« — Don Kulick»Nu ska humanismen ingå i ett likformigt kollektiv av professionella, certifierade ›kritiska tänkare‹: en dundrande hord av samstämmiga nydanare.« — Sharon Rider»... kvinnor som satte sig själva i centrum och höjde sig över massan, framstod som skandalösa just genom att de hävdade sin suveränitet. Kanske var detta det mest förbjudna?« — Margaretha Fahlgren»Ensamma lever inte annorlunda än flertalet utan ... kort och gott sämre.« — Maria Karlsson
Inlägg
5 kommentarer:
Jag tycker att det ar rikitigt skont att vara ensam ibland. Du kan gora sa mycket da du ar ensam som du inte kan gora da du har folk omkring dig.
Jag skulle inte klara mig om jag inte fick vara ensam da och da.
Men det ar kanske inte riktig ensamhet?
Jo du har helt rätt att visst kan det vara skönt att vara ensam men ofta är det ju en själv som då också har valt.
De som inte har så att säga valt sin ensamhet av något skäl tycker ofta inte om sin ensamhet! Tänker främst på de gamla som har blivit änkor eller änklingar! Vid skilsmässor kan ju också en individ hamna i ett tillstånd av akut ensamhet som de har svårt att bryta.Men jag upplever ofta det som skönt att få fatta mina beslut själv i en massa ting.men , så kommer natten.............
Jag vet, det finns stora mangder av manniskor som ar ensamma och som avskyr det. Det galler bade unga och gamla.
Man kunde kanske tro att det ar latt for unga idag att inte vara ensamma, det finns ju sa mycket att gora, och man kan traffa andra manniskor pa sa manga stallen.
Men att traffa andra manniskor behover inte gora de ensamma mindre ensamma. Det varsta som finns ar val att kanna sig ensam da man har massor med andra manniskor omkring sig. Det ar att vara inte bara ensam utan ocksa att kanna sig utstott. Jag sager inte att man verkligen ar utstott, men man kanner sig sa.
Gamla manniskor ar ocksa ofta ensamma, och vi kunde kanske gora nagot for att inte glomma dem sa ofta. Ett telefonsamtal, eller en snabb visit behover ju inte ta sa mycket av var dyrbara tid, men eftersom de flesta av oss ar ratt sa egoistiska, blir det ganska litet av vart sallskap at de aldre. Tyvarr.
Det är ofta jag känner mig ensam, trots att jag har både vänner och sambo. Tror att det är något fullkomligt naturligt. Dessutom är det nog nyttigt att få vara ensam ibland, för att kunna uppskatta de tider då man har någon hos sig. Kram!
mycket bra skrivet och väldigt tänkvärt! det är kanske extra svårt nu efter jullovet när jag ständigt varit omringad av nära och kära och plötsligt sitter man här ensam i en tyst lägenhet. men problemet återstår att jag inte kan handskas med ensamheten så bra. skapar nästan ångest. men det går i vågor och precis som diskuterats här tidigare, så finns det även perioder när det kan vara riktigt skönt att vara ensam.
Skicka en kommentar